Hittills har jag inte behövt ställa klockan en enda gång, det är alltid någon annan som vaknar tidigt, väsnas och ska iväg före soluppgången. Så var det dock inte idag. Jag vaknade först... Eller ja, den äldre franska mannen var vaken och pysslade väldigt tyst och försiktigt med sina saker i andra änden av rummet. Det var ljust ute, och härbärget ska vara tomt 8.30. Fick skynda på lite. 8.24 var jag på väg, fotade en del på väg ut ur staden. Fick bland annat ett foto på den franska mannen. Han har cancer och diverse andra åkommor, har vandrat från Arre/Somport och går ca 5-10 km per dag. Han hoppas att han kommer nå Santiago.
Köpte en bocadillo con jamón på en lokal bar och gick sedan över bron som gett staden dess namn. Målet för dagen är Estella, men om kroppen inte vill gå så långt stannar jag i Lorca. Det är både lite uppför och lite nerför. Duggar delar av dagen, men inte alls som igår. Första lutningen är ganska rejäl och halvvägs stannar jag och äter ca 5 cm av min bocadillo. Får en hel massa hejarop av alla som passerar. Du kan inte ge upp än! Kom igen nu! Snart är du på toppen!
Hela dagen är kryddig. Det blåser lite grand och vinden för med sig bekanta dofter. Lyckas lokalisera fröstänglar vid sidan av vägen, jag tror det är fänkål. Förklarar varför det doftar bröd. Sidorna av bärgen är klädda av blommande rosmarin och jag hittar även en del timjan. Det blir allt tydligare att Navarra är ett av Spaniens vindistrikt då jag passerar flera mindre fält med vinrankor. Finns även flera gamla olivlundar.
Dagens första projekt är att lokalisera ett apotek som har öppet trots att det är påsk. Försök nummer ett går inte så bra. Men två spanjorskor är beredda att ta med mig hem för att behandla mina skador med det de har hemma. De haffar en man för att försöka få en bättre bild av vad jag har för problem med hjälp av engelska. Jag tror att han är beredd att skjutsa mig till en större stad om jag vill. Men jag fortsätter gå. Är inte omöjligt även om varje steg gör ont. I nästa samhälle hittar jag faktiskt ett apotek och köper min nya bästa vän - voltarengel. Höger höft gör väldigt ont i uppförsbackar, och trappor är omöjligt efter en hel dag på vandring. Höger knä har börjat ta stryk av nedförsbackarna.
Senare under dagen passerar jag en vinodling som har både olivträd, fikon, äpple och pinjeträd i utkanten. Alltså allt du behöver för en spansk måltid (utöver kött och ost alltså). Stannar efter en halv nedförsbacke för lunch, men har ingen aptit och får inte i mig så mycket av bocadillon. Hade tänkt att den skulle va slut vid det här laget. Två amerikanskor som jag delat rum med stannar och kolla läget med mig, hör om höften håller innan de fortsätter. Äter mina nötter och russin den närmsta kilometern.
Sista kilometern innan Lorca var svår. Hade ingen energi kvar, och visste inte om jag skulle orka. Och som med alla städer här i området ligger den högt upp på en kulle. Att fortsätta 8 km förbi till Estella vore en omöjlighet, så jag bestämmer mig för att envist klättra uppför backen och ta mig till närmsta härbärge och stanna där. Helt utmattad når jag fram. Amerikanskorna sitter där och fikar. Hejar mig lite grand innan de fortsätter. You've made it! Jag blir visad till rummet. Får uppmaningen att vila och ta en dusch, så fixar vi alla papper sedan. Vilken värd! En dusch senare är jag och Seamus tillbaka i baren. Tänker att min saltbalans nog är åt skogen, och blodsockret är definitivt under golvnivå. Så det blir en cola. Träffar två finnar som jag pratar lite med... Sedan öppnas dörren och fler pilgrimmer anländer. Där står Molly, Jennafer, Tina och Ainhoa! Trodde de var en dag framför mig. Blir ett glatt återseende. Visar sig att de fått samma rum som jag, och vi lagar mat tillsammans på kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar