Video

I Grañón hade vi äran att lära känna en äldre herre som gärna står i centrum och gärna glänser med sina kunskaper i spansk kultur och språk. Han sjöng serenader för Molly vid flertalet tillfällen, och när det var dags för diskning hittade han sin scen.

Bilder

Dag 13:

Dag 14:

Bilder

Dag 12:

Dag 14 Grañón - Tosantos

Vaknade 7.20 av att Älsa gick på mig. Sedan kom jag på att jag sov på en madrass på ett golv i en kyrka i Spanien. Så det var nog inte Älsa... Hmm... Visade sig vara Jennafer som lite försiktigt försökte väcka mig. Hade säkert försökt tilltala mig också, men öronproppar är effektivt. Hon ville bara att jag skulle få en chans att äta frukost. Såg tydligen pigg ut när jag 5 min senare satt med en kopp te i handen. Kan inte påstå att jag hunnit vakna tillräckligt för att känslan skulle matcha utseendet.
Vi kom väl iväg vid niosnåret, lite senare än vi borde. Och väl ute ur staden upptäckte vi att det blåste hårt. Planen för dagen var att ta oss till Belorado, ca 15 km, och där bestämma om vi skulle fortsätta 4, 6, eller 8 km till. Blåsten ställde dock till det. Stora delar av dagens vandring gick utmed en större väg och det fanns inga träd till skydd. Varenda gång vinden tog i tappade jag balansen lite grand och det högg till i höften. Började på allvar undra vad jag gett mig in på och ville åka hem. Sista kilometrarna innan Belorado var en kamp.
Vi åt tapas till lunch på en bar, och jag passade på att svälja några alvedon när jag ändå var där. Sedan bestämde vi oss för att försöka i varje fall 4,8 km till. Nu blåste det inte lika mycket längre, så sträckan gick ganska så snabbt. Men vi bestämde oss ändå för att stanna i Tosantos, då härbärgerna längre fram är ganska så små.
Härbärget i Tosantos visade sig vara ett Hospital liknande det i Grañón, och tillägnat Franciskus av Asissi. Vi blev välkomnade av en trevlig spanjor och visade runt. Ikväll kommer vi att tillaga middagen tillsammans, den serveras 20.30 och följs av en andakt. I morgon blir det frukost 7.30. Fem stycken hade checkat in före oss, 3 koreaner och svenskarna.

By the way. Höll på att glömma. Idag har vi lämnat La Rioja bakom oss och vandrat in i Castillia y León. Här kommer vi tillbringa hälften av vår vandring.

Dag 13 Azofra - Grañón

I morse var jag ganska välorganiserad och blev klar före Jennafer. Hade tänkt ge oss av senast 8, men hon blev nog 8.30 innan vi var iväg. Skönt att ha dubbelrum för en natt, även om jag inte känner henne jag delade med. Igår försökte jag göra upp lite planer för att hinna till Burgos på måndag. Ligger lite efter i tidsschemat, men det är inte så konstigt när höften krånglar.

Planen för dagen var att ta oss till Santo Domingo de la Calzada och väl där känna efter hur långt ytterligare vi vill gå. Efter ca 9 km kom vi till Cirueña, en gammal förfallen stad där de för några år sedan gjorde ett försök att bygga en ny stad. Finns en hel massa hus som står tomma och väntar på invånare. Som en modern spökstad. Lite konstig känsla att vistas där. Vi gick vidare och kom så småningom fram till Santo Domingo. Då var vi ganska så trötta, och i desperat behov av toa. Hittade till slut fram till en bar som serverade tapas (tror att jag i den här regionen får kalla dem för det). Jag åt en tortilla som var uppskuren på mitten. Inuti fanns sallad, tomat, kokt skinska och majonäs. Mums!

Efter pausen gick vi via kyrkan och fick en stämpel. Hade väl egentligen velat gå in och titta, men var för trött. Vi gick vidare mot Grañón. Utanför staden tog vinden i ordentligt och jag hamnade på efterkälken. Vandrade utmed ett vägbygge. På håll kunde jag se hur regnet öste ner. Jag var dock torr fram tills jag gick in i Grañón. Tog på regnkappan och strax började det hagla. Tack för det välkomnandet! Ville verkligen inte stanna här, ville vidare men sällskapet ville stanna så jag gav med mig. Hamnade på ett hospital. Första regeln är: känn dig som hemma. Andra regeln är : gör det bekvämt för dig. Vi sover vägg i vägg med en kyrka, som har ett jättevackert glasfönster.

Några av pilgrimer lagade maten och vi åt tillsammans. Jag satt med svenskarna. Nämligen det effektivaste sättet att undvika en spansk herre som gärna glänser över andra. Före maten fick han tag i mig och gjorde sitt bästa för att suga all energi ur mig. Svenskarna är för övrigt väldigt trevliga. Bor numera i skåne, men maken är uppvuxen i Reftele och har jobbat som dräng inte långt från där jag är uppvuxen. Frun är labb.ass.

Efter maten blev det en liten andakt i kyrkan. Trivs här, och ångrar inte att jag stannade. Enda nackdelen är att vi sover på madrasser på golvet. Två härliga spanska volontärer driver stället den här veckan. Molly har blivit utsedd till engelsk tolk, och jag till svensk.

Dag 12 Ventosa - Azofra

Tyskorna som sov i samma rum som oss tyckte det var ok att prata högt och skratta en bra bit efter 22 trots att en redan sov vid 21.30 och vi var 3 andra som krupit ner i sovsäckarna. Somnade till slut i alla fall.
06.30 vaknade vi av gregoriansk musik. Molly fick en kul syn när hon satte sig upp. Både jag och Jennafer satt upp i sängarna och såg halvdöda ut. Hon önskade att hon haft kameran närmare. Hursomhelst så föredrar jag att vakna till munkar som sjunger framför väckarklockan, så jag borde kanske göra något åt det när jag kommer hem. Strax efter 8 gav vi oss av i duggregnet. Ett par timmar senare befann vi oss i Nájera och åt en sen 2nd breakfast. Sedan blev det lite sightseeing. Vi tog oss till ett kloster och tittade på arkitektur och den kungliga pantéon. En kung, Sancho någonting, fick en uppenbarelse  en grotta när han var ute och jagade. Det lede till att ett hospital för pilgrimmer startades på platsen, och senare även ett kloster. I bakre änden av kyrkan leder en liten gång in i grottan där han fick uppenbarelsen. Det var en intressant och välbehövlig paus. Köpte även min första souvenir. Ett pilgrimsanpassat Juego de la Oca. Vem vill spela när jag kommer hem?
När vi var klara med rundturen hade det börjat regna, så vi fick klä på oss lite extra innan vandringen fortsatte igen. Tanken med dagen var att vi skulle ta oss till Azofra och där bestämma om vi skulle fortsätta ytterligare 9 km eller inte. Min höft började göra ont ungefär halvvägs, och väl framme i Azofra öste regnet ned. Sällskapet övertalade mig att stanna för dagen.
Vi har checkat in på del kommunala härbärget och gick sedan ut igen för att äta la comida. Jag åt en sallad, förljd av vit fisk med strips och supergoda jordgubbar till dessert. Nu ägnar vi några minuter åt wifi innan vi ska gå "hem" och duscha, via affären för att fixa kvällsmat och frukost.

By the way. I morse träffade jag ännu en svensk i duschen. Hon fick syn på min deo (apoliva) och frågade om jag är från Sverige. De bor i Värnamo, och hennes make är uppvuxen i Reftele. Befinner sig på samma härbärge som oss även i natt, så jag hinner nog ta reda på mer.

Dag 11 Logroño - Ventosa

Dagen började med stress. Alldeles för många som vakade på samma gång, och vi skulle ut innan 8. Jag reagerade som vanligt med att bli superstressad och försökte packa väskan så snabbt som möjligt. Fick i mig lite frukost, men en kass början. Så det har blivit en tröttdag för oss alla. Känt för att bara sätta mig ner och gråta, då är det skönt att ha två andra som vänder sig om i uppförsbackar och hejar på. Vandringen började genom stadsmiljö, sedan kom vi ut till en konstgjord sjö med ett riktigt fint rekreationsområde. Här tog vi en liten paus innan vi fortsatte klättringen upp/ut från Logroño. Vägen slingrade sig mellan vinfälten och allt fler mandelträd dök upp. På en del av fälten var det väldigt mycket sten kring rankorna och jag skulle gissa att det är för att ge druvorna lite jämnare klimat under dygnet.
Vi pausade för en liten lunch i Navarette, mest för att jag var kissnödig. Sedan gick vandringen vidare igen. Min höft var rejält trött de sista km innan Ventosa. Men jag klarade av att gå hela vägen fram till härbärget. Regnet har hängt i luften hela dagen och det har blåst ganska hårt, men vi var ändå torra när vi kom fram.
Vi befinner oss på ett litet mysigt privat härbärge och har kunnat både tvätta och torka våra kläder. Känns så skönt att vara ren igen. Duscharna var riktigt bra och vi har ett modern kök som vi kan använda. Molly och jag gick dock ut och åt på stadens enda restaurang i alla fall. Vi passar på att slippa laga mat medan vi är här.
Har ägnat delar av kvällen åt att göra en liten exellfil med statistik från vandringen, kanske dyker upp här senare. Nu ska några mail skickas och lamporna släcks om en halvtimme.

Dag 10 Torres del Río - Logroño

När jag vaknade på morgonen trodde jag att det var mitt i natten. Var en ljum natt, vi hade fönstret öppet hela tiden. Regnade lite medan vi packade ryggsäckarna, och jag tog på mig mina damasker och regnkappan. Åt ett wienerbröd med choklad till frukost. Fördelen med härbärget var att det låg mycket nära utkanten av staden och vi var snart ute på caminon igen. Började med att passera en kyrkogård. Allteftersom vi närmar oss La Rioja blir vinfälten allt vanligare igen. Första delen av vandringen går uppför, och ganska snart är det uppenbart att det inte blir mer regn, så damaskerna får bo i väskan ett tag.
Uppe på en höjd finner vi en vacker plats att rasta på och äter lite frukt och nötter. Jennafer bjuder på minimuffins. Sedan bär det av nedför. Vissa delar så branta att det finns varningsskyltar (10%) för bilisterna. Vägen kantas av rosmarin och timjan. Börjar hitta något jag tror är mandelträd, redan överblommade.
Framåt lunch börjar det blåsa och när vi kommer in i Viana överväger jag att lägga ner hatten i ryggsäcken då den inte alls sitter där den ska. Vi träffar en spansk dam på gatan som övertalar mig att följa med till kyrkan för att få en stämpel. Visar sig vara den äldsta stämpeln som används idag. Kyrkan var mycket vacker. Fanns en gammal staty av St Jakob, och en bön för pilgrimer. Lyckas att identifiera St Jakob även på altarskåpet. Skulle vara kul att veta de andra apostlarnas kännetecken så jag kan identifiera dem också.
Vi äter lunch på en bar nära kyrkan (bocadillo con atún och en tortilla) innan vi forsätter vandringen. Innan vi hitter ut ur staden regnar det rejält och regnkläderna åker på igen. Vi fyller även på våra vattenflaskor i en av stadens fontäner. (Ni kan vara lugna - det är fontäner avsedda för pilgrimernas vattenflaskor.)
Efter ett tag kommer vi fram till en skylt som uppmärksammar oss på att vi nu är i La Rioja. Ett av de äldsta vindistrikten i Europa. Det har odlats vin här i 2000 år och på 1100-talet fick vinet lagligt erkännande. Vandringen fortsätter genom förstäder och förorter till Logroño. När vi närmar oss stadsgränsen kommer vi till ett litet hus där vi erbjuds en stämpel (som säger: fikon, vatten och kärlek) av en mycket trevlig liten dam. Vi ångrar i efterhand att vi inte gav henne någon ersättning. Det första vi ser av staden är kyrkogården och dess krematorium. Vi går in i en park och kommer till en bro över Ebro. Ebro är en av två större floder i La Rioja, och Spanien för den delen. Den andra floden är Río Oja, som gett provinsen dess namn.
Vi går över bron och svänger höger i den gamla delen av staden. Snart kommer vi fram till det kommunala härbärget och checkar in. Det har sina fördelar och sina nackdelar, men är helt ok.
I Logroño finns St Jakobs egen kyrka, Iglesia de Santiago el Real, som vi besöker efter att tagit igen oss en stund. Ovanför dörren till kyrkan finns två statyer, en avbildar Santiago Peregrino och den andra avbildar Santiago Matamoros (morerdödaren). Vid sidan av kyrkan finns ett litet torg där flera av plattorna utgör brädspelet Juego de la Oca. Vi vandrar vidare genom staden i duggregn, gör lite inköp, och hamnar sedan på ett café och äter pizza till kvällsmat.