I morse var jag ganska välorganiserad och blev klar före Jennafer. Hade tänkt ge oss av senast 8, men hon blev nog 8.30 innan vi var iväg. Skönt att ha dubbelrum för en natt, även om jag inte känner henne jag delade med. Igår försökte jag göra upp lite planer för att hinna till Burgos på måndag. Ligger lite efter i tidsschemat, men det är inte så konstigt när höften krånglar.
Planen för dagen var att ta oss till Santo Domingo de la Calzada och väl där känna efter hur långt ytterligare vi vill gå. Efter ca 9 km kom vi till Cirueña, en gammal förfallen stad där de för några år sedan gjorde ett försök att bygga en ny stad. Finns en hel massa hus som står tomma och väntar på invånare. Som en modern spökstad. Lite konstig känsla att vistas där. Vi gick vidare och kom så småningom fram till Santo Domingo. Då var vi ganska så trötta, och i desperat behov av toa. Hittade till slut fram till en bar som serverade tapas (tror att jag i den här regionen får kalla dem för det). Jag åt en tortilla som var uppskuren på mitten. Inuti fanns sallad, tomat, kokt skinska och majonäs. Mums!
Efter pausen gick vi via kyrkan och fick en stämpel. Hade väl egentligen velat gå in och titta, men var för trött. Vi gick vidare mot Grañón. Utanför staden tog vinden i ordentligt och jag hamnade på efterkälken. Vandrade utmed ett vägbygge. På håll kunde jag se hur regnet öste ner. Jag var dock torr fram tills jag gick in i Grañón. Tog på regnkappan och strax började det hagla. Tack för det välkomnandet! Ville verkligen inte stanna här, ville vidare men sällskapet ville stanna så jag gav med mig. Hamnade på ett hospital. Första regeln är: känn dig som hemma. Andra regeln är : gör det bekvämt för dig. Vi sover vägg i vägg med en kyrka, som har ett jättevackert glasfönster.
Några av pilgrimer lagade maten och vi åt tillsammans. Jag satt med svenskarna. Nämligen det effektivaste sättet att undvika en spansk herre som gärna glänser över andra. Före maten fick han tag i mig och gjorde sitt bästa för att suga all energi ur mig. Svenskarna är för övrigt väldigt trevliga. Bor numera i skåne, men maken är uppvuxen i Reftele och har jobbat som dräng inte långt från där jag är uppvuxen. Frun är labb.ass.
Efter maten blev det en liten andakt i kyrkan. Trivs här, och ångrar inte att jag stannade. Enda nackdelen är att vi sover på madrasser på golvet. Två härliga spanska volontärer driver stället den här veckan. Molly har blivit utsedd till engelsk tolk, och jag till svensk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar