Bilder

Dag 28:

Har varit för trött för att redigera bilder, men ska försöka skärpa mig. Massa videos på gång också...

Omdömen dag 22 - 28

Dag	Stad	Härbärge	Omdöme	Kommentar
22	Calzadilla de la Cueza	Camino Real	++	wifi, trevligt
23	Sahagún	Municipal Cluny	+	annorlunda, toaletten ej ok
24	León - tåg	Benedictinas	+++	trevligt, fräscht, andakt
25	León	Hostal San Martín	++	badkar, bred säng, wifi
26	Santa Catalina de Somoza	El Caminante	++	brasa, trädgård, lite mögel
27	Foncebadón	Monte Irago	++	mysigt, reiki, yoga, ej wifi
28	Ponferrada	San Nicolas	++	stort, bra personal, små rum

Statistik dag 22 - 28

Dag	Stad	km	Sammanlagt	Avklarat km	Avklarad tid
22	Calzadilla de la Cueza	17,1	394,2	50%	54%
23	Sahagún	22,4	416,6	52%	56%
24	León - tåg	56,9	473,5	59%	59%
25	León	0	473,5	59%	61%
26	Astorga - Santa Catalina de Somoza	62,6	536,1	67%	63%
27	Foncebadón	17,8	553,9	70%	66%
28	Ponferrada	28,8	582,7	73%	68%

Dag 28 Foncebadón - Ponferrada

Middagen igår intogs med två katalanska män, varav den ena var 72 och den andra hette Jorgi. En äldre fransman, en tysk kvinna jag inte minns namnet på men sett en flertal gånger utmed vägen, samt en tysk, snygg man, något äldre än mig. Trevlig kväll. Bjöds på hemgjord getyoghurt som dessert. Den var mycket god.

Då jag var ganska så trött blev det ett tidigt sänggående, men jag vaknade givetvis före klockan ringde och dessutom var det uppstigningsförbud före 06.45 (vilket jag i normala fall tycker är bra). Så man kan säga att jag fick en tidig start. Var först påklädd och bland de första att packa färdigt och få på sig skorna. Sen åt jag en bra frukost (ännu mer getyoghurt med müsli och rostat bröd) innan jag gav mig iväg strax efter 8. Första delen av dagen gick det uppför och det hade snöat under natten. Här och var var det en del lera att ta sig igenom, för att inte tala om vattenpölar. Men strax var jag ändå framme vid Cruz de Ferro. Lämnade av min sten som jag förberett kvällen innan och sedan satte jag av igen. Mötte strax koreanskan Eun Jin som tyckte jag såg varm ut. Det hade hon helt rätt i. Så efter en stund stannade jag och tog av det yttre lagret (regnponchon). Någonstans här passerade jag även caminons högsta punkt, 1504 möh. Efter ytterligare ett par km var jag i Manjarín och passade givertvis på att få en stämpel av caminons galnaste hospitalero (Tomás – den siste tempelriddaren). Stannade dock inte många minuter. Han rekommenderade oss att förtsätta längs med landsvägen på grund av väglaget på stigen, och vi lydde råd. Det bar fortfarande av uppåt ibland, men allteftersom blev det mer och mer nedåt. En strecka kändes som väldigt brant utför, men det såg plant ut då hela omgivningen lutade mer. Från att ha befunnit oss ovan molnen, med ganska dålig utsikt vandrade vi nu ner i dimman. Jag och Eun Jin kom ifatt varandra en hel massa gånger, och någonstans utmed vägen lovade hon att laga middag till mig. Lagom när dimman lättade något kom vi in i El Acebo, 1145 möh, där jag passade på att ta en liten lunch. En skylt upplyste om att vi nu är i El Bierzo-regionen. Har sedan Astorga befunnit mig i Maragatos, men inte smakat någon lokal mat tyvärr.

Efter att ha följt landsvägen några kilometer bar det av på stigar igen. Efter en stund kom jag fram till Riego de Ambrós, en mycket söt liten by där många av husen är nyrenoverade. Vägen ut ur byn gick på en stig som sedan övergick i klippklättring. Här fick jag och holländarna syn på varandra. I botten av dalen fanns en vacker liten bäck. Vi kunde välja mellan att klafsa i lera, eller balansera på stockar för att ta oss över. Jag valde givetvis balansgång. Inte svårt alls trots tung packning (använde bara stavarna till stöd 80% av tiden). Stigen försatte sedan att vindla sig något uppför men mest nedör längs bergssidorna. Flera delar bestod av klippklättring, eller försök att balansera på lösa stenar. Någonstans här började baksidan av mitt högra knä att göra mer och mer ont.

Tog mig i vilket fall in i Molinaseca, en mycket vacker liten stad. Och bestämde att här var det dags för en paus. Hade redan stannat en stund på vägen ner för intag av müslibar och smörjelse av ben (avtagbara byxben är mycket praktiskt), så inne i staden intogs en citrondryck och en glass (samt ett par vita små pastiller). Sedan bar det av igen. I utkanten av staden fotade jag en staty och den snygga tysken kom ifatt mig. Vi tog sällskap en bit men snart fick han syn på en kaffeservering och försvann. Ungefär här tappade jag bort pilarna. Fortsatte en bit rakt fram i alla fall, men blev osäker och vände om. Mötte en spanjorska, Carmen 25, som snabbt halade upp kartan och kom fram till att vi var på rätt väg. Tog sällskap med henne ända fram till härbärget i Ponferrada. Pratade spanska stora delar av vägen, även om jag var tvungen att ta till engelskan en hel del. De sista 8 km gick fortare än jag trott att de skulle (och min bok sa att det var 3 km), kändes i varje fall så. Var framme vid härbärget strax efter 17. Konstaterade då att jag, Carmen och Eun Jin haft sängarna bredvid varandra i León. Carmen började sin vandring i sin hemstad utanför Burgos, Eun Jin i Madrid. Var det meningen att vi skulle vandra tillsammans?

Härbärget är stort, men personalen är bra. Skilda sovrum, 4 sängar, för killar och tjejer. Finns ett badrum för enbart tjejer. Ganska så skönt som omväxling. Efter duschen så blev jag bjuden på middag. Hemlagad. Kryddstark asiatisk och helt ok. Trots att Eun Jin tyckte att hon misslyckats.

Dag 27 Santa Catalina de Somoza - Foncebadón

Åt middag igår med killen från Singapore (inte Hong Kong, oops). God mat och trevligt sällskap. 21.30 upptäckte vi att vi var de enda som fortfarande var vakna. March i säng alltså.

Vaknade trots min sena sänggång först av alla. Påklädning, packning och sedan kaffe och croissant till frukost. Även lite morgonnyheter innan det bar av för dagen. Idag har det gått uppför i princip hela dagen. Först via sendan, sedan stigar. Vissa delar längs lite landsväg. Efter ca 5 km stannade jag i El Ganso för en ananasjuice på Cowboy bar. Här träffade jag på de tre holländarna som jag delade rum med i natt. Ju högre upp jag kom destu vackrare utsikt. Idag har stora delar av vägen kantats av ljung i olika storlek och nyanser. Ginstbuskar och någon blå blomma jag inte känner igen. Stora delar har de enda ljud jag hört varit lite sus från träden, fågelsång och knarrandet från mina kängor. Försökte spela in tystnaden, vet dock inte om jag lyckades.

När jag nådde Rabanal de Camino bestämde jag att det var dags för lunch. Gick in på El Tesin och träffade holländarna igen. De rekommenderade spagetti bolognese, så jag bröt min vana att äta bocadillo till lunch. Efter att jag fyllt magen bar det av igen. Det gick mer och mer uppför och ungefär halvvägs började det hagla. Sedan regnade det en stund innan det blev snöblandat regn. Började längta efter min kaffepaus. Var nämligen väldigt säker på att jag skulle passera minst en by till innan jag kom fram till dagens mål. Istället hittade jag en liten rastplats med en beskrivning över utsikten, om det varit klart väder skulle jag kunna se Leóns högsta berg. Var dum nog att kolla vad som fanns bakom vindskyddet.

Klättrade vidare uppför mellan ljungbuskarna och fann snart att stigen var översvämmad på sina ställen, men det var inga svårigheter att ta sig förbi i gräset vid sidan om. Hur som helst kom jag så småningom fram till nästa samhälle, som visade sig vara Foncebadón. Dagens mål alltså. Måste bli bättre på att läsa kartan.

På 1980-talet var byn så gott som övergiven och befolkades av ett gäng fientliga hundar. Sedan dess har flera härbärgen öppnat och byn börjar att återuppbyggas. Jag gick på rekommendation och checkade in på Monte Irago. Det är mysigt och inga större fel på det. Här praktiseras både reiki, yoga och läsning av händer. Sitter i det allmäna utrymmet på bottenvåningen, här finns brasa, datorer med internet (ingen wifi), och en 35-årig amerikan som försöker beskriva sin intelligens för en tysk och en italienare. Det har intagits en del alkohol. Så det är något svårt att koncentrera sig på något annat.

By the way. Brukar jag skämta om att om någon kommer in när jag byter om, och svimmar så får de skylla sig själva… Och med det menar jag att jag inte bryr mig så mycket. Numera vet jag att min teori stämmer. Stod i duschen (inget lås, enbart draperi) och en man 50+ kom in. Jag tror att handuken täckte det mesta så jag sa bara: ”Well hello”. Han däremot såg väldigt besvärad ut, gick och lade sig i sängen och försöker att inte titta åt mitt håll. Stackarn.

I morgon är målet Ponferrada. Första delen av dagen går uppför och jag kommer att passera Cruz de Ferro, samt tempelriddaren Tomás. Sedan bär det av brant nerför resten av dagen. Vid Cruz de Ferro är det meningen att man ska lämna en sten man haft med sig hemmifrån för att symbolicera all skit som man inte vill ta med sig tillbaka hem efter målet i Santiago. Jag glömde ta med mig en sten, men hittade en på väg ner från Alto del Perdón, om jag burtit sedan dess. Så ikväll ska jag fundera över vad stenen ska symbolicera, och skriva ner det så att jag inte glömmer att jag lämnat det.