Bilder

Dag 37:

Dag 38:

Dag 39:

Till syrran:

Dag 39 San Lazaro - Santiago de Compostela

Ställde klockan på 7 istället för 06.30 då dagens distans var en ganska så kort en. Det regnade när jag steg upp och regnade när jag gav mig iväg. Var blöt innan jag lämnat San Lazaro, men för första gången på veckor var i varje fall kängorna torra från start (de fick sova ovanpå elementet inatt). När jag kommit in i Santiago blev jag lite distraherad av en gammal byggnad och svängde åt fel håll. Strax skyndade en spanjor ifatt och visade mig rätt igen. Nådde så småningom den gamla delen av staden. Först fick jag syn på ett kyrktorn på håll, sedan gick jag nedför en backe och det försvann igen. Sedan fick jag syn på en byggnad som skulle kunna höra till katedralen, men det var falskt alarm. Men runt nästa gathör var den där! Kom från baksidan och det första jag mötte var nådens port, som endast är öppen under heliga år. Gick genom en portal och kom ut på Plaza de Obradorio. Härifrån ser man katedralens framsida mycket bra. Försökte fota, men regnet förhindrade bra bilder.
Bestämde mig istället för frukost. Letade mig fram utefter en av gatorna och lyckade gå förbi baren minst tre gånger. Istället hamnade jag först på turistinformationen, och sedan på pilgrimskontoret. När jag stod i kö för att få min compostela (beviset) hörde jag en bekant röst bakom mig. Där stod Hugh! Vi åt sedan frukost ihop innan vi gick mot katedralen för pilgrimsmässan klockan 12. På vägen dit mötte vi de tre äldre holländarna, och jag har även fått syn på Österrikarna.
Vi blev tipsade om att inte sitta i mittsektionen. Sitter man på sidan har man en mycket bättre utsikt om de svingar rökelsekaret. Var där ca 30 min innan mässans början och det var snart fullsatt. En nunna instruerade oss i sångerna som skulle sjungas och sedan började det. De läste upp alla nationaliteter som anlänt under dagen och det kändes i magen när jag hörde Suecia.
En av prästerna höll en bra predikan, och de flesta pilgrimerna sjöng med i sångerna. Jag valde att ta nattvarden, och det kändes som ett bra avslut på vandringen. Tyvärr svingade de inte rökelsekaret i slutet av mässan och vi gick istället ner i kryptan för att titta på relikerna av Santiago och hans två lärjungar.
Utanför kyrkan träffade jag Angelica och den äldre tyska damen, som jag träffat en hel del de första dagarna men inte sett sedan dess. Har även hört att Sueko och Eun Jin kommit fram, men de har flugit vidare idag så jag kan tyvärr inte träffa dem. Har träffat både Jorge och Joakim, mina katalanska gubbar, som kom fram igår.
Åt en god trerätters lunch på en restaurang, pulpo, merluza och tarta de queso, innan jag gick på jakt efter souvenirer. Hittat en skylt med mitt namn på så här långt. Efter blogg och glasspaus bär det nu av till katedralmuseet.

Dag 38 O Pedrouzo - San Lazaro

Idag var jag inte en av de sista att lämna härbärget, jag var sist ut. Kan nog bero på att natten inte varit den bästa. Vaknade och mådde illa, troligtvis för varm, ich för mycket socker innan sänggåendet (chokladtårta). Magen var inte på humör på morgonen heller men jag tvingade ner lite frukost på cafét på andra sidan gatan i alla fall.

Det duggade när jag gav mig iväg och jag hann inte ens ut ur staden innan regnet öste ner. En bra bit innan lunch var sockorna blöta, men det fanns ingenstans att stanna för byte (om jag inte ville ställa väskan i en vattenpöl. Så jag fortsatte tappert vidare. Vädret växlade mellan duggregn och skyfall, vissa stunder blåste det ganska rejält också. Vi vandrade genom lövskog, vacker natur och efter ett tag närmade vi oss en större väg. Jag hörde ett välbekant ljud och insåg att jag nu nått Santiagos flygplats i Lavacolla. Ett plan taxade ut på startbanan, accelererade och lyfte. Och jag började längta efter hemresan. Tycker om att flyga, starten är så häftig. När jag kom in i själva byn Lavacolla bestämde jag mig för lunchpaus och sockbyte. Kom in i en bar som endast serverade mackor och förbjöd gästerna att ta av sig skorna (försvårar sockbyte). Blev en bocadillo de queso innan jag fortsatte med blöta sockor.

I Lavacolla stannade pilgrimerna förr för att tvätta sig ordentligt i bäcken innan de anlände till katedralen i Santiago, även intimhygien, därav namnet.

Fortsatte gå i regnet och efter en evighet nådde jag San Marcos och Monte de Gozo. Härifrån kan man i klart väder se tornen på katedralen, men jag såg knappt monumentet på toppen max hundra meter bort, så jag brydde mig inte om att ta mig upp för att leta efter utsikten. Utan fortsatte tappert mot dagens mål. Det gick brant nedför mot stadsgränsen och västerfoten protesterade högljudt sedan en lång stund. Blev omcyklad av två rödklädda pilgrimer, gissar att de heter Stephenson i efternamn, men jag kan ha fel.

Leden korsade först motorvägen och sedan järnvägen på träbroar och därefter kom jag in i förorten San Lazaro. Precis efter skylten som talar om att nu är jag i Santiago ligger härbärget San Lazaro på vänster sida. Jag styrde stegen mot närmsta övergångsställe och ca 14 checkade jag in. Gott om tid att gå vidare in mot stan alltså, men jag valde att stanna.

Det är ett trevligt ställe, man får stanna upp till tre nätter och den enda nackdelen är att man måste gå utomhus om man ska på toa. Men det påminner mig om barndomens somrar på Marias Camping, så det gör mig inte så mycket. Ett gäng kanariefåglar välkomnar pilgrimerna till Santiago.

Jag tog det lugnt en stund, satte skorna på torkning och tog sedan en dusch. Påklädd och torr träffade jag mor och dotter från Sydafrika och spenderade sedan eftermiddagen och kvällen med dem. De lagade mat och vi åt tillsammans.