torsdag 12 april 2012

Dag 12 Ventosa - Azofra

Tyskorna som sov i samma rum som oss tyckte det var ok att prata högt och skratta en bra bit efter 22 trots att en redan sov vid 21.30 och vi var 3 andra som krupit ner i sovsäckarna. Somnade till slut i alla fall.
06.30 vaknade vi av gregoriansk musik. Molly fick en kul syn när hon satte sig upp. Både jag och Jennafer satt upp i sängarna och såg halvdöda ut. Hon önskade att hon haft kameran närmare. Hursomhelst så föredrar jag att vakna till munkar som sjunger framför väckarklockan, så jag borde kanske göra något åt det när jag kommer hem. Strax efter 8 gav vi oss av i duggregnet. Ett par timmar senare befann vi oss i Nájera och åt en sen 2nd breakfast. Sedan blev det lite sightseeing. Vi tog oss till ett kloster och tittade på arkitektur och den kungliga pantéon. En kung, Sancho någonting, fick en uppenbarelse  en grotta när han var ute och jagade. Det lede till att ett hospital för pilgrimmer startades på platsen, och senare även ett kloster. I bakre änden av kyrkan leder en liten gång in i grottan där han fick uppenbarelsen. Det var en intressant och välbehövlig paus. Köpte även min första souvenir. Ett pilgrimsanpassat Juego de la Oca. Vem vill spela när jag kommer hem?
När vi var klara med rundturen hade det börjat regna, så vi fick klä på oss lite extra innan vandringen fortsatte igen. Tanken med dagen var att vi skulle ta oss till Azofra och där bestämma om vi skulle fortsätta ytterligare 9 km eller inte. Min höft började göra ont ungefär halvvägs, och väl framme i Azofra öste regnet ned. Sällskapet övertalade mig att stanna för dagen.
Vi har checkat in på del kommunala härbärget och gick sedan ut igen för att äta la comida. Jag åt en sallad, förljd av vit fisk med strips och supergoda jordgubbar till dessert. Nu ägnar vi några minuter åt wifi innan vi ska gå "hem" och duscha, via affären för att fixa kvällsmat och frukost.

By the way. I morse träffade jag ännu en svensk i duschen. Hon fick syn på min deo (apoliva) och frågade om jag är från Sverige. De bor i Värnamo, och hennes make är uppvuxen i Reftele. Befinner sig på samma härbärge som oss även i natt, så jag hinner nog ta reda på mer.

2 kommentarer:

  1. Världen är liten. Värnamobor på samma härbärge! Tråkigt att höften ska plåga dig så mycket. Strongt av dig att fortsätta trots allt. Vi följer dig med intresse. Ha det riktigt bra. Kram mamma

    SvaraRadera