Bilder

Dag 35:

Åt pulpo till middag i Melide. Ett österrikiskt par frågade sig runt bland lokalbefolkningen efter det bästa stället för pulpo. Jag vandrade bakåt längs caminon, då jag vet att jag passerade flera pulperia på vägen till härbärget. Planen var att gå in på första bästa. Hamnade på Ezekiel's. Det österrikiska paret undrade hur jag kommit dit så fort... Vi träffades nämligen utanför kyrkan, och jag gick dessutom via affären.

Dag 36:

Omdömen dag 29 - 35

Dag	Stad	Härbärge	Omdöme	Kommentar
29	Villafranca del Bierzo	Municipal	+	enkelt, varmt, ej wifi, ej internet
30	La Faba	Parroquial	++	tyskt. Helt ok, ej wifi, ej internet
31	Triacastela	A Horta del Abel	++	brasa, vackert, bed bugs?
32	Sarria	Albergue Mayor	+++	små rum, trevligt, fräscht
33	Portomarín	Ultreia	++	varm dusch, wifi, trevligt
34	Palas de Rei	Buen Camino	+++	trevligt, wifi, frukost
35	Melide	O Apalapador	+	varm dusch, trevligt, ej wifi, dyrt

Statistik dag 29 - 35

Dag	Stad	km	Sammanlagt	Avklarat km	Avklarad tid
29	Villafranca del Bierzo	23,7	606,4	76%	71%
30	La Faba	26,5	632,9	80%	73%
31	Triacastela	25,5	658,4	83%	76%
32	Sarria	18,5	676,9	85%	78%
33	Portomarín	22,9	699,8	88%	80%
34	Palas de Rei	25,9	725,7	91%	83%
35	Melide	15,3	741	93%	85%

Dag 36 Melide - Arzúa

När jag vakande var någon redan i badrummet och rumsterade. Visade sig vara den äldre, halvdöva, tyska mannen. Gick på toa och lät honom rumstera i fred en stund till medan jag packade. Sedan var det min tur och när jag var klar vaknade alla andra. Nästan. Visade sig att tre olika metoder för morgonrutiner existerade. Jag ser till att vakna före alla andra, en del föredrar kaos tillsammans med alla andra, medan ett österrikiskt par stod för den tredje metoden. De vaknade så småningom, såg på medan alla andra rumsterade, och när de flesta gett sig av steg de upp och hade badrummet för sig själva. Smart!
Jag åt frukost tillsammans med internet (säkerligen fruktansvärt förbjudet) innan jag gav mig av. Innan jag hann iväg kom den förvirrade spanska tanten, som jag gick en stund med häromdagen, för att lämna sin väska för transport och jag gjorde mitt bästa för att undvika henne. Orkar inte lyssna på hennes förklaringar på hur saker och ting fungerar (vet mycket väl hur saker och ting fungerar, men då jag inte är expert på språket kan jag nog inget annat heller). Kom i varje fall iväg och dagen började uppför, ut ur staden. Det duggade till och från under förmiddagen, men ibland sken solen. Stora delar av vägen gick genom en eukalyptusskog. Eller en lövskog innehållande en stor del eukalyptus, beror på hur man ser på saken. Fåglarna hade i vilket fall som helst konsert i trädkronorna.
Framför mig gick Karen och ett tag hade hon sällskap av en hund. Han gick bredvid henne och jag lyckades nästan fånga det på bild. Nästa gång hon stannade för att röka kom jag ifatt och visade henne bilden och vi tog sedan sällskap en stund.
Stannade till på första bästa bar för förmiddagskaffe, visade sig ock vara tid för lunch (bocadillo de tortilla francesa) och jag var halvvägs. Hittade två kvinnor från Ängelholm på uteserveringen. Av någon anledning är det lätt att avslöja svenskar om de reser i par.
Efter lunch vandrade jag själv en stund, och nu började den jobbiga delen av dagen. Brant uppför, brant utför och så brant uppför igen. I någon av backarna kom en dansk ifatt mig och vi började prata. Efter ett tag tog vi en paus i en skogsglänta och läste guidebok och åt banan. När vi närmade oss Arzúa gick han i förväg för att kolla läget med härbärgerna. Han valde Apostol Santiago, så där hamnade vi. Ett av de större privata i staden, fräscht och trevligt, tvätt möjligheter, wifi och restaurang i anslutning.
Efter duschen fick jag min fot lindad av dansken Tom. Sedan gick vi över till restaurangen för lite mat. Jag åt calamares och en sallad. Sedan slängde jag i en liten maskin tvätt. Nackdelen med att inte vandra ihop med någon längre är bland annat att jag får betala 6 € för en halv tvätt. Är man fler kan man fylla en maskin och dela på konstnaden.
Strax ska vi ta av lindan från foten och kika på den. Sedan blir det ännu ett besök på restaurangen för en pilgrimsmeny. Och nu kom hospitaleron för att tända en brasa.

May the road rise up to meet you.

May the wind always be at your back.

May the sun shine warm upon your face,

and rains fall soft upon your fields.

And until we meet again,

May God hold you in the palm of His hand.

Dag 35 Palas de Rei - Melide

Var ganska seg på morgonen, och var inte färdigpackade förrens strax för 8. Flera pilgrimmer kom fram och inspekterade min fot innan jag fått på mig strumporna, och jag blev erbjuden naproxen och ett antal olika krämer. Ett stort plus med härbärget var att det serverades frukost. Café con leche, zumo natural (jag är beroende) och chokladcroissant. Denna frukost för vinnare intogs tillsammans med en man från Österrike. Han hade cyklat från sin hemstad på ca 3 veckor.
Första delen av dagen regnade det inte och jag tog min tid, stannade ofta och fotade statyer och annat. Efter ett tag kom Mary ifatt mig och vi tog följe ett tag. Pratade bebisar (kan möjligtvis bero på vem som väntar i Malmö om en vecka) och personlighetstyper. Vi hann ifatt Karen som var så överväldigad över hur vacker naturen var denna morgon att hon grät. Mary vandrade vidare, jag bytte några ord med Karen och så kom Eun Jin ifatt. Då tog vi sällskap istället.
Efter ett tag så kom regnet i alla fall, men vi befann oss i en vacker lövträdsskog och brydde oss inte så mycket. När det var uppehåll kom vi fram till en bar och jag bestämde att det var dags för 11-kaffe. Fast för min del blev det en bit empanada de atún, en bit empanade de queso y jamón och en zumo natural. El jamón visade sig vara rökt (kassler typ), så den välbekanta känslan infann sig i magen för första gången sedan jag kom hit. Attans!
Vi vandrade vidare och utgjorde bland annat väghinder för en traktor när vi försökte fota en bro (för gångare, traktorn ville tydligen köra bredvid bron). Det regnade i omgångar, men var även en hel del solsken. Saker och ting började ha Melide i namnet och vi anade att vi var nära. Plötsligt skrek Eun Jin till. Hon såg hustaken! När vi vandrade in i staden började det ösa ner. Så jag hann bli blöt idag också. Det var dessutom svårt att hitta fram till härbärget. Ska finnas mer än ett i staden, men det är dåligt skyltat, så när jag äntligen hittade ett tog jag in där trots att det saknar wifi. Hospitaleron är trevlig dock och sitter just nu mitt emot mig och knypplar. Klockan är knappt 16 och jag är duschad och klar. Skönt med kort distans idag. Precis vad jag behövde. Tack foten för det!
Då jag befinner mig i Melide vet jag precis vad jag kommer att äta ikväll. De är nämligen kända för sin Pulpo, en sorts bläckfisk, och det finns ett antal pulperia i staden. I morgon bär det av till Arzua. Enligt hospitaleron i Palas de Rei är den etappen något tuffare än dagens och han rådde mig att inte gå längre än så. Var även glad att jag kom tillbaka från akuten med båda benen i behåll, om jag inte tar det lugnt kanske de ”cortar el pierna” nästa gång.
Resan närmar sig sitt slut och jag har börjat fundera över vad jag ska ta mig till när jag kommer hem. Det här är ju det normala vakna, packa, vandra, packa upp, duscha, äta, sova… Kommer sakna vandringen (och sovsäcken). Funderar dessutom på vad jag ska tutta eld på när jag når Finisterra (med buss). Är tradition att pilgrimen bränner sina kläder, för en ny start antar jag. Men jag misstänker att varken ull eller funktionsmaterial brinner speciellt bra. Hatten är av bomull och brinner nog alldeles utmärkt, men den vill jag inte bli av med. Dessutom är jag en ganska så oförberedd pyroman, har ingen eld.