Dag 33 Sarria - Portomarín

Började dagen lugnt med en ordentlig frukost innan det bar av på Sarrias blöta gator. Regnade när jag vaknade, men var uppehåll när jag gav mig iväg. Första biten gick uppför genom Sarrias äldre kvarter, fin utsikt och gamla byggnader att fota. Vid stadsgränsen gick det brant nedåt. Sedan korsade vi först en lite å på en gammal stenbro, och sedan en järnväg. Därefter slingrade sig vägen uppåt genom en skog. Mysigt och vackert men jobbigt. Ganska snart fick jag stanna till och ta av mig jackan.
För att få sin Compostela måste man ha gått minst den sista 100 km av caminon, och Sarria är lite drygt det avståndet innan Santiago. Så leden var lite mer tätbefolkad idag.
Vid toppen av första stigningen började det regna, och det höll i sig ett bra tag. Gick ganska så förnöjd i min egen lilla värld innanför min poncho (fruktansvärt nöjd med den). Stannade till för en fika på en bar 11.30. Hade då inte ens kommit halvvägs. Efter stoppet regnade det inte riktigt lika mycket, men det var fortfarande ponchoväder. Kom ifatt en baskisk kvinna i en lerpöl och tog följe med henne ett tag. Hon pratar snabbt på spanska, och jag kan inte påstå att jag förstod allt hon sa. Men tror vi båda två tyckte det var kul att konversera ett tag. Det slutade regna för en stund och framåt 14-tiden var det dags för lunch för henne, och jag köpte en glass och fortsatte i solskenet. Vi hade för en stund sedan passerat märket som talar om att nu är det endast 10 mil kvar till Santiago.
Dagen har varit kuperad och slingrat sig genom odlingslandskap. Lyckades lukta mig till en grisfarm vid ett tillfälle. Senare mötte jag en skock med får och kossor på vägen, vallade av ägare och hundar. Utsikten har varit slående vacker.
Under eftermiddagen har solsken och duggregn avlöst varandra, så ponchon har åkt av och på. Började sikta en stad i fjärran men vågade inte riktigt tro att det var dagens mål. Det började gå brant nedför och snart var jag framme vid en bro över fördämningen. På andra sidan floden ligger Portomarín. Staden är gammal och har haft stor betydelse för caminon länge, men det speciella med den är att den har flyttats. Tidigare låg den längre ner i floddalen och när dammen skulle byggas beslutade man sig för att flytta de byggnader som var värda att bevaras för eftervärlden. Sten för sten. Hela kyrkan är flyttad och ett antal hus. Vid lågt vattenstånd, som idag, kan man se ruinerna efter husen som lämnats kvar sticka upp över vattenytan.
Tog in på ett härbärge som heter Ultreia (Frammåt med mod!) mest för att jag gillade namnet. Och så har de wifi... Har ätit en pilgrimsmeny, kikat på kyrkan och handlat frukost.
I morgon väntar ca 25 km. Är dock inte helt säker på att fötterna kommer att gilla det. Vänster lilltå besvärar mig fortfarande, och höger fot har nog en inflammation. Har fått mer och mer ont de senaste två veckorna. Men vi får se. Alternativet är ca 15 km, och längre etapper kommande dagar. Mår inte foten bättre i morgon eftermiddag blir det nog farbror doktor.

Dag 26 León - Astorga (buss) - Santa Catalina de Somoza

Börjar dagen med att göra Molly orolig. Min astma har blivit lite sämre de senaste dagarna så jag hostar en del. Jag vaknade före henne och bestämde mig för att ta med datorn in på toaletten (utnyttja wifi till max som sagt). När Molly vaknar är jag alltså inlåst på toa och gör konstiga ljud (hostar alltså). Hör ett ”Sara are you ok?” utifrån.

Vi packar ihop oss, betalar och checkar ut. Väntar sedan några minuter utanför ingången på Jennafer. Ingen av oss tror att hon förstod vår minst sagt bristfälliga vägbeskivning, så när vi ser Des på avstånd beger vi oss lite närmre härbärget. Des bekräftar att Jennafer är vaken och påväg, men slö. Vi går ut till en större gågata och vem kommer gående från fel håll om inte Jennafer. Jag tar farväl av dem (för vilken gång i ordningen?) och beger mig mot busstationen. Den var lätt att hitta. Något svårare var däremot att förstå var man ska köpa biljetterna. Köar alltså en stund i onödan. 09.00 avgår min buss mot Astorga. Jag gör mitt bästa för att hålla mig vaken och titta ut genom fönstret, men som alltid på brummande, skakande saker är det svårt.

Framme i Astorga gör jag lite minisightseeing och tittar på katedralen (1500-talet) och biskoppalatset av Gaudí utifrån. När palatset var färdigbyggt ville biskopen inte bo där på grund av den extravaganta arkitekturen och de stora kostnaderna. Idag inrymmer byggnaden ett pilgrimsmuseum. Jag fortsatte min vistelse med att ta en bocadillo con tortilla francesa och en café con leche på Café Gaudi innan jag strax efter 11 påbörjade dagens vandring. På vägen ut ur staden passade jag på att få en stämpel i katedralmuseet och sedan fick jag syn på en modern kyrka med en fantstisk mosaik kring ingången.

Vandringen gick delvis på trotoarer och delvis på sendan. Jag tog en liten paus i Murias de Rechivaldo och strax före 14, 9,4 km senare, var jag framme i Santa Catalina de Somoza. Byn ligger mycket vackert med utsikt tillbaka mot Astorga och de snötäckta bergen i fjärran åt andra hållet. Precis vid ingången till byn finns ett litet privat härbärge, El Caminante, där jag beslutade mig för att stanna. Minst ett annat finns i byn. Jag var först med att checka in och var ett tag lite nervös över att behöva äta och sova själv, men någon timme senare kom killen från Hong Kong (sov i samma rum på Casa Nostra) och senare dök ett gäng medelålders holländare upp.

Har tvättat mitt ullunderställ för hand och nu delar jag och Hongkongaren på en torktumlare. Lite vanskligt. Får se om understället passar efteråt. Om några timmar serveras middag och i morgon kommer det att finnas frukost. Nöjd med stället (som har en vacker liten trädgård) trots att jag hittade lite mögel i badrummet, och det saknar wifi. Så dagens uppdatering skrivs på Seamus, lagras på usb och klistras sedan in i spansk dator.

Dag 25 León

Igår kväll, när grinden skulle låsas blev vi som ville hämtade av en nunna från klostret vägg i vägg. Det var nämligen dags för completorium. I tamburen fick vi varsitt häfte på respektive språk (fick välja mellan spanska, engelska, franska och tyska) med vänstra sidan på spanska och högra med översättning. Sedan instruerade hon oss på spanska. Vi fick ställa oss i en ring och så började hon tala om pilgrimsvandring och bön. Kommer inte ihåg allt nu, men hon sa mycket bra. Talade om yttre vandring och den inre. Att ha öppna ögon och öron och ta emot det Gud ger. Se Guds sköna skapelse, ta emot gästvänlighet och vila… Sedan fick vi öva lite grand på de olika momenten som skulle ske. Växelläsning, liturgisk sång, bön. Precis innan dörrarna öppnades och vi fick gå in i kyrkorummet började hon rota under sin klädnad. Ut ur den dolda fickan kom en mobil och instruktionen löd: nu sätter vi mobilerna på ljudlös, för vi ska gå in i ett heligt rum och inget ska störa oss när vi talar med Gud.

Tidebönen som följde var så välbekant, trots att den var på spanska. Vissa formuleringar skilde sig lite från vad jag är van vid, då det är vissa saker som skiljer mellan katoliker och protestanter. Vi fick vara med nunnornas completorium, och ”vår” nunna instruerade oss tydligt men diskret när vi skulle stämma in, sjunga, stå och sitta. Dessutom avslutades det hela med en pilgrimsvälsignelse. Och sedan förklarade de att de kommer fortsätta be för oss och våra familjer till dess vi kommer fram till Santiago. En mycket positiv avslutning på dagen!

Jag sov väldigt gott under natten och morgonen började precis lika tidigt som vanligt. Vi serverades frukost innan det var dags att ge sig av. Rekommenderar Albergue del Monasterio de las Benedictinas mycket varmt. Ett perfekt Saraställe.

Medan några startade sin vandring vidare, stannade flera kvar en extra natt för att vila. Många av de jag mött utmed vägen dök upp här i León med olika skador. Jag och Molly fortsatte till ett hostel. Efter att vi reserverat ett rum (för tidigt för att checka in) påbörjade vi vår sightseeing. Först strosade vi runt lite planlöst och tittade på vackra byggnader, bland annat ett palats ritat av Gaudí och León äldsta kyrka. Vi snubblade över en saluhall och strosade där inne en stund. Är så avundsjuk på utbudet av fisk här i Spanien. Om vi hade en tredjedel av det hemma i Örebro skulle jag vara mer än nöjd.

Efter det gick vi till turistinformationen. Behövde nämligen få tag i en sömmerska och en märkpenna. Mina byxor börjar ge upp och har planer på att bli rejält oanständiga. Första sömmerskan vi kom till skulle kunna ha byxorna färdiga till på fredag, vilket inte fungerar med min tidsplan. Så vi gick vidare till nummer två. Efter att ha förklarat att jag är pilgrim ringde hon några samtal och kom tillbaka och meddelade att de skulle vara klar ”la última hora”, alltså vid stängningsdags idag.

Promenaden gick vidare till basilikan San Isidoro. San Isidoro blev ärkebiskop i Sevilla vid 36 års ålder och levde 560-636. 1063 flyttades relikerna efter honom till den nästan färdigbyggda basilikan i León, och när kyrkan invigdes 1067 helgades den åt honom. Den kungliga panteon finns här, med resterna efter 23 av Leóns kungligheter. Valven i panteon är dekorerade kring 1160 och är kända som ”den romanska konstens sixtinska kapell”. De föreställer bland annat Jesu födelse, påsken, de fyra evangelisterna, en almanacka, med mera. Om jag förstod saken rätt har de aldrig restaurerats utan är i originalskick. Förvånantsvärt klara färger.

Sedan fortsatte promenaden till San Marcos. Det var från början ett hospital för pilgrimmer, 1152, och senare kloster. Det har byggts om fler gånger och har numera en 100 meter lång fasad i platereskstil (1500-1700-tal). Under det spanska inbördeskriget fungerade det ett tag som fängelse (under koncentrationslägerliknande former) och totalrenoverades under 1960-talet för att bli ett Parador-hotell.

Efter flera timmars vandrande i kalla kyrkor och kylig spansk vår gick vi tillbaka till Hotel San Martín för incheckning. Vi passade på att kolla mailen (utnyttja wifi till max) och upptäckte att Jennafer bestämt sig för att ta tåget och nu befinner sig på samma härbärge som vi tillbringat natten på. Då det är perfekt tid för la comida beger vi oss ut igen (i ösregn) för att få tag i Jennafer. Hon har gått ut en sväng, men vi träffar Des och Koo. Vi beger oss istället till restaurangen vi blivit rekommenderade och intar blöta ett ganska så mediokert mål mat. Helt ok, men långt ifrån den fullträff vi lyckades med igår. Blöta beger vi oss sedan hemmåt för varm dusch och siesta. Jag passar på att uppdatera bloggen.

När det närmar sig ”la última hora” beger vi oss ut igen. Inget regn längre tack och lov. Går via härbärget och den här gången är Jennafer på plats. Vi smyger upp bredvid hennes säng och hon blir överlycklig när hon får syn på oss. Vi plockar upp henne och går sedan för att hämta min byxor. Sedan avslutar vi kvällen med ett glas och lite plockmat på en krog i närheten av Plaza Major.

Dag 12 Ventosa - Azofra

Tyskorna som sov i samma rum som oss tyckte det var ok att prata högt och skratta en bra bit efter 22 trots att en redan sov vid 21.30 och vi var 3 andra som krupit ner i sovsäckarna. Somnade till slut i alla fall.
06.30 vaknade vi av gregoriansk musik. Molly fick en kul syn när hon satte sig upp. Både jag och Jennafer satt upp i sängarna och såg halvdöda ut. Hon önskade att hon haft kameran närmare. Hursomhelst så föredrar jag att vakna till munkar som sjunger framför väckarklockan, så jag borde kanske göra något åt det när jag kommer hem. Strax efter 8 gav vi oss av i duggregnet. Ett par timmar senare befann vi oss i Nájera och åt en sen 2nd breakfast. Sedan blev det lite sightseeing. Vi tog oss till ett kloster och tittade på arkitektur och den kungliga pantéon. En kung, Sancho någonting, fick en uppenbarelse  en grotta när han var ute och jagade. Det lede till att ett hospital för pilgrimmer startades på platsen, och senare även ett kloster. I bakre änden av kyrkan leder en liten gång in i grottan där han fick uppenbarelsen. Det var en intressant och välbehövlig paus. Köpte även min första souvenir. Ett pilgrimsanpassat Juego de la Oca. Vem vill spela när jag kommer hem?
När vi var klara med rundturen hade det börjat regna, så vi fick klä på oss lite extra innan vandringen fortsatte igen. Tanken med dagen var att vi skulle ta oss till Azofra och där bestämma om vi skulle fortsätta ytterligare 9 km eller inte. Min höft började göra ont ungefär halvvägs, och väl framme i Azofra öste regnet ned. Sällskapet övertalade mig att stanna för dagen.
Vi har checkat in på del kommunala härbärget och gick sedan ut igen för att äta la comida. Jag åt en sallad, förljd av vit fisk med strips och supergoda jordgubbar till dessert. Nu ägnar vi några minuter åt wifi innan vi ska gå "hem" och duscha, via affären för att fixa kvällsmat och frukost.

By the way. I morse träffade jag ännu en svensk i duschen. Hon fick syn på min deo (apoliva) och frågade om jag är från Sverige. De bor i Värnamo, och hennes make är uppvuxen i Reftele. Befinner sig på samma härbärge som oss även i natt, så jag hinner nog ta reda på mer.

Dag 10 Torres del Río - Logroño

När jag vaknade på morgonen trodde jag att det var mitt i natten. Var en ljum natt, vi hade fönstret öppet hela tiden. Regnade lite medan vi packade ryggsäckarna, och jag tog på mig mina damasker och regnkappan. Åt ett wienerbröd med choklad till frukost. Fördelen med härbärget var att det låg mycket nära utkanten av staden och vi var snart ute på caminon igen. Började med att passera en kyrkogård. Allteftersom vi närmar oss La Rioja blir vinfälten allt vanligare igen. Första delen av vandringen går uppför, och ganska snart är det uppenbart att det inte blir mer regn, så damaskerna får bo i väskan ett tag.
Uppe på en höjd finner vi en vacker plats att rasta på och äter lite frukt och nötter. Jennafer bjuder på minimuffins. Sedan bär det av nedför. Vissa delar så branta att det finns varningsskyltar (10%) för bilisterna. Vägen kantas av rosmarin och timjan. Börjar hitta något jag tror är mandelträd, redan överblommade.
Framåt lunch börjar det blåsa och när vi kommer in i Viana överväger jag att lägga ner hatten i ryggsäcken då den inte alls sitter där den ska. Vi träffar en spansk dam på gatan som övertalar mig att följa med till kyrkan för att få en stämpel. Visar sig vara den äldsta stämpeln som används idag. Kyrkan var mycket vacker. Fanns en gammal staty av St Jakob, och en bön för pilgrimer. Lyckas att identifiera St Jakob även på altarskåpet. Skulle vara kul att veta de andra apostlarnas kännetecken så jag kan identifiera dem också.
Vi äter lunch på en bar nära kyrkan (bocadillo con atún och en tortilla) innan vi forsätter vandringen. Innan vi hitter ut ur staden regnar det rejält och regnkläderna åker på igen. Vi fyller även på våra vattenflaskor i en av stadens fontäner. (Ni kan vara lugna - det är fontäner avsedda för pilgrimernas vattenflaskor.)
Efter ett tag kommer vi fram till en skylt som uppmärksammar oss på att vi nu är i La Rioja. Ett av de äldsta vindistrikten i Europa. Det har odlats vin här i 2000 år och på 1100-talet fick vinet lagligt erkännande. Vandringen fortsätter genom förstäder och förorter till Logroño. När vi närmar oss stadsgränsen kommer vi till ett litet hus där vi erbjuds en stämpel (som säger: fikon, vatten och kärlek) av en mycket trevlig liten dam. Vi ångrar i efterhand att vi inte gav henne någon ersättning. Det första vi ser av staden är kyrkogården och dess krematorium. Vi går in i en park och kommer till en bro över Ebro. Ebro är en av två större floder i La Rioja, och Spanien för den delen. Den andra floden är Río Oja, som gett provinsen dess namn.
Vi går över bron och svänger höger i den gamla delen av staden. Snart kommer vi fram till det kommunala härbärget och checkar in. Det har sina fördelar och sina nackdelar, men är helt ok.
I Logroño finns St Jakobs egen kyrka, Iglesia de Santiago el Real, som vi besöker efter att tagit igen oss en stund. Ovanför dörren till kyrkan finns två statyer, en avbildar Santiago Peregrino och den andra avbildar Santiago Matamoros (morerdödaren). Vid sidan av kyrkan finns ett litet torg där flera av plattorna utgör brädspelet Juego de la Oca. Vi vandrar vidare genom staden i duggregn, gör lite inköp, och hamnar sedan på ett café och äter pizza till kvällsmat.

Dag 8 Lorca - Villamajor de Monjardín

Dagen började senare än vanligt. Och jag var dessutom segare än vanligt. Så packande av ryggsäcken gick sådär. Dessutom hade vi tvättat dagen innan så det hängde fuktiga kläder överallt. Bh och ett par trosor fick torka klart utanpå ryggsäcken. Ja - du läste rätt. Jag har tillbringat påskdagen med att visa upp mina underkläder för ett katolskt Spanien. Hehe. Bestämde mig för att ha mobilen påslagen idag och smsade glad påsk till några stycken. Var nog lite dumt. För då fick jag hemlängtan en stund. Hursomhelst. Vi vandrade iväg ca nio, och min plan var att försöka vara i Estella klockan elva. Vore kul att vara med på en högmässa. Lyckades dock inte med att ta oss dit i tid. Så detta blev en påskdag utan gudstjänst. Lite konstigt, men ok ändå.
I Estella var vi turister en stund och fotade utanför en gammal kyrka. Det hade en hel massa fina bilder med bibliska motiv uthuggna i väggarna. Fick i uppdrag att lista ut vem av dem som var Jakob, då jag är den mest religiösa i gänget. Men jag lyckades inte så bra.
Vi gick vidare in till centrum och åt pinchos på en lokal bar. Den perfekta lunchen innan avsked med vår baskiska vän Ainhoa, som börjar jobba igen i morgon.
Strax utanför Estella ligger Irache med gammalt kloster och Bodega. Finns även ett vinmuseum, som jag mer än gärna skulle vilja se. Men vi hade inte tid. Ligger redan lite efter tidsmässigt då höften inte vill göra som jag vill. Axlarna är dock mycket bättre efter att ha följt Margareths råd i två dagar. Tack!
Däremot som besökte vi den berömda källan i Irache. Finns en kran med vatten och en med vin. Gratis om du dricker på plats, vill du ta med så får du betala. Vingården har en webkamera.
Efter Irache fortsatte vi mot Villamajor. Gick en hel del uppåt igen och jag började sacka efter. Höften dum! Träffade på en holländska i mammas ålder efter vägen som jag gick och pratade med medan de andra fick gå i sin egen takt. När vi kom fram till Villamajor de Monjardín gick holländskan iväg till kiosken medan jag står kvar nedanför terrassen utanför ett holländskt härbärge. Då kommer en tjej ut och ropar: "Are you from Sweden?" Blev minst sagt förvånad. Visade sig att Molly och gänget hade förvarnat att jag var på ingång och reserverat en plats i samma rum som dem åt mig. Nu har vi duschat, tvättat lite till och alla är supersociala bakom varsin skärm (iPhone, iPhone, iPad, Samsung) i väntan på middagen som serveras om 20 min.
I morgon väntar en riktig frukost med müsli.

By the way... Träffade en svensk i duschen.

Ett första steg?

I helgen var jag i Uppsala på besök. På söndagen hade vi lite tid över innan tåget hem skulle gå så vi i gick in i domkyrkan. Tittade på väggmålningar, gravar, fönster... Längst fram i kyrkan, i det som tidigare var Marias kapell stod två relikskrin. Det ena med reliker från den Heliga Birgitta. Min vandring till Santiago de Compostela kommer att gå i hennes fotspår. Så jag får väl se detta som ett första steg på min väg på Caminon.

Herre, visa mig Din väg

och gör mig villig att vandra den