Omdöme dag 15 - 21

Dag	Stad	Härbärge	Omdöme	Kommentar
15	Agés	El Pajar de Agés	++	fräscht, varmt,
16	Burgos	Casa del Cubo	++	centralt, fräscht, ingen wifi
17	Burgos	Hotel Norte y Londres	++	badkar, bred säng, wifi
18	Hornillos del Camino	Municipal	+	tvivelaktigt välkomnande, mögel, kyla, varm brasa
19	Castrojeriz	Casa Nostra	++	trevligt men kallt
20	Frómista	Municipal	+	helt ok, ingen wifi
21	Carrión de los Condes	Espíritu Santo	++	enkelsängar, varm dusch, nunnor

Statistik dag 15 - 21

Dag	Stad	km	Sammanlagt	Avklarat km	Avklarad tid
15	Agés	22,8	268,2	34%	37%
16	Burgos	22	290,2	36%	39%
17	Burgos	0	290,2	36%	41%
18	Hornillos del Camino	21	311,2	39%	44%
19	Castrojeriz	20,2	331,4	42%	46%
20	Frómista	25,2	356,6	45%	49%
21	Carrión de los Condes	20,5	377,1	47%	51%

Dag 21 Frómista - Carrión de los Condes

Vi blev praktiskt taget utslängda på morgonen, trots att ingen sagt en tid till oss kvällen innan. Jag borstade tänderna och slapp i alla fall utskällningen.
Med ytterst lite frukost i magen satte vi av för dagen. Jennafer var långsam på grund av sin fot som bara blir sämre och sämre. Jag var långsam på grund av trötthet. Första delen av dagen gick utmed sendan, en motorväg för pilgrimer. Väldigt rak, slät grusad yta utmed landsvägen. Förfärligt tråkig att gå på.
I första byn vi passerade stannade vi för en kaffepaus. Sedan valde vi att inte fortsätta utmed sendan, utan tog istället den gamla leden som gick utmed en flod. Mycket vackrare. Men vädret var inte på vår sida. Större delen av dagen blåste det hårt och till och från regnade det. Vi var trötta och kissnödiga när vi kom till nästa stad. Så första anhalten blev den lokal baren. Efter toabesök beställde jag en bocadillo con tortilla och en apelsinjuice. Även denna gång var planen att spara en bit till eftermiddagen. Men på något underligt sätt försvann även denna smörgås i ett nafs.
Efter proviantering tog jag en liten tur i den lokala kyrkan. Den tillhörde tidigare tempelriddarna och har bland annat en altartavla med bilder ur St Jakobs liv. När jag kom ut ur kyrkan hade det börjat regna igen.
Resten av dagen gick nu på sendan. Utmed en stor väg med hög hastighet, och inget skydd mellan oss och bilarna. Om någon får sladd får min pilgrimsvandring ett snabbt slut. Även om de satsar på att plantera träd utmed caminon så är många delar av den helt trädfria och vinden har fritt spelrum. Det är väldigt tröttsamt att gå i motvind och kraftig sidvind. De spikraka vägarna här på mesetan gör även sitt bästa för att trötta ut min hjärna. Så långt ögat når är det bara åkrar och vägen svänger aldrig. Kullarna är väldigt få numera, och det känns som om man bara går och går utan att komma någon vart.
När vi väl fick syn på Carrión de los Condes på avstånd tog det en hel evighet att komma fram dit. Var helt slut när vi kom in i staden. En tysk pilgrim frågade om vägen till ett av härbärgerna, Espíritu Santo, och vi hakade på. Var liksom lättast så. Vi hamnade i ett konvent med nunnor. Badrummet var fint, duscharna varma och enkelsängarna breda. Enda nackdelen var att det inte fanns wifi.
Efter ombyte tog vi en tur på stan med förhoppningen att hitta en affär. Morgondagens vandring bjuder nämnlingen på ödemark. Vi frågade i turistinformationen, men lyckades ändå inte hitta fram. Istället köpte vi varsin empanada på markanden som invaderat staden. Vi gjorde ett försök att hitta något att äta innan normal middagstid för spanjorer, vilket misslyckades. Sedan sprang vi på Eliott och Cathrine igen, som bodde hos andra nunnor. Därefter gav vi upp våra försök helt och köpte en löjligt stor mängd chokladkaka och gick hem till härbärget och åt upp den.
Jag hade tänkt gå på mässan på kvällen med var för trött och grinig. Känns som att Spanien hatar mig idag. Så vi gick och lade oss tidigt istället.

Dag 20 Castrojeriz - Frómista

Igår kväll åt vi en god pilgrimsmeny tillsammans med Cathrine och Eliott. Jag åt Patatas Riojanas (ny favorit så det så), stekt kummel med citron, samt fårost med kvittenmarmelad till efterrätt. Efter en trevlig kväll på puben tog vi oss hem till härbärget genom de slingrande gatorna. Väl hemma insåg vi att tvätten inte riktigt var klar, så medan vi väntade hann alla andra gå och lägga sig. Fick hitta tillbaka till sängen i mörkret. Men rena kläder är aldrig fel.
Under natten frös jag ganska rejält och ångrade att jag inte tagit på mig ullsockorna. När vi skulle iväg på morgonen började Jennafers ena fot strejka. Förmodligen känner hon av benhinnorna. Blev alltså en lugn start på dagen. Till en början... Strax utanför staden gick vi över en gammal bro som är under utgrävning. När floden ändrat sitt lopp har den hamnat under ett tjockt lager dy. När vi passerat den gamla bron var det dags att gå över den nya, sedan bar det av uppför. Det blev ca 1 km i 12% lutning. Väl uppe på höjden gick vi tvärs över innan det var dags att gå ner igen.
Sedan fortsatte det ganska flackt fram till Itero de la Vega där vi tog vårt morgonkaffe. Jag köpte en bocadillo med tortilla och skulle bara äta en lite bit av den. Plötsligt var hela borta. Undrar hur det gick till?
Vandringen fortsatte genom odlingslandskap och snart passerade vi en bevattningskanal. Efter ytterligare en kulle började vi ana Boadilla del Camino i fjärran. Där stannade vi för en fika och jag åt min första glass sedan jag anlände till Spanien. Det var ett riktigt mysigt ställen och vi hade gärna stannat, men tidsschemat börjar bli lite tajt. Var by the way dagens andra fika tillsammans med svenskarna.
På väg igen fick vi syn på en jättestor höstack... Så det blev en fotosession. Sedan gick större delen av vandringen utmed en kanal. Vackert som bara den. Precis innan Frómista gick vi över en sluss.
I Frómista tvekade vi lite över var vi skulle sova, men var för trötta för att leta en längre stund. Så när Lawrence ropade "Hola guapa" följde vi med henne och Des till det kommunala härbärget. Det visade sig vara helt ok, men saknade wifi. Vid det här laget börjar jag få abstinens.
Framåt kvällen försökte vi hitta ett ställe som serverade mat men det visade sig vara svårt och Jennafers fot plågade henne ganska rejält. Vi plockade upp en holländare, Nico, på vägen och hittade tillslut lite mat. Det var helt ok, men på tv:n i bakgrunden visades en tjurfäkning så aptiten var sådär. Försöka äta medan 3 tjurar dödas för skojs skull är inte min grej. Stackars Nico fick ganska så buttert middagssällskap.
Natten blev kall, men vi sov i varje fall i rummet med minst snarkare.