Åt middag igår med killen från
Singapore (inte Hong Kong, oops). God mat och trevligt sällskap.
21.30 upptäckte vi att vi var de enda som fortfarande var vakna.
March i säng alltså.
Vaknade trots min sena sänggång först
av alla. Påklädning, packning och sedan kaffe och croissant till
frukost. Även lite morgonnyheter innan det bar av för dagen. Idag
har det gått uppför i princip hela dagen. Först via sendan, sedan
stigar. Vissa delar längs lite landsväg. Efter ca 5 km stannade jag
i El Ganso för en ananasjuice på Cowboy bar. Här träffade jag på
de tre holländarna som jag delade rum med i natt. Ju högre upp jag
kom destu vackrare utsikt. Idag har stora delar av vägen kantats av
ljung i olika storlek och nyanser. Ginstbuskar och någon blå blomma
jag inte känner igen. Stora delar har de enda ljud jag hört varit
lite sus från träden, fågelsång och knarrandet från mina kängor.
Försökte spela in tystnaden, vet dock inte om jag lyckades.
När jag nådde Rabanal de Camino
bestämde jag att det var dags för lunch. Gick in på El Tesin och
träffade holländarna igen. De rekommenderade spagetti bolognese, så
jag bröt min vana att äta bocadillo till lunch. Efter att jag fyllt
magen bar det av igen. Det gick mer och mer uppför och ungefär
halvvägs började det hagla. Sedan regnade det en stund innan det
blev snöblandat regn. Började längta efter min kaffepaus. Var
nämligen väldigt säker på att jag skulle passera minst en by till
innan jag kom fram till dagens mål. Istället hittade jag en liten
rastplats med en beskrivning över utsikten, om det varit klart väder
skulle jag kunna se Leóns högsta berg. Var dum nog att kolla vad
som fanns bakom vindskyddet.
Klättrade vidare uppför mellan
ljungbuskarna och fann snart att stigen var översvämmad på sina
ställen, men det var inga svårigheter att ta sig förbi i gräset
vid sidan om. Hur som helst kom jag så småningom fram till nästa
samhälle, som visade sig vara Foncebadón. Dagens mål alltså.
Måste bli bättre på att läsa kartan.
På 1980-talet var byn så gott som
övergiven och befolkades av ett gäng fientliga hundar. Sedan dess
har flera härbärgen öppnat och byn börjar att återuppbyggas. Jag
gick på rekommendation och checkade in på Monte Irago. Det är
mysigt och inga större fel på det. Här praktiseras både reiki,
yoga och läsning av händer. Sitter i det allmäna utrymmet på
bottenvåningen, här finns brasa, datorer med internet (ingen wifi),
och en 35-årig amerikan som försöker beskriva sin intelligens för
en tysk och en italienare. Det har intagits en del alkohol. Så det
är något svårt att koncentrera sig på något annat.
By the way. Brukar jag skämta om att
om någon kommer in när jag byter om, och svimmar så får de skylla
sig själva… Och med det menar jag att jag inte bryr mig så
mycket. Numera vet jag att min teori stämmer. Stod i duschen (inget
lås, enbart draperi) och en man 50+ kom in. Jag tror att handuken
täckte det mesta så jag sa bara: ”Well hello”. Han däremot såg
väldigt besvärad ut, gick och lade sig i sängen och försöker att
inte titta åt mitt håll. Stackarn.
I morgon är målet Ponferrada. Första
delen av dagen går uppför och jag kommer att passera Cruz de Ferro,
samt tempelriddaren Tomás. Sedan bär det av brant nerför resten av
dagen. Vid Cruz de Ferro är det meningen att man ska lämna en sten
man haft med sig hemmifrån för att symbolicera all skit som man
inte vill ta med sig tillbaka hem efter målet i Santiago. Jag glömde
ta med mig en sten, men hittade en på väg ner från Alto del
Perdón, om jag burtit sedan dess. Så ikväll ska jag fundera över
vad stenen ska symbolicera, och skriva ner det så att jag inte
glömmer att jag lämnat det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar