Omdöme dag 15 - 21

Dag	Stad	Härbärge	Omdöme	Kommentar
15	Agés	El Pajar de Agés	++	fräscht, varmt,
16	Burgos	Casa del Cubo	++	centralt, fräscht, ingen wifi
17	Burgos	Hotel Norte y Londres	++	badkar, bred säng, wifi
18	Hornillos del Camino	Municipal	+	tvivelaktigt välkomnande, mögel, kyla, varm brasa
19	Castrojeriz	Casa Nostra	++	trevligt men kallt
20	Frómista	Municipal	+	helt ok, ingen wifi
21	Carrión de los Condes	Espíritu Santo	++	enkelsängar, varm dusch, nunnor

Statistik dag 15 - 21

Dag	Stad	km	Sammanlagt	Avklarat km	Avklarad tid
15	Agés	22,8	268,2	34%	37%
16	Burgos	22	290,2	36%	39%
17	Burgos	0	290,2	36%	41%
18	Hornillos del Camino	21	311,2	39%	44%
19	Castrojeriz	20,2	331,4	42%	46%
20	Frómista	25,2	356,6	45%	49%
21	Carrión de los Condes	20,5	377,1	47%	51%

Bilder dag 19

Dag 19 Hornillos del Camino - Castrojeriz

Jag verkar vara den enda som sovit som en stock i natt. Känner mig verkligen hemma i min sovsäck. Det var två herrar som snarkade ikapp. En dam beslutade sig för att sova på köksgolvet, och Eliott sov på köksbordet. Jag hörde dem inte ens.
Vi kom iväg strax efter 8 och knallade uppför backen till mesetan igen. Där blåste det som vanligt hårt och jag pluggade efter en stund in musik i öronen istället. Då gick det mycket lättare att gå. De flesta säger att mesetan är en märklig syn, med öppna fält så långt ögat når. Men jag håller inte riktigt med. Påminner för mycket om Skåne och Närke för att jag ska bli förvånad.
Vid 11-snåret nådde vi en lite pilgrimsby i en dal och beslutade oss att det var dags för fika. Det första ord Jennafer lärt sig på svenska. Mycket viktig företeelse. Blev varsin gigantisk bocadillo med tortilla i. Och café con leche. Drygt 30 min senare var vi redo för vandring igen.
Det bar av uppåt, men vi lämnade aldrig dalgångarna så vi slapp den hårdaste vinden. Vi började bli lite fikasugna när vi skymtade nästa stad och bestämde oss för att stanna och vila lite innan slutspurten. När vi kom fram till stadsgränsen visade det sig vara målet för dagen: Castrojeriz.
Två dagar i rad har vi alltså blivit förvånade över hur snabbt vi kommit fram. Tror inte att morgondagens etapp på 25 km blir några större problem. Eller ja... Inte större än vanligt i alla fall.

Nu ska vi snabbfixa lite med tvätten innan det blir mat på det lokala baren. Både bilder och videor väntas framöver. Men inte ikväll.

Ps. Blir verkligen glad över mail och uppmuntrande kommentarer här på bloggen. Har ca 70-120 besökare varje dag.

Dag 18 Burgos - Hornillos del Camino

Dagen började med att jag försov mig ca 30 min. Så starten blev inte så tidigt som vi tänkt oss. Natten blev inte heller så god som jag tänkt mig… Vant mig vid sovsäck, och det var bara konstigt att sova i lakan i hotellsäng. Vaknade mer än en gång om man säger så. Mitt hem blir mer och mer min ryggsäck. Någon gång mellan 8 och 8.30 bar det i varje fall av. Kändes skönt att ha hemmet på ryggen igen och vi promenerade än en gång mot katedralen. Skillnaden var att denna gången gick vi förbi. Vi åt frukost på en mysig liten bar innan vi gick de sista km ut ur staden. Så snart vi nått stadsgränsen kom landsbygden omedelbart. Det blev grusväg, luktade gödsel här och var och vi passerade i utkanten av flera byar. Efter ett tag gick vi över järnvägen på en bro, sedan slingrade sig caminon runt ett vägarbete. Pilgrimerna framför oss svängde vänster upp mot motorvägen, men det kändes inte helt rätt. Vi tog istället fram min kamera och zoomade en skylt på avstånd. Visade sig vara ett av våra vägmärken, så vi fortsatte rakt fram. Vi passerade under motorvägen tillsammans med floden Arlanzón. På pelarna var pilgrimsgrafitti målad och en officiell ursäkt angående vägarbeterna.

Nästa stad stannade vi i för lite inköp och 11-kaffe på en bar. Sedan bar det lite lätt uppför mot nästa samhälle. Vi passerade en hel massa gamla vackra hus och sedan började klättringen mot dagens högsta punkt, ca 900 möh. Ju högre upp vi kom destu mer blåste det. Närmare toppen började det regna lite grand. Efter att ha kämpat i motvind uppe på toppen, med vacker utsik både bakåt mot Burgos (gick att skymta i fjärran) och framåt ut över mesetan, gick det brant nedåt. Det var grusväg med stundtals ganska så stora lösa stenar och fortfarande brant nedåt. Vi började närma oss ett samhälle, men vågade inte hoppas på att det var målet för dagen. Klockan var ca 14 och normalt brukar inte vandringarna gå så snabbt. Men när vi nådde stadsgränsen insåg vi vatt vi var framme.

Vi gick till det kommunala härbärget och förväntade oss att det skulle vara ganska likt de andra vi varit på. Det var det inte. Skyltningen mot receptionen slutade i köket, där det redan satt ett antal pilgrimer som inte riktigt visste hur de skulle bete sig. Ingen hospitalero fanns i sikte. Vi började misströsta ganska så snart. Efter en längre väntan dök en stressad kvinna upp och började stämpla pass och skriva in folk. Vi blev tilldelade våra sängar och gick till ett rum med väldigt ofräscha madrasser och mögel runt fönstren. Kallt och fuktigt. När jag duschade fanns inget varmvatten, men det kom tillbaka senare. Jag överdoserade nog mängden lavendelolja i sängen och snart måste jag nog köpa en ny.

Det dröjde inte länge förrän vi gick till baren istället. Den var något mer gästvänlig än härbärget. Där höll vi oss sedan fram tills det var dags för middagen. Först hade vi sällskap av en ganska så märklig amerikan. Middagen åt jag tillsammans med två kanadensare. De var troende katoliker och vi talade mycket om varför vi gör den här vandringen, hur Gud har lett oss hit. I joh 14:6 står det:

Jesus told him, "I am the way, the truth, and the life. No one comes to the Father except through me. (ISV)

Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. (SFB)

Jesús le dice: YO SOY el camino, y la verdad, y la vida; nadie viene al Padre, sino por mí. (SSE)

På engelska kallas vägen jag vandrar just nu för The Way, på spanska el Camino. Kan det ha något samband? Kan det vara så att Jesus är så nära att han faktiskt är vägen vi vandrar här? Om inte den fyskisk vägen vi går så i varje fall den andliga.

Vi talade även om pengar. Som turister betalar man och förväntar sig en viss kvalitet på det man betalar för. Som pilgrim tar man emot de gåvor man får. Vi kan inte ställa några krav på en viss standard på de härbärgen vi stannar på. Vi får vila i Guds hand och lita på att han leder våra steg. Vara tacksamma för att vi har tak över huvudet på nätterna, någonstans att sova. Vi svälter inte, utan får faktiskt riktigt god mat till rabatterat pris.

När vi kom tillbaka till härbärget hade någon tänt en eld nere i köket. Här är det riktigt varmt och skönt just nu. Drar mig lite för att gå upp och lägga mig i det kalla sovrummet, men det måste ske så småningom. I morgon bär det av till Castrojeriz, drygt 20 km. Jag skulle vilja komma iväg ganska så tidigt så jag har tid med lite pauser.

Herre visa mig Din väg och gör mig villig att vandra den.