Dag 38:
Dag 39:
Till syrran:
Visar inlägg med etikett Arzúa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Arzúa. Visa alla inlägg
fredag 11 maj 2012
måndag 7 maj 2012
Dag 37 Arzúa - O Pedrouzo
Tog det lugnt på morgonen, var först ur sängen, och bland de sista att lämna sovsalen. Intog en spansk frukost i den intilliggande restaurangen innan jag gav mig av. På väg ut ur staden fick jag syn på den serenadsjungande spanjoren Angél, men han kände inte igen mig tack och lov.
Första delen av vandringen var utan regn och vi gick genom lövskog och bland fält. En och annan lite by dök upp här och var. Strax före 11 började det dugga och det tog inte lång stund innan jag fick syn på första baren. Gick in och intog en empanada de atún samt en zumo. När det var dags att ge sig av igen regnade det ganska rejält. Men jag hade inte mycket val.
Vandringsleden gick genom vacker natur, men jag stannade sällan för att ta fram kameran. Vädret växlade mellan duggregn och ösregn, mer av det senare. Större delen av dagen har vi vandrat på stigar och grusvägar, men delar har varit utmed sedan vid vägar med hög hastighet.
Efter 13 hittade jag ännu en bar och gick in för en liten fika. Träffade på Rosemary från Lima (numera Montreal), en annan kanadensare och den australienare vi träffade på vid ån dag 23. Tog sällskap med Rosemary närmsta timmen och vi pratade om livet och inställningen till det. Hon är tio år äldre än mig och delade med sig av lite visdom som kommer med åren. Det som verkar vara stora problem nu, tycks nästan vara banalt om 10 år.
I A Rua gick hon och kanadensaren vidare medan jag försökte hitta fram till O Pedrouzo. Lyckades till slut och gick på magkänsla vid val av härbärge. Hamnade på Porta de Santiago. Underslafarna har högt i tak, klassisk musik spelas i högtalarna och det finns wifi. Så jag är nöjd.
Dansken Tom hamnade också här, och i samma krypin som jag sover en äldre katalansk herre som jag pratar spanska med. Han tycker att min spanska är bra. Konstaterade tillsammans att de som börjat sin vandring i Sarria inte är peregrinos, de är turigrinos. Turistas que gritas. Inte alla dock, men supersminkade pratkvarnar som sover på hotell och stressar fram utan packning.
Nu är det strax dags att ge sig ut och leta restaurang för middagen, tror Tom vill göra mig sällskap. Planen för morgondagen är att dra ut på anländandet till Santiago lite grand. Tänker stanna till i San Lazaro över natten, precis vid stasgränsen. Sedan har jag drygt 2 km att gå på onsdag morgon, utan packning dessutom. Enda nackdelen är att härbärget inte har internet... Men det finns säkert en bar i närheten. Har även kollat upp busstiderna för torsdagen, då jag tänker mig en tur ut till havet.
Första delen av vandringen var utan regn och vi gick genom lövskog och bland fält. En och annan lite by dök upp här och var. Strax före 11 började det dugga och det tog inte lång stund innan jag fick syn på första baren. Gick in och intog en empanada de atún samt en zumo. När det var dags att ge sig av igen regnade det ganska rejält. Men jag hade inte mycket val.
Vandringsleden gick genom vacker natur, men jag stannade sällan för att ta fram kameran. Vädret växlade mellan duggregn och ösregn, mer av det senare. Större delen av dagen har vi vandrat på stigar och grusvägar, men delar har varit utmed sedan vid vägar med hög hastighet.
Efter 13 hittade jag ännu en bar och gick in för en liten fika. Träffade på Rosemary från Lima (numera Montreal), en annan kanadensare och den australienare vi träffade på vid ån dag 23. Tog sällskap med Rosemary närmsta timmen och vi pratade om livet och inställningen till det. Hon är tio år äldre än mig och delade med sig av lite visdom som kommer med åren. Det som verkar vara stora problem nu, tycks nästan vara banalt om 10 år.
I A Rua gick hon och kanadensaren vidare medan jag försökte hitta fram till O Pedrouzo. Lyckades till slut och gick på magkänsla vid val av härbärge. Hamnade på Porta de Santiago. Underslafarna har högt i tak, klassisk musik spelas i högtalarna och det finns wifi. Så jag är nöjd.
Dansken Tom hamnade också här, och i samma krypin som jag sover en äldre katalansk herre som jag pratar spanska med. Han tycker att min spanska är bra. Konstaterade tillsammans att de som börjat sin vandring i Sarria inte är peregrinos, de är turigrinos. Turistas que gritas. Inte alla dock, men supersminkade pratkvarnar som sover på hotell och stressar fram utan packning.
Nu är det strax dags att ge sig ut och leta restaurang för middagen, tror Tom vill göra mig sällskap. Planen för morgondagen är att dra ut på anländandet till Santiago lite grand. Tänker stanna till i San Lazaro över natten, precis vid stasgränsen. Sedan har jag drygt 2 km att gå på onsdag morgon, utan packning dessutom. Enda nackdelen är att härbärget inte har internet... Men det finns säkert en bar i närheten. Har även kollat upp busstiderna för torsdagen, då jag tänker mig en tur ut till havet.
söndag 6 maj 2012
Bilder
Dag 35:
Åt pulpo till middag i Melide. Ett österrikiskt par frågade sig runt bland lokalbefolkningen efter det bästa stället för pulpo. Jag vandrade bakåt längs caminon, då jag vet att jag passerade flera pulperia på vägen till härbärget. Planen var att gå in på första bästa. Hamnade på Ezekiel's. Det österrikiska paret undrade hur jag kommit dit så fort... Vi träffades nämligen utanför kyrkan, och jag gick dessutom via affären.
Åt pulpo till middag i Melide. Ett österrikiskt par frågade sig runt bland lokalbefolkningen efter det bästa stället för pulpo. Jag vandrade bakåt längs caminon, då jag vet att jag passerade flera pulperia på vägen till härbärget. Planen var att gå in på första bästa. Hamnade på Ezekiel's. Det österrikiska paret undrade hur jag kommit dit så fort... Vi träffades nämligen utanför kyrkan, och jag gick dessutom via affären.
Dag 36:
Dag 36 Melide - Arzúa
När jag vakande var någon redan i badrummet och rumsterade. Visade sig vara den äldre, halvdöva, tyska mannen. Gick på toa och lät honom rumstera i fred en stund till medan jag packade. Sedan var det min tur och när jag var klar vaknade alla andra. Nästan. Visade sig att tre olika metoder för morgonrutiner existerade. Jag ser till att vakna före alla andra, en del föredrar kaos tillsammans med alla andra, medan ett österrikiskt par stod för den tredje metoden. De vaknade så småningom, såg på medan alla andra rumsterade, och när de flesta gett sig av steg de upp och hade badrummet för sig själva. Smart!
Jag åt frukost tillsammans med internet (säkerligen fruktansvärt förbjudet) innan jag gav mig av. Innan jag hann iväg kom den förvirrade spanska tanten, som jag gick en stund med häromdagen, för att lämna sin väska för transport och jag gjorde mitt bästa för att undvika henne. Orkar inte lyssna på hennes förklaringar på hur saker och ting fungerar (vet mycket väl hur saker och ting fungerar, men då jag inte är expert på språket kan jag nog inget annat heller). Kom i varje fall iväg och dagen började uppför, ut ur staden. Det duggade till och från under förmiddagen, men ibland sken solen. Stora delar av vägen gick genom en eukalyptusskog. Eller en lövskog innehållande en stor del eukalyptus, beror på hur man ser på saken. Fåglarna hade i vilket fall som helst konsert i trädkronorna.
Framför mig gick Karen och ett tag hade hon sällskap av en hund. Han gick bredvid henne och jag lyckades nästan fånga det på bild. Nästa gång hon stannade för att röka kom jag ifatt och visade henne bilden och vi tog sedan sällskap en stund.
Stannade till på första bästa bar för förmiddagskaffe, visade sig ock vara tid för lunch (bocadillo de tortilla francesa) och jag var halvvägs. Hittade två kvinnor från Ängelholm på uteserveringen. Av någon anledning är det lätt att avslöja svenskar om de reser i par.
Efter lunch vandrade jag själv en stund, och nu började den jobbiga delen av dagen. Brant uppför, brant utför och så brant uppför igen. I någon av backarna kom en dansk ifatt mig och vi började prata. Efter ett tag tog vi en paus i en skogsglänta och läste guidebok och åt banan. När vi närmade oss Arzúa gick han i förväg för att kolla läget med härbärgerna. Han valde Apostol Santiago, så där hamnade vi. Ett av de större privata i staden, fräscht och trevligt, tvätt möjligheter, wifi och restaurang i anslutning.
Efter duschen fick jag min fot lindad av dansken Tom. Sedan gick vi över till restaurangen för lite mat. Jag åt calamares och en sallad. Sedan slängde jag i en liten maskin tvätt. Nackdelen med att inte vandra ihop med någon längre är bland annat att jag får betala 6 € för en halv tvätt. Är man fler kan man fylla en maskin och dela på konstnaden.
Strax ska vi ta av lindan från foten och kika på den. Sedan blir det ännu ett besök på restaurangen för en pilgrimsmeny. Och nu kom hospitaleron för att tända en brasa.
Jag åt frukost tillsammans med internet (säkerligen fruktansvärt förbjudet) innan jag gav mig av. Innan jag hann iväg kom den förvirrade spanska tanten, som jag gick en stund med häromdagen, för att lämna sin väska för transport och jag gjorde mitt bästa för att undvika henne. Orkar inte lyssna på hennes förklaringar på hur saker och ting fungerar (vet mycket väl hur saker och ting fungerar, men då jag inte är expert på språket kan jag nog inget annat heller). Kom i varje fall iväg och dagen började uppför, ut ur staden. Det duggade till och från under förmiddagen, men ibland sken solen. Stora delar av vägen gick genom en eukalyptusskog. Eller en lövskog innehållande en stor del eukalyptus, beror på hur man ser på saken. Fåglarna hade i vilket fall som helst konsert i trädkronorna.
Framför mig gick Karen och ett tag hade hon sällskap av en hund. Han gick bredvid henne och jag lyckades nästan fånga det på bild. Nästa gång hon stannade för att röka kom jag ifatt och visade henne bilden och vi tog sedan sällskap en stund.
Stannade till på första bästa bar för förmiddagskaffe, visade sig ock vara tid för lunch (bocadillo de tortilla francesa) och jag var halvvägs. Hittade två kvinnor från Ängelholm på uteserveringen. Av någon anledning är det lätt att avslöja svenskar om de reser i par.
Efter lunch vandrade jag själv en stund, och nu började den jobbiga delen av dagen. Brant uppför, brant utför och så brant uppför igen. I någon av backarna kom en dansk ifatt mig och vi började prata. Efter ett tag tog vi en paus i en skogsglänta och läste guidebok och åt banan. När vi närmade oss Arzúa gick han i förväg för att kolla läget med härbärgerna. Han valde Apostol Santiago, så där hamnade vi. Ett av de större privata i staden, fräscht och trevligt, tvätt möjligheter, wifi och restaurang i anslutning.
Efter duschen fick jag min fot lindad av dansken Tom. Sedan gick vi över till restaurangen för lite mat. Jag åt calamares och en sallad. Sedan slängde jag i en liten maskin tvätt. Nackdelen med att inte vandra ihop med någon längre är bland annat att jag får betala 6 € för en halv tvätt. Är man fler kan man fylla en maskin och dela på konstnaden.
Strax ska vi ta av lindan från foten och kika på den. Sedan blir det ännu ett besök på restaurangen för en pilgrimsmeny. Och nu kom hospitaleron för att tända en brasa.
May the road rise up to meet you.
May the wind always be at your back.May the sun shine warm upon your face,and rains fall soft upon your fields.And until we meet again,May God hold you in the palm of His hand.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)