Bilder

Dag 37:

Dag 38:

Dag 39:

Till syrran:

Dag 38 O Pedrouzo - San Lazaro

Idag var jag inte en av de sista att lämna härbärget, jag var sist ut. Kan nog bero på att natten inte varit den bästa. Vaknade och mådde illa, troligtvis för varm, ich för mycket socker innan sänggåendet (chokladtårta). Magen var inte på humör på morgonen heller men jag tvingade ner lite frukost på cafét på andra sidan gatan i alla fall.

Det duggade när jag gav mig iväg och jag hann inte ens ut ur staden innan regnet öste ner. En bra bit innan lunch var sockorna blöta, men det fanns ingenstans att stanna för byte (om jag inte ville ställa väskan i en vattenpöl. Så jag fortsatte tappert vidare. Vädret växlade mellan duggregn och skyfall, vissa stunder blåste det ganska rejält också. Vi vandrade genom lövskog, vacker natur och efter ett tag närmade vi oss en större väg. Jag hörde ett välbekant ljud och insåg att jag nu nått Santiagos flygplats i Lavacolla. Ett plan taxade ut på startbanan, accelererade och lyfte. Och jag började längta efter hemresan. Tycker om att flyga, starten är så häftig. När jag kom in i själva byn Lavacolla bestämde jag mig för lunchpaus och sockbyte. Kom in i en bar som endast serverade mackor och förbjöd gästerna att ta av sig skorna (försvårar sockbyte). Blev en bocadillo de queso innan jag fortsatte med blöta sockor.

I Lavacolla stannade pilgrimerna förr för att tvätta sig ordentligt i bäcken innan de anlände till katedralen i Santiago, även intimhygien, därav namnet.

Fortsatte gå i regnet och efter en evighet nådde jag San Marcos och Monte de Gozo. Härifrån kan man i klart väder se tornen på katedralen, men jag såg knappt monumentet på toppen max hundra meter bort, så jag brydde mig inte om att ta mig upp för att leta efter utsikten. Utan fortsatte tappert mot dagens mål. Det gick brant nedför mot stadsgränsen och västerfoten protesterade högljudt sedan en lång stund. Blev omcyklad av två rödklädda pilgrimer, gissar att de heter Stephenson i efternamn, men jag kan ha fel.

Leden korsade först motorvägen och sedan järnvägen på träbroar och därefter kom jag in i förorten San Lazaro. Precis efter skylten som talar om att nu är jag i Santiago ligger härbärget San Lazaro på vänster sida. Jag styrde stegen mot närmsta övergångsställe och ca 14 checkade jag in. Gott om tid att gå vidare in mot stan alltså, men jag valde att stanna.

Det är ett trevligt ställe, man får stanna upp till tre nätter och den enda nackdelen är att man måste gå utomhus om man ska på toa. Men det påminner mig om barndomens somrar på Marias Camping, så det gör mig inte så mycket. Ett gäng kanariefåglar välkomnar pilgrimerna till Santiago.

Jag tog det lugnt en stund, satte skorna på torkning och tog sedan en dusch. Påklädd och torr träffade jag mor och dotter från Sydafrika och spenderade sedan eftermiddagen och kvällen med dem. De lagade mat och vi åt tillsammans.

Dag 37 Arzúa - O Pedrouzo

Tog det lugnt på morgonen, var först ur sängen, och bland de sista att lämna sovsalen. Intog en spansk frukost i den intilliggande restaurangen innan jag gav mig av. På väg ut ur staden fick jag syn på den serenadsjungande spanjoren Angél, men han kände inte igen mig tack och lov.
Första delen av vandringen var utan regn och vi gick genom lövskog och bland fält. En och annan lite by dök upp här och var. Strax före 11 började det dugga och det tog inte lång stund innan jag fick syn på första baren. Gick in och intog en empanada de atún samt en zumo. När det var dags att ge sig av igen regnade det ganska rejält. Men jag hade inte mycket val.
Vandringsleden gick genom vacker natur, men jag stannade sällan för att ta fram kameran. Vädret växlade mellan duggregn och ösregn, mer av det senare. Större delen av dagen har vi vandrat på stigar och grusvägar, men delar har varit utmed sedan vid vägar med hög hastighet.
Efter 13 hittade jag ännu en bar och gick in för en liten fika. Träffade på Rosemary från Lima (numera Montreal), en annan kanadensare och den australienare vi träffade på vid ån dag 23. Tog sällskap med Rosemary närmsta timmen och vi pratade om livet och inställningen till det. Hon är tio år äldre än mig och delade med sig av lite visdom som kommer med åren. Det som verkar vara stora problem nu, tycks nästan vara banalt om 10 år.
I A Rua gick hon och kanadensaren vidare medan jag försökte hitta fram till O Pedrouzo. Lyckades till slut och gick på magkänsla vid val av härbärge. Hamnade på Porta de Santiago. Underslafarna har högt i tak, klassisk musik spelas i högtalarna och det finns wifi. Så jag är nöjd.
Dansken Tom hamnade också här, och i samma krypin som jag sover en äldre katalansk herre som jag pratar spanska med. Han tycker att min spanska är bra. Konstaterade tillsammans att de som börjat sin vandring i Sarria inte är peregrinos, de är turigrinos. Turistas que gritas. Inte alla dock, men supersminkade pratkvarnar som sover på hotell och stressar fram utan packning.
Nu är det strax dags att ge sig ut och leta restaurang för middagen, tror Tom vill göra mig sällskap. Planen för morgondagen är att dra ut på anländandet till Santiago lite grand. Tänker stanna till i San Lazaro över natten, precis vid stasgränsen. Sedan har jag drygt 2 km att gå på onsdag morgon, utan packning dessutom. Enda nackdelen är att härbärget inte har internet... Men det finns säkert en bar i närheten. Har även kollat upp busstiderna för torsdagen, då jag tänker mig en tur ut till havet.