Bilder

Dag 41:

Dag 42:

Dag 43:

Bilder

Dag 37:

Dag 38:

Dag 39:

Till syrran:

Dag 40 Santiago - Finisterre - Santiago

Vaknade med ont i magen. Men satte fart i alla fall. Åt frukost med sydafrikanerna innan jag gav mig av. På deras inrådan gick jag till en busshållplats istället för hela vägen till busstationen, dumt nog kollade jag inte avgångstiderna. Insåg efter ett tag att jag nog borde göra det. En buss var 40 minut, och jag hade missat den jag behövde åka med. Var bara att börja gå, och jag hade inte så gott om tid. Vid ett vägarbete lyckades jag svänga fel och hamnade så småningom på baksidan av busstationen. När jag hittat runt till framsidan var klockan 08.56, avgång 09.00. ställde mig i kö för biljettkö och skyndade sedan ner till garaget. Hann med. På övervåningen satt mina holländare. Bussresan tog ca tre timmar, och det krängde mycket. Hade minst sagt användning för mina sea band som jag släpat på hela vägen. Jesus Culture i lurarna. Ju längre från Santiago vi kom destu mer spektakulär blev utsikten. Vi färdades mot Coste del Morte, dödens kust.

Framme i Finisterre började jag med en macklunch på Bar Frontera, ägaren var en hejare på svensk geografi och tyckte jag talade bra spanska. Ca 12 påbörjade jag vandringen uppför till Cabo Finisterre. Vägen upp var vacker och det blev många foton, väl där var jag tvungen att fota lite till. Jag träffade på killen från Singapore som gått hela vägen. Han fotade mig vid 0,00 km märket. Fick även syn på ett av de österrikiska paren, och Dinie den äldre holländskan jag träffade i Villamajor de Monjardín.

Klättrade ut på klippan och satt för mig själv och kontemplerade en stund (läs: fotade en massa) innan jag försökte bränna det jag hade med mig. Men det blåste för mycket längst ut. Så istället tänkte jag avsluta med en liten sång, men då kom en äldre man och satte sig ca 2 m bort. Privatliv?

Gick istället en liten bit bort innan jag sjöng min sång och läste den så många gånger upprepade bönen. Sedan klättrade jag halvägs tillbaka, lyckades hitta lä och lekte pyroman en stund. Efter ytterligare lite fotande köpte jag ett halsband och gick tillbaka in till stan.

Tog vägen via havet och blev trot eller ej sugen på att bada. Var riktigt varmt och soligt idag, jag hade valt att ha långärmat på mig. Fotade lite i hamnen och sedan gick jag till en av alla restaurangerna längs hamnen och åt sen lunch. Pulpo, räkor och musslor. Tiramisú till dessert. Dyrt men gott. Färdigäten lagom till bussen hem skulle avgå.

Under hemresan bytte jag mailadress med holländarna så vi kan ordna med lite fotoutbyte. Sedan ägnade jag resterande 3 h åt åksjuka, trots mina älskade sea band. Lite lagom rund under fötterna när vi ankom Santiago. Gick åt helt fel håll när jag kom ut från busstationen. Vilse en stund. Vet inte om det är stationen eller kartan det är fel på, mitt lokalsinne är vanligtvis utmärkt.

Väl hemma vägde jag bagaget, kan inhandla ca 8 kg souvenirer, och kollade bussförbindelser. Nu bråkar jag med internetanslutningen på den lokala baren. Ska strax hem och duscha, klibbig efter 6 h i buss och 4 h i solen.

Sen ska jag sova, för i morgon ska jag bråka med RENFE. Fortfarande ont i magen by the way.

So I cry out your name, from the rooftops I proclaim: That I am yours, I am yours.
All that I am, I place into your loving hands, for I am yours, I am yours.
Here I am, I stand, with arms wide open, to the one, the son, the everlasting God, the everlasting God.

Herre visa mig Din väg, och gör mig villig att vandra den. Nu och i evighet. Amen.

Dag 37 Arzúa - O Pedrouzo

Tog det lugnt på morgonen, var först ur sängen, och bland de sista att lämna sovsalen. Intog en spansk frukost i den intilliggande restaurangen innan jag gav mig av. På väg ut ur staden fick jag syn på den serenadsjungande spanjoren Angél, men han kände inte igen mig tack och lov.
Första delen av vandringen var utan regn och vi gick genom lövskog och bland fält. En och annan lite by dök upp här och var. Strax före 11 började det dugga och det tog inte lång stund innan jag fick syn på första baren. Gick in och intog en empanada de atún samt en zumo. När det var dags att ge sig av igen regnade det ganska rejält. Men jag hade inte mycket val.
Vandringsleden gick genom vacker natur, men jag stannade sällan för att ta fram kameran. Vädret växlade mellan duggregn och ösregn, mer av det senare. Större delen av dagen har vi vandrat på stigar och grusvägar, men delar har varit utmed sedan vid vägar med hög hastighet.
Efter 13 hittade jag ännu en bar och gick in för en liten fika. Träffade på Rosemary från Lima (numera Montreal), en annan kanadensare och den australienare vi träffade på vid ån dag 23. Tog sällskap med Rosemary närmsta timmen och vi pratade om livet och inställningen till det. Hon är tio år äldre än mig och delade med sig av lite visdom som kommer med åren. Det som verkar vara stora problem nu, tycks nästan vara banalt om 10 år.
I A Rua gick hon och kanadensaren vidare medan jag försökte hitta fram till O Pedrouzo. Lyckades till slut och gick på magkänsla vid val av härbärge. Hamnade på Porta de Santiago. Underslafarna har högt i tak, klassisk musik spelas i högtalarna och det finns wifi. Så jag är nöjd.
Dansken Tom hamnade också här, och i samma krypin som jag sover en äldre katalansk herre som jag pratar spanska med. Han tycker att min spanska är bra. Konstaterade tillsammans att de som börjat sin vandring i Sarria inte är peregrinos, de är turigrinos. Turistas que gritas. Inte alla dock, men supersminkade pratkvarnar som sover på hotell och stressar fram utan packning.
Nu är det strax dags att ge sig ut och leta restaurang för middagen, tror Tom vill göra mig sällskap. Planen för morgondagen är att dra ut på anländandet till Santiago lite grand. Tänker stanna till i San Lazaro över natten, precis vid stasgränsen. Sedan har jag drygt 2 km att gå på onsdag morgon, utan packning dessutom. Enda nackdelen är att härbärget inte har internet... Men det finns säkert en bar i närheten. Har även kollat upp busstiderna för torsdagen, då jag tänker mig en tur ut till havet.

Bilder

Dag 35:

Åt pulpo till middag i Melide. Ett österrikiskt par frågade sig runt bland lokalbefolkningen efter det bästa stället för pulpo. Jag vandrade bakåt längs caminon, då jag vet att jag passerade flera pulperia på vägen till härbärget. Planen var att gå in på första bästa. Hamnade på Ezekiel's. Det österrikiska paret undrade hur jag kommit dit så fort... Vi träffades nämligen utanför kyrkan, och jag gick dessutom via affären.

Dag 36:

Bilder

Dag 29:

Dag 30:

Dag 31:

Dag 32:

Dag 33:

Dag 35 Palas de Rei - Melide

Var ganska seg på morgonen, och var inte färdigpackade förrens strax för 8. Flera pilgrimmer kom fram och inspekterade min fot innan jag fått på mig strumporna, och jag blev erbjuden naproxen och ett antal olika krämer. Ett stort plus med härbärget var att det serverades frukost. Café con leche, zumo natural (jag är beroende) och chokladcroissant. Denna frukost för vinnare intogs tillsammans med en man från Österrike. Han hade cyklat från sin hemstad på ca 3 veckor.
Första delen av dagen regnade det inte och jag tog min tid, stannade ofta och fotade statyer och annat. Efter ett tag kom Mary ifatt mig och vi tog följe ett tag. Pratade bebisar (kan möjligtvis bero på vem som väntar i Malmö om en vecka) och personlighetstyper. Vi hann ifatt Karen som var så överväldigad över hur vacker naturen var denna morgon att hon grät. Mary vandrade vidare, jag bytte några ord med Karen och så kom Eun Jin ifatt. Då tog vi sällskap istället.
Efter ett tag så kom regnet i alla fall, men vi befann oss i en vacker lövträdsskog och brydde oss inte så mycket. När det var uppehåll kom vi fram till en bar och jag bestämde att det var dags för 11-kaffe. Fast för min del blev det en bit empanada de atún, en bit empanade de queso y jamón och en zumo natural. El jamón visade sig vara rökt (kassler typ), så den välbekanta känslan infann sig i magen för första gången sedan jag kom hit. Attans!
Vi vandrade vidare och utgjorde bland annat väghinder för en traktor när vi försökte fota en bro (för gångare, traktorn ville tydligen köra bredvid bron). Det regnade i omgångar, men var även en hel del solsken. Saker och ting började ha Melide i namnet och vi anade att vi var nära. Plötsligt skrek Eun Jin till. Hon såg hustaken! När vi vandrade in i staden började det ösa ner. Så jag hann bli blöt idag också. Det var dessutom svårt att hitta fram till härbärget. Ska finnas mer än ett i staden, men det är dåligt skyltat, så när jag äntligen hittade ett tog jag in där trots att det saknar wifi. Hospitaleron är trevlig dock och sitter just nu mitt emot mig och knypplar. Klockan är knappt 16 och jag är duschad och klar. Skönt med kort distans idag. Precis vad jag behövde. Tack foten för det!
Då jag befinner mig i Melide vet jag precis vad jag kommer att äta ikväll. De är nämligen kända för sin Pulpo, en sorts bläckfisk, och det finns ett antal pulperia i staden. I morgon bär det av till Arzua. Enligt hospitaleron i Palas de Rei är den etappen något tuffare än dagens och han rådde mig att inte gå längre än så. Var även glad att jag kom tillbaka från akuten med båda benen i behåll, om jag inte tar det lugnt kanske de ”cortar el pierna” nästa gång.
Resan närmar sig sitt slut och jag har börjat fundera över vad jag ska ta mig till när jag kommer hem. Det här är ju det normala vakna, packa, vandra, packa upp, duscha, äta, sova… Kommer sakna vandringen (och sovsäcken). Funderar dessutom på vad jag ska tutta eld på när jag når Finisterra (med buss). Är tradition att pilgrimen bränner sina kläder, för en ny start antar jag. Men jag misstänker att varken ull eller funktionsmaterial brinner speciellt bra. Hatten är av bomull och brinner nog alldeles utmärkt, men den vill jag inte bli av med. Dessutom är jag en ganska så oförberedd pyroman, har ingen eld.

Dag 34 Portomarín - Palas de Rei

Började morgonen så som jag trivs bäst. Genom att smyga omkring i min egen takt. Vi var bara 4 personer i en ganska stor sovsal, och två av dem gav sig iväg med buller och bång innan jag vaknade (officiellt i alla fall, svårt att inte vakna när de försvann). Den kvarvarande kamraten var holländskan jag åt med igår kväll och hon sov som en stock. När jag packat hälften, klätt på mig och höll på med fötterna vaknade hon. Hade inte hört mig alls och var förvånad över hur mycket jag haft för mig.
Intog sedan en god frukost, och blev erbjuden att åka taxi med henne, men avböjde. Envis som en ko ville jag testa att gå trots dumma fötter. Gav mig av ca 9.00.
Gick ganska så bra till en början, och tack vare min guidebok hittade jag lätt ut ur staden trots avsaknad av pilar. Första kilometrarna gick uppför (överraskad?) och var torra, men ganska så snart kom regnet. Större delen av dagen har det ösregnat. Men det passar mig ganska så bra. Är precis lagom avskärmad inne i min poncho och tänke inte så mycket på dumma fötter eller hur långt jag gått. Alla andra saktar ner, jag går snabbare. När jag nådde första baren var det knökat med folk utanför så jag fortsatte gå, när andra dök upp stannade jag inte heller. Vilket jag ångrade när jag kom runt kröken och insåg att jag hade en maffig backe framför mig. Men det går ju inte att vända...
Vandrade på i regnet någon timma till och bestämde att på nästa bar ska jag stanna. När den dök upp var klockan 12 och jag bestämde mig för att kompensera för tidigare dagar denna veckan när jag slarvat med maten, och beställde en hel meny. Ett antal kända ansikten dök upp medan jag satt där inne och åt. Kyparen tyckte det var kul att prata engelska och franska med gästerna. Jag var nog lite för trevlig, för på vägen ut började han stöta på mig. Skulle kunna retas lite med syrran och säga att jag blivit uppraggad och blir kvar här. Men ärligt talat så är jag inte särskilt intresserad av kyparen Abdo.
Promenaden gick vidare i kuperad terräng full av vattenpölar, och lilltån började göra mer och mer ont. Började misströsta ganska rejält och det kändes som en evighet innan jag nådde nästa bar. Där fick jag sällskap av det danska paret. De drack kaffe och jag citronsoda. Bytte även sockor för andra gången idag. Skorna läcker inte, men ett par cm av byxorna nås av regn och de blöter i sin tur ner sockorna. Fick även veta att det är 5 km kvar till Palas de Rei. Kändes på något sätt överkomligt, så jag gick vidare.
Hela tiden följs vi av stenar ut med vägen med avståndet till Santiago. Jag är inte bra på huvudräkning, men 71-5 är inte så svårt. När jag var max 2 km ifrån Palas de Rei såg jag en pilgrim gå barfota framför mig. Innan jag gick ikapp passade jag på att fota henne. När jag kom ikapp visade det sig vara Eun Jin. Skorna var så blöta att hon tyckte det var bekvämare att gå utan. Strax var jag framme i ytterkanterna av staden. Hade en sportanläggning till vänster om mig och något jag inte såg skylten på till höger.
Strax kom jag in i staden och letad mig fram till turistinformationen. Kan inte påstå att tjejen som jobbade där förstod vad jag sa även om jag pratade spanska. Tror hon pratade gallego med mig. Fick i varje fall en karta, och information om att akutmottagningen var byggnaden till höger om mig 1 km innan staden. Suck! Kan inte påstå att jag hade energi nog att gå tillbaka, uppför dessutom.
Letade mig igenom staden en stund, och tog sedan in på Albergue Buen Camino. Trevligt ställe, och hospitaleron/barägaren förstår min spanska. Tog en dusch och konsulterade ett engelskt par angående min fot. Sedan åkte jag taxi till akuten. Helt klart värt 4 euro.
Sköterskan tittade på min blåsa och rengjorde och lade på ett nytt förband, och ung doktor tittade på min andra fot. Då den inte utsatts för något trauma gissade hon att det är en inflammation och så länge jag fortsätter gå kommer det fortsätta göra ont. Fick recept på ibuprofeno 600 mg, 3 ggr dagligen och rådet att vila (med andra ord kortare etapper). Så i morgon tar jag första halvan av den planerade etappet och knallar iväg till Melide. Deras pulpo ska visst vara godast i Galicien.
Kvällsmaten blev en hamburgare. Strax innan dess såg jag en spritt språngande naken tysk i sovsalen. Nu blir det sova av för internet har lagt av.

Bilder

Dag 28:

Har varit för trött för att redigera bilder, men ska försöka skärpa mig. Massa videos på gång också...

Dag 27 Santa Catalina de Somoza - Foncebadón

Åt middag igår med killen från Singapore (inte Hong Kong, oops). God mat och trevligt sällskap. 21.30 upptäckte vi att vi var de enda som fortfarande var vakna. March i säng alltså.

Vaknade trots min sena sänggång först av alla. Påklädning, packning och sedan kaffe och croissant till frukost. Även lite morgonnyheter innan det bar av för dagen. Idag har det gått uppför i princip hela dagen. Först via sendan, sedan stigar. Vissa delar längs lite landsväg. Efter ca 5 km stannade jag i El Ganso för en ananasjuice på Cowboy bar. Här träffade jag på de tre holländarna som jag delade rum med i natt. Ju högre upp jag kom destu vackrare utsikt. Idag har stora delar av vägen kantats av ljung i olika storlek och nyanser. Ginstbuskar och någon blå blomma jag inte känner igen. Stora delar har de enda ljud jag hört varit lite sus från träden, fågelsång och knarrandet från mina kängor. Försökte spela in tystnaden, vet dock inte om jag lyckades.

När jag nådde Rabanal de Camino bestämde jag att det var dags för lunch. Gick in på El Tesin och träffade holländarna igen. De rekommenderade spagetti bolognese, så jag bröt min vana att äta bocadillo till lunch. Efter att jag fyllt magen bar det av igen. Det gick mer och mer uppför och ungefär halvvägs började det hagla. Sedan regnade det en stund innan det blev snöblandat regn. Började längta efter min kaffepaus. Var nämligen väldigt säker på att jag skulle passera minst en by till innan jag kom fram till dagens mål. Istället hittade jag en liten rastplats med en beskrivning över utsikten, om det varit klart väder skulle jag kunna se Leóns högsta berg. Var dum nog att kolla vad som fanns bakom vindskyddet.

Klättrade vidare uppför mellan ljungbuskarna och fann snart att stigen var översvämmad på sina ställen, men det var inga svårigheter att ta sig förbi i gräset vid sidan om. Hur som helst kom jag så småningom fram till nästa samhälle, som visade sig vara Foncebadón. Dagens mål alltså. Måste bli bättre på att läsa kartan.

På 1980-talet var byn så gott som övergiven och befolkades av ett gäng fientliga hundar. Sedan dess har flera härbärgen öppnat och byn börjar att återuppbyggas. Jag gick på rekommendation och checkade in på Monte Irago. Det är mysigt och inga större fel på det. Här praktiseras både reiki, yoga och läsning av händer. Sitter i det allmäna utrymmet på bottenvåningen, här finns brasa, datorer med internet (ingen wifi), och en 35-årig amerikan som försöker beskriva sin intelligens för en tysk och en italienare. Det har intagits en del alkohol. Så det är något svårt att koncentrera sig på något annat.

By the way. Brukar jag skämta om att om någon kommer in när jag byter om, och svimmar så får de skylla sig själva… Och med det menar jag att jag inte bryr mig så mycket. Numera vet jag att min teori stämmer. Stod i duschen (inget lås, enbart draperi) och en man 50+ kom in. Jag tror att handuken täckte det mesta så jag sa bara: ”Well hello”. Han däremot såg väldigt besvärad ut, gick och lade sig i sängen och försöker att inte titta åt mitt håll. Stackarn.

I morgon är målet Ponferrada. Första delen av dagen går uppför och jag kommer att passera Cruz de Ferro, samt tempelriddaren Tomás. Sedan bär det av brant nerför resten av dagen. Vid Cruz de Ferro är det meningen att man ska lämna en sten man haft med sig hemmifrån för att symbolicera all skit som man inte vill ta med sig tillbaka hem efter målet i Santiago. Jag glömde ta med mig en sten, men hittade en på väg ner från Alto del Perdón, om jag burtit sedan dess. Så ikväll ska jag fundera över vad stenen ska symbolicera, och skriva ner det så att jag inte glömmer att jag lämnat det.

Dag 26 León - Astorga (buss) - Santa Catalina de Somoza

Börjar dagen med att göra Molly orolig. Min astma har blivit lite sämre de senaste dagarna så jag hostar en del. Jag vaknade före henne och bestämde mig för att ta med datorn in på toaletten (utnyttja wifi till max som sagt). När Molly vaknar är jag alltså inlåst på toa och gör konstiga ljud (hostar alltså). Hör ett ”Sara are you ok?” utifrån.

Vi packar ihop oss, betalar och checkar ut. Väntar sedan några minuter utanför ingången på Jennafer. Ingen av oss tror att hon förstod vår minst sagt bristfälliga vägbeskivning, så när vi ser Des på avstånd beger vi oss lite närmre härbärget. Des bekräftar att Jennafer är vaken och påväg, men slö. Vi går ut till en större gågata och vem kommer gående från fel håll om inte Jennafer. Jag tar farväl av dem (för vilken gång i ordningen?) och beger mig mot busstationen. Den var lätt att hitta. Något svårare var däremot att förstå var man ska köpa biljetterna. Köar alltså en stund i onödan. 09.00 avgår min buss mot Astorga. Jag gör mitt bästa för att hålla mig vaken och titta ut genom fönstret, men som alltid på brummande, skakande saker är det svårt.

Framme i Astorga gör jag lite minisightseeing och tittar på katedralen (1500-talet) och biskoppalatset av Gaudí utifrån. När palatset var färdigbyggt ville biskopen inte bo där på grund av den extravaganta arkitekturen och de stora kostnaderna. Idag inrymmer byggnaden ett pilgrimsmuseum. Jag fortsatte min vistelse med att ta en bocadillo con tortilla francesa och en café con leche på Café Gaudi innan jag strax efter 11 påbörjade dagens vandring. På vägen ut ur staden passade jag på att få en stämpel i katedralmuseet och sedan fick jag syn på en modern kyrka med en fantstisk mosaik kring ingången.

Vandringen gick delvis på trotoarer och delvis på sendan. Jag tog en liten paus i Murias de Rechivaldo och strax före 14, 9,4 km senare, var jag framme i Santa Catalina de Somoza. Byn ligger mycket vackert med utsikt tillbaka mot Astorga och de snötäckta bergen i fjärran åt andra hållet. Precis vid ingången till byn finns ett litet privat härbärge, El Caminante, där jag beslutade mig för att stanna. Minst ett annat finns i byn. Jag var först med att checka in och var ett tag lite nervös över att behöva äta och sova själv, men någon timme senare kom killen från Hong Kong (sov i samma rum på Casa Nostra) och senare dök ett gäng medelålders holländare upp.

Har tvättat mitt ullunderställ för hand och nu delar jag och Hongkongaren på en torktumlare. Lite vanskligt. Får se om understället passar efteråt. Om några timmar serveras middag och i morgon kommer det att finnas frukost. Nöjd med stället (som har en vacker liten trädgård) trots att jag hittade lite mögel i badrummet, och det saknar wifi. Så dagens uppdatering skrivs på Seamus, lagras på usb och klistras sedan in i spansk dator.

Dag 25 León

Igår kväll, när grinden skulle låsas blev vi som ville hämtade av en nunna från klostret vägg i vägg. Det var nämligen dags för completorium. I tamburen fick vi varsitt häfte på respektive språk (fick välja mellan spanska, engelska, franska och tyska) med vänstra sidan på spanska och högra med översättning. Sedan instruerade hon oss på spanska. Vi fick ställa oss i en ring och så började hon tala om pilgrimsvandring och bön. Kommer inte ihåg allt nu, men hon sa mycket bra. Talade om yttre vandring och den inre. Att ha öppna ögon och öron och ta emot det Gud ger. Se Guds sköna skapelse, ta emot gästvänlighet och vila… Sedan fick vi öva lite grand på de olika momenten som skulle ske. Växelläsning, liturgisk sång, bön. Precis innan dörrarna öppnades och vi fick gå in i kyrkorummet började hon rota under sin klädnad. Ut ur den dolda fickan kom en mobil och instruktionen löd: nu sätter vi mobilerna på ljudlös, för vi ska gå in i ett heligt rum och inget ska störa oss när vi talar med Gud.

Tidebönen som följde var så välbekant, trots att den var på spanska. Vissa formuleringar skilde sig lite från vad jag är van vid, då det är vissa saker som skiljer mellan katoliker och protestanter. Vi fick vara med nunnornas completorium, och ”vår” nunna instruerade oss tydligt men diskret när vi skulle stämma in, sjunga, stå och sitta. Dessutom avslutades det hela med en pilgrimsvälsignelse. Och sedan förklarade de att de kommer fortsätta be för oss och våra familjer till dess vi kommer fram till Santiago. En mycket positiv avslutning på dagen!

Jag sov väldigt gott under natten och morgonen började precis lika tidigt som vanligt. Vi serverades frukost innan det var dags att ge sig av. Rekommenderar Albergue del Monasterio de las Benedictinas mycket varmt. Ett perfekt Saraställe.

Medan några startade sin vandring vidare, stannade flera kvar en extra natt för att vila. Många av de jag mött utmed vägen dök upp här i León med olika skador. Jag och Molly fortsatte till ett hostel. Efter att vi reserverat ett rum (för tidigt för att checka in) påbörjade vi vår sightseeing. Först strosade vi runt lite planlöst och tittade på vackra byggnader, bland annat ett palats ritat av Gaudí och León äldsta kyrka. Vi snubblade över en saluhall och strosade där inne en stund. Är så avundsjuk på utbudet av fisk här i Spanien. Om vi hade en tredjedel av det hemma i Örebro skulle jag vara mer än nöjd.

Efter det gick vi till turistinformationen. Behövde nämligen få tag i en sömmerska och en märkpenna. Mina byxor börjar ge upp och har planer på att bli rejält oanständiga. Första sömmerskan vi kom till skulle kunna ha byxorna färdiga till på fredag, vilket inte fungerar med min tidsplan. Så vi gick vidare till nummer två. Efter att ha förklarat att jag är pilgrim ringde hon några samtal och kom tillbaka och meddelade att de skulle vara klar ”la última hora”, alltså vid stängningsdags idag.

Promenaden gick vidare till basilikan San Isidoro. San Isidoro blev ärkebiskop i Sevilla vid 36 års ålder och levde 560-636. 1063 flyttades relikerna efter honom till den nästan färdigbyggda basilikan i León, och när kyrkan invigdes 1067 helgades den åt honom. Den kungliga panteon finns här, med resterna efter 23 av Leóns kungligheter. Valven i panteon är dekorerade kring 1160 och är kända som ”den romanska konstens sixtinska kapell”. De föreställer bland annat Jesu födelse, påsken, de fyra evangelisterna, en almanacka, med mera. Om jag förstod saken rätt har de aldrig restaurerats utan är i originalskick. Förvånantsvärt klara färger.

Sedan fortsatte promenaden till San Marcos. Det var från början ett hospital för pilgrimmer, 1152, och senare kloster. Det har byggts om fler gånger och har numera en 100 meter lång fasad i platereskstil (1500-1700-tal). Under det spanska inbördeskriget fungerade det ett tag som fängelse (under koncentrationslägerliknande former) och totalrenoverades under 1960-talet för att bli ett Parador-hotell.

Efter flera timmars vandrande i kalla kyrkor och kylig spansk vår gick vi tillbaka till Hotel San Martín för incheckning. Vi passade på att kolla mailen (utnyttja wifi till max) och upptäckte att Jennafer bestämt sig för att ta tåget och nu befinner sig på samma härbärge som vi tillbringat natten på. Då det är perfekt tid för la comida beger vi oss ut igen (i ösregn) för att få tag i Jennafer. Hon har gått ut en sväng, men vi träffar Des och Koo. Vi beger oss istället till restaurangen vi blivit rekommenderade och intar blöta ett ganska så mediokert mål mat. Helt ok, men långt ifrån den fullträff vi lyckades med igår. Blöta beger vi oss sedan hemmåt för varm dusch och siesta. Jag passar på att uppdatera bloggen.

När det närmar sig ”la última hora” beger vi oss ut igen. Inget regn längre tack och lov. Går via härbärget och den här gången är Jennafer på plats. Vi smyger upp bredvid hennes säng och hon blir överlycklig när hon får syn på oss. Vi plockar upp henne och går sedan för att hämta min byxor. Sedan avslutar vi kvällen med ett glas och lite plockmat på en krog i närheten av Plaza Major.

Bilder

Dag 23:

Dag 24:

Dag 22 Carrión de los Condes - Calzadilla de la Cueza

Vi fick en ganska så sen start. Då vi inte lyckats hitta någon affär fick jag äta en del av min empanada till frukost. På väg ut ur staden passerade vi en hel massa barer där vi kunde ha ätit, men det visste vi inte igår. Jennafers fot mår sämre och sämre och jag är jättetrött. Höger höft är mycket bättre, men jag känner fortfarande av det, vänster höft har börjat göra sig påmind. Knäna är helt ok men fötterna börjar göra ont. Inga blåsor än dock.
Det gick segt att ta sig ut ur staden och fösta delen av caminon gick utmed en lite asfalterad landsväg. Vi hörde fågelsång och det fanns en hel del träd och några små åar. Sedan fortsatte vi utmed en spikrak grusväg. Efter en stund stannade vi för att äta lite. Klockan var 11 och vi uppskattade att vi nog gått halva sträckan av den öde biten. Sedan började träden tunnas ut och så småningom var det bara vi, den spikraka grusvägen och åkrarna. Vi gick i en hel evighet och två timmar senare nådde vi en rastplats med en informationstavla. Det visade sig att vi gått lite drygt hälften av den öde streckan och hade ca 7 km kvar innan nästa samhälle. Sedan är det ytterligare 8 km till målet för dagen. Vid det här laget var jag fett less och Jennafer hade ont. Hon kämpade långsamt vidare medan jag satt kvar och grämde mig en stund. Började fundera över mina möjligheter att nå Santiago i tid. Tiden rinner iväg snabbt nu, om jag når dagens mål är jag halvvägs, men har använt mer än hälften av tiden. Skulle jag däremot stanna för dagen i nästa samhälle kanske jag kan gå till Sahagún i morgon och därifrån borde jag kunna ta bussen till León. På så sätt vinner jag några dagar.
Kom så småningom ifatt Jennafer som nu hade rejält ont och konstaterade att hon knappt skulle orka fram till civilisationen. Jag knatade vidare och misströstade för varje meter att jag någonsin skulle se något annat än vetefält och grusväg igen...
Men efter en lång stund började något skymta i fjärran och sedan kom jag ner i en dal med en liten liten by med ett härbärge. Jag tog plats i en stol utanför i solen och pustade ut. Kollade min guidebok och konstaterade att om jag stannar för dagen här så har jag drygt 22 km kvar att gå till Sahagún i morgon. Det är överkomligt. Sagt och gjort. När Jennafer kom ifatt checkade vi in och konstaterade att det även finns wifi här. Efter dusch och tvätt av trosor har jag äntligen kontakt med yttervärlden igen. Går en alldeles perfekt buss från Sahagún i övermorgon och jag kommer fram till León lagom när allt öppnar. Blir sightseeing, och sedan ska jag försöka övernatta i klostret. Känner jag mig piggare så vandrar jag åter på onsdag, om inte så vilar jag en dag till.
Om en timme blir det middag på den lokala baren och fram tills dess håller jag mig vid liv med de godisar som hospitaleron bjuder på då och då.

Dag 21 Frómista - Carrión de los Condes

Vi blev praktiskt taget utslängda på morgonen, trots att ingen sagt en tid till oss kvällen innan. Jag borstade tänderna och slapp i alla fall utskällningen.
Med ytterst lite frukost i magen satte vi av för dagen. Jennafer var långsam på grund av sin fot som bara blir sämre och sämre. Jag var långsam på grund av trötthet. Första delen av dagen gick utmed sendan, en motorväg för pilgrimer. Väldigt rak, slät grusad yta utmed landsvägen. Förfärligt tråkig att gå på.
I första byn vi passerade stannade vi för en kaffepaus. Sedan valde vi att inte fortsätta utmed sendan, utan tog istället den gamla leden som gick utmed en flod. Mycket vackrare. Men vädret var inte på vår sida. Större delen av dagen blåste det hårt och till och från regnade det. Vi var trötta och kissnödiga när vi kom till nästa stad. Så första anhalten blev den lokal baren. Efter toabesök beställde jag en bocadillo con tortilla och en apelsinjuice. Även denna gång var planen att spara en bit till eftermiddagen. Men på något underligt sätt försvann även denna smörgås i ett nafs.
Efter proviantering tog jag en liten tur i den lokala kyrkan. Den tillhörde tidigare tempelriddarna och har bland annat en altartavla med bilder ur St Jakobs liv. När jag kom ut ur kyrkan hade det börjat regna igen.
Resten av dagen gick nu på sendan. Utmed en stor väg med hög hastighet, och inget skydd mellan oss och bilarna. Om någon får sladd får min pilgrimsvandring ett snabbt slut. Även om de satsar på att plantera träd utmed caminon så är många delar av den helt trädfria och vinden har fritt spelrum. Det är väldigt tröttsamt att gå i motvind och kraftig sidvind. De spikraka vägarna här på mesetan gör även sitt bästa för att trötta ut min hjärna. Så långt ögat når är det bara åkrar och vägen svänger aldrig. Kullarna är väldigt få numera, och det känns som om man bara går och går utan att komma någon vart.
När vi väl fick syn på Carrión de los Condes på avstånd tog det en hel evighet att komma fram dit. Var helt slut när vi kom in i staden. En tysk pilgrim frågade om vägen till ett av härbärgerna, Espíritu Santo, och vi hakade på. Var liksom lättast så. Vi hamnade i ett konvent med nunnor. Badrummet var fint, duscharna varma och enkelsängarna breda. Enda nackdelen var att det inte fanns wifi.
Efter ombyte tog vi en tur på stan med förhoppningen att hitta en affär. Morgondagens vandring bjuder nämnlingen på ödemark. Vi frågade i turistinformationen, men lyckades ändå inte hitta fram. Istället köpte vi varsin empanada på markanden som invaderat staden. Vi gjorde ett försök att hitta något att äta innan normal middagstid för spanjorer, vilket misslyckades. Sedan sprang vi på Eliott och Cathrine igen, som bodde hos andra nunnor. Därefter gav vi upp våra försök helt och köpte en löjligt stor mängd chokladkaka och gick hem till härbärget och åt upp den.
Jag hade tänkt gå på mässan på kvällen med var för trött och grinig. Känns som att Spanien hatar mig idag. Så vi gick och lade oss tidigt istället.

Dag 20 Castrojeriz - Frómista

Igår kväll åt vi en god pilgrimsmeny tillsammans med Cathrine och Eliott. Jag åt Patatas Riojanas (ny favorit så det så), stekt kummel med citron, samt fårost med kvittenmarmelad till efterrätt. Efter en trevlig kväll på puben tog vi oss hem till härbärget genom de slingrande gatorna. Väl hemma insåg vi att tvätten inte riktigt var klar, så medan vi väntade hann alla andra gå och lägga sig. Fick hitta tillbaka till sängen i mörkret. Men rena kläder är aldrig fel.
Under natten frös jag ganska rejält och ångrade att jag inte tagit på mig ullsockorna. När vi skulle iväg på morgonen började Jennafers ena fot strejka. Förmodligen känner hon av benhinnorna. Blev alltså en lugn start på dagen. Till en början... Strax utanför staden gick vi över en gammal bro som är under utgrävning. När floden ändrat sitt lopp har den hamnat under ett tjockt lager dy. När vi passerat den gamla bron var det dags att gå över den nya, sedan bar det av uppför. Det blev ca 1 km i 12% lutning. Väl uppe på höjden gick vi tvärs över innan det var dags att gå ner igen.
Sedan fortsatte det ganska flackt fram till Itero de la Vega där vi tog vårt morgonkaffe. Jag köpte en bocadillo med tortilla och skulle bara äta en lite bit av den. Plötsligt var hela borta. Undrar hur det gick till?
Vandringen fortsatte genom odlingslandskap och snart passerade vi en bevattningskanal. Efter ytterligare en kulle började vi ana Boadilla del Camino i fjärran. Där stannade vi för en fika och jag åt min första glass sedan jag anlände till Spanien. Det var ett riktigt mysigt ställen och vi hade gärna stannat, men tidsschemat börjar bli lite tajt. Var by the way dagens andra fika tillsammans med svenskarna.
På väg igen fick vi syn på en jättestor höstack... Så det blev en fotosession. Sedan gick större delen av vandringen utmed en kanal. Vackert som bara den. Precis innan Frómista gick vi över en sluss.
I Frómista tvekade vi lite över var vi skulle sova, men var för trötta för att leta en längre stund. Så när Lawrence ropade "Hola guapa" följde vi med henne och Des till det kommunala härbärget. Det visade sig vara helt ok, men saknade wifi. Vid det här laget börjar jag få abstinens.
Framåt kvällen försökte vi hitta ett ställe som serverade mat men det visade sig vara svårt och Jennafers fot plågade henne ganska rejält. Vi plockade upp en holländare, Nico, på vägen och hittade tillslut lite mat. Det var helt ok, men på tv:n i bakgrunden visades en tjurfäkning så aptiten var sådär. Försöka äta medan 3 tjurar dödas för skojs skull är inte min grej. Stackars Nico fick ganska så buttert middagssällskap.
Natten blev kall, men vi sov i varje fall i rummet med minst snarkare.

Bilder dag 19

Dag 18 Burgos - Hornillos del Camino

Dagen började med att jag försov mig ca 30 min. Så starten blev inte så tidigt som vi tänkt oss. Natten blev inte heller så god som jag tänkt mig… Vant mig vid sovsäck, och det var bara konstigt att sova i lakan i hotellsäng. Vaknade mer än en gång om man säger så. Mitt hem blir mer och mer min ryggsäck. Någon gång mellan 8 och 8.30 bar det i varje fall av. Kändes skönt att ha hemmet på ryggen igen och vi promenerade än en gång mot katedralen. Skillnaden var att denna gången gick vi förbi. Vi åt frukost på en mysig liten bar innan vi gick de sista km ut ur staden. Så snart vi nått stadsgränsen kom landsbygden omedelbart. Det blev grusväg, luktade gödsel här och var och vi passerade i utkanten av flera byar. Efter ett tag gick vi över järnvägen på en bro, sedan slingrade sig caminon runt ett vägarbete. Pilgrimerna framför oss svängde vänster upp mot motorvägen, men det kändes inte helt rätt. Vi tog istället fram min kamera och zoomade en skylt på avstånd. Visade sig vara ett av våra vägmärken, så vi fortsatte rakt fram. Vi passerade under motorvägen tillsammans med floden Arlanzón. På pelarna var pilgrimsgrafitti målad och en officiell ursäkt angående vägarbeterna.

Nästa stad stannade vi i för lite inköp och 11-kaffe på en bar. Sedan bar det lite lätt uppför mot nästa samhälle. Vi passerade en hel massa gamla vackra hus och sedan började klättringen mot dagens högsta punkt, ca 900 möh. Ju högre upp vi kom destu mer blåste det. Närmare toppen började det regna lite grand. Efter att ha kämpat i motvind uppe på toppen, med vacker utsik både bakåt mot Burgos (gick att skymta i fjärran) och framåt ut över mesetan, gick det brant nedåt. Det var grusväg med stundtals ganska så stora lösa stenar och fortfarande brant nedåt. Vi började närma oss ett samhälle, men vågade inte hoppas på att det var målet för dagen. Klockan var ca 14 och normalt brukar inte vandringarna gå så snabbt. Men när vi nådde stadsgränsen insåg vi vatt vi var framme.

Vi gick till det kommunala härbärget och förväntade oss att det skulle vara ganska likt de andra vi varit på. Det var det inte. Skyltningen mot receptionen slutade i köket, där det redan satt ett antal pilgrimer som inte riktigt visste hur de skulle bete sig. Ingen hospitalero fanns i sikte. Vi började misströsta ganska så snart. Efter en längre väntan dök en stressad kvinna upp och började stämpla pass och skriva in folk. Vi blev tilldelade våra sängar och gick till ett rum med väldigt ofräscha madrasser och mögel runt fönstren. Kallt och fuktigt. När jag duschade fanns inget varmvatten, men det kom tillbaka senare. Jag överdoserade nog mängden lavendelolja i sängen och snart måste jag nog köpa en ny.

Det dröjde inte länge förrän vi gick till baren istället. Den var något mer gästvänlig än härbärget. Där höll vi oss sedan fram tills det var dags för middagen. Först hade vi sällskap av en ganska så märklig amerikan. Middagen åt jag tillsammans med två kanadensare. De var troende katoliker och vi talade mycket om varför vi gör den här vandringen, hur Gud har lett oss hit. I joh 14:6 står det:

Jesus told him, "I am the way, the truth, and the life. No one comes to the Father except through me. (ISV)

Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. (SFB)

Jesús le dice: YO SOY el camino, y la verdad, y la vida; nadie viene al Padre, sino por mí. (SSE)

På engelska kallas vägen jag vandrar just nu för The Way, på spanska el Camino. Kan det ha något samband? Kan det vara så att Jesus är så nära att han faktiskt är vägen vi vandrar här? Om inte den fyskisk vägen vi går så i varje fall den andliga.

Vi talade även om pengar. Som turister betalar man och förväntar sig en viss kvalitet på det man betalar för. Som pilgrim tar man emot de gåvor man får. Vi kan inte ställa några krav på en viss standard på de härbärgen vi stannar på. Vi får vila i Guds hand och lita på att han leder våra steg. Vara tacksamma för att vi har tak över huvudet på nätterna, någonstans att sova. Vi svälter inte, utan får faktiskt riktigt god mat till rabatterat pris.

När vi kom tillbaka till härbärget hade någon tänt en eld nere i köket. Här är det riktigt varmt och skönt just nu. Drar mig lite för att gå upp och lägga mig i det kalla sovrummet, men det måste ske så småningom. I morgon bär det av till Castrojeriz, drygt 20 km. Jag skulle vilja komma iväg ganska så tidigt så jag har tid med lite pauser.

Herre visa mig Din väg och gör mig villig att vandra den.

Dag 17 Sightseeing i Burgos

Dagen började med lite fildelning på sängkanten. Jag och Jennafer fick del av Mollys bilder på oss. Sedan satt vi en stund i "köket" på härbärget innan vi var tvungna att lämna stället. Molly fick sällskap av den koreanska killen på vägen ut ur staden och jag och Jennafer följde dem en liten bit på väg innan vi gav oss iväg på jakt efter vårt hotell. (En annan tolkning: Jennafer trodde vi skulle åt samma håll, men efter att jag tog över kartan gick vi åt andra hållet och hittade hotellet). Efter incheckning i ett mysigt dubbelrum på Hotel Norte y Londres gick vi iväg på jakt efter frukost. Hittade ett café på Plaza Major. Jag åt en tortilla med tonfisk, sallad, majonäs, tomat och kokt ägg. Till det en café con leche och en zumo de naranja.
Efter denna stärkande måltid blev det sightseeing. Vi tog god tid på oss i katedralen, där vi även sprang på svenskarna igen. Vi var in i en del souvenirbutiker, jag köpte örhängen. Sedan klättrade vi upp emot slottet som ligger på en höjd över staden. När vi kommit upp insåg vi att det inte är öppet för besökare på vardagar. Så efter lite fotografering utanför och vid en närliggande utsiktsplats klättrade vi ner igen.
Istället gav vi oss ut på jakt efter postkontoret, statyn av El Cid och ett museum. Statyn snubblade vi i princip över, och på andra sidan floden (som var ca 3 gånger så stor när bron över den byggdes) låg både postkontor och museum. Vi postade min matlåda, stegräknaren som ändå inte funkar, Juega de la Oca och örhängerna. Så Älsa kan räkna med post de närmaste dagarna. Hon får nog förfalska min namnteckning för att hämta ut det dock.
Museet visade sig ha stängt för siesta, så efter en liten fika gick ni hem till hotellet. Vi badade i badkaret i omgångar och även mina kängor fick sig ett bad. Dock i ett mer storleksanpassat kar. Efter några timmars vila begav vi oss ut igen. Vi åt pizza i närheten av katedralen och gick sedan till museet. Flera skolklasser var där samtidigt med oss tyvärr, så vi fick inte riktigt gå i den takt vi ville. Men det var kul att ha sett Museo de la Evolución Humana. Efter lite efterforskningar tillsammans med antropologen Jennafer har vi konstaterat att jag är en neandertalare.

Dag 16 Agés - Burgos

Efter middagen sa vår hospitalero adjö, och hänvisade till hennes ersättare om vi hade några frågor. Strax efter nio dök en blöt och kall äldre herre upp och ville checka in, men det fanns ingen hospitalero. Han försökte ringa numret som fanns i receptionen, men ingen svarade.
När vi vaknade på morgonen fanns det fortfarande ingen personal. Började fundera över alien abduction... Elliot (kille med luva jag sett passera några gånger) började vissla på X-files.
Ute var det ca 0 grader och snöade så idag åkte ullunderstället på för första gången sedan jag kom till Spanien. Däröver långbyxor, långärmat, jacka, damasker, regnponcho, ullbuff över hals och huvud, hatt och handskar. Första biten var kall men sedan fick jag upp värmen. Vi stannade till i Atapuerca och tog en kaffe. Atapuerca är känd för sina fornlämningar som man hittade i samband med ett järnvägsbygge på 1890-talet. Det har gjorts ett antal utgrävningar på platsen och tack vare fynden har man hittat fossiler från Homo antecessor. De äldsta fynden är ca 800 000 år gamla.
Efter Atapuerca gick det brant uppför mot en höjd med ett kors, varifrån vi skulle kunna se Burgos. Då det fortfarande blåste hårt och snöade till och från såg vi inte speciellt mycket av utsikten. Däremot träffade vi på En herde med en flock på 1000 får. Efter nerfarten från höjden blev det en platt vandring in mot Burgos. Stora delar gick utmed landsvägen, vi rundade flygplatsen och sista 10 km tog vi oss igenom förorter med industrier och varuhus. Letade gula pilar på lyktstolpar och träd.
När vi närmade oss centrum kom de holländska grabbarna ifatt oss, och vi hade redan sällskap av den belgiska tjejen sedan fårflocken. Vi var ganska utslagna efter dagens vandring men njöt ändå av solen som värmde oss när vi kom in i staden. Det gick ganska så lätt att hitta vägen fram till det kommunala härbärget.
Efter incheckning och dusch blev det lite sightseeing och inköp. Apotek är det första vi letar efter för det mesta. Vi åt churros con chocolate på ett café, ingen höjdare om du frågar mig. Sedan gick jag och Molly på en pilgrimsmässa i katedralen. Börjar förstå mer och mer av spanskan i gudstjänsterna.
Tanken från början var att vi alla tre skulle ta en dag ledigt i Burgos, men Mollys tidsplan ändrades. Så efter mässan gick vi ut och åt en avskedsmiddag. Glömde tiden helt och fick bråttom för att inte bli utelåsta från härbärget.