Omdömen dag 29 - 35

Dag	Stad	Härbärge	Omdöme	Kommentar
29	Villafranca del Bierzo	Municipal	+	enkelt, varmt, ej wifi, ej internet
30	La Faba	Parroquial	++	tyskt. Helt ok, ej wifi, ej internet
31	Triacastela	A Horta del Abel	++	brasa, vackert, bed bugs?
32	Sarria	Albergue Mayor	+++	små rum, trevligt, fräscht
33	Portomarín	Ultreia	++	varm dusch, wifi, trevligt
34	Palas de Rei	Buen Camino	+++	trevligt, wifi, frukost
35	Melide	O Apalapador	+	varm dusch, trevligt, ej wifi, dyrt

Statistik dag 29 - 35

Dag	Stad	km	Sammanlagt	Avklarat km	Avklarad tid
29	Villafranca del Bierzo	23,7	606,4	76%	71%
30	La Faba	26,5	632,9	80%	73%
31	Triacastela	25,5	658,4	83%	76%
32	Sarria	18,5	676,9	85%	78%
33	Portomarín	22,9	699,8	88%	80%
34	Palas de Rei	25,9	725,7	91%	83%
35	Melide	15,3	741	93%	85%

Dag 35 Palas de Rei - Melide

Var ganska seg på morgonen, och var inte färdigpackade förrens strax för 8. Flera pilgrimmer kom fram och inspekterade min fot innan jag fått på mig strumporna, och jag blev erbjuden naproxen och ett antal olika krämer. Ett stort plus med härbärget var att det serverades frukost. Café con leche, zumo natural (jag är beroende) och chokladcroissant. Denna frukost för vinnare intogs tillsammans med en man från Österrike. Han hade cyklat från sin hemstad på ca 3 veckor.
Första delen av dagen regnade det inte och jag tog min tid, stannade ofta och fotade statyer och annat. Efter ett tag kom Mary ifatt mig och vi tog följe ett tag. Pratade bebisar (kan möjligtvis bero på vem som väntar i Malmö om en vecka) och personlighetstyper. Vi hann ifatt Karen som var så överväldigad över hur vacker naturen var denna morgon att hon grät. Mary vandrade vidare, jag bytte några ord med Karen och så kom Eun Jin ifatt. Då tog vi sällskap istället.
Efter ett tag så kom regnet i alla fall, men vi befann oss i en vacker lövträdsskog och brydde oss inte så mycket. När det var uppehåll kom vi fram till en bar och jag bestämde att det var dags för 11-kaffe. Fast för min del blev det en bit empanada de atún, en bit empanade de queso y jamón och en zumo natural. El jamón visade sig vara rökt (kassler typ), så den välbekanta känslan infann sig i magen för första gången sedan jag kom hit. Attans!
Vi vandrade vidare och utgjorde bland annat väghinder för en traktor när vi försökte fota en bro (för gångare, traktorn ville tydligen köra bredvid bron). Det regnade i omgångar, men var även en hel del solsken. Saker och ting började ha Melide i namnet och vi anade att vi var nära. Plötsligt skrek Eun Jin till. Hon såg hustaken! När vi vandrade in i staden började det ösa ner. Så jag hann bli blöt idag också. Det var dessutom svårt att hitta fram till härbärget. Ska finnas mer än ett i staden, men det är dåligt skyltat, så när jag äntligen hittade ett tog jag in där trots att det saknar wifi. Hospitaleron är trevlig dock och sitter just nu mitt emot mig och knypplar. Klockan är knappt 16 och jag är duschad och klar. Skönt med kort distans idag. Precis vad jag behövde. Tack foten för det!
Då jag befinner mig i Melide vet jag precis vad jag kommer att äta ikväll. De är nämligen kända för sin Pulpo, en sorts bläckfisk, och det finns ett antal pulperia i staden. I morgon bär det av till Arzua. Enligt hospitaleron i Palas de Rei är den etappen något tuffare än dagens och han rådde mig att inte gå längre än så. Var även glad att jag kom tillbaka från akuten med båda benen i behåll, om jag inte tar det lugnt kanske de ”cortar el pierna” nästa gång.
Resan närmar sig sitt slut och jag har börjat fundera över vad jag ska ta mig till när jag kommer hem. Det här är ju det normala vakna, packa, vandra, packa upp, duscha, äta, sova… Kommer sakna vandringen (och sovsäcken). Funderar dessutom på vad jag ska tutta eld på när jag når Finisterra (med buss). Är tradition att pilgrimen bränner sina kläder, för en ny start antar jag. Men jag misstänker att varken ull eller funktionsmaterial brinner speciellt bra. Hatten är av bomull och brinner nog alldeles utmärkt, men den vill jag inte bli av med. Dessutom är jag en ganska så oförberedd pyroman, har ingen eld.

Dag 34 Portomarín - Palas de Rei

Började morgonen så som jag trivs bäst. Genom att smyga omkring i min egen takt. Vi var bara 4 personer i en ganska stor sovsal, och två av dem gav sig iväg med buller och bång innan jag vaknade (officiellt i alla fall, svårt att inte vakna när de försvann). Den kvarvarande kamraten var holländskan jag åt med igår kväll och hon sov som en stock. När jag packat hälften, klätt på mig och höll på med fötterna vaknade hon. Hade inte hört mig alls och var förvånad över hur mycket jag haft för mig.
Intog sedan en god frukost, och blev erbjuden att åka taxi med henne, men avböjde. Envis som en ko ville jag testa att gå trots dumma fötter. Gav mig av ca 9.00.
Gick ganska så bra till en början, och tack vare min guidebok hittade jag lätt ut ur staden trots avsaknad av pilar. Första kilometrarna gick uppför (överraskad?) och var torra, men ganska så snart kom regnet. Större delen av dagen har det ösregnat. Men det passar mig ganska så bra. Är precis lagom avskärmad inne i min poncho och tänke inte så mycket på dumma fötter eller hur långt jag gått. Alla andra saktar ner, jag går snabbare. När jag nådde första baren var det knökat med folk utanför så jag fortsatte gå, när andra dök upp stannade jag inte heller. Vilket jag ångrade när jag kom runt kröken och insåg att jag hade en maffig backe framför mig. Men det går ju inte att vända...
Vandrade på i regnet någon timma till och bestämde att på nästa bar ska jag stanna. När den dök upp var klockan 12 och jag bestämde mig för att kompensera för tidigare dagar denna veckan när jag slarvat med maten, och beställde en hel meny. Ett antal kända ansikten dök upp medan jag satt där inne och åt. Kyparen tyckte det var kul att prata engelska och franska med gästerna. Jag var nog lite för trevlig, för på vägen ut började han stöta på mig. Skulle kunna retas lite med syrran och säga att jag blivit uppraggad och blir kvar här. Men ärligt talat så är jag inte särskilt intresserad av kyparen Abdo.
Promenaden gick vidare i kuperad terräng full av vattenpölar, och lilltån började göra mer och mer ont. Började misströsta ganska rejält och det kändes som en evighet innan jag nådde nästa bar. Där fick jag sällskap av det danska paret. De drack kaffe och jag citronsoda. Bytte även sockor för andra gången idag. Skorna läcker inte, men ett par cm av byxorna nås av regn och de blöter i sin tur ner sockorna. Fick även veta att det är 5 km kvar till Palas de Rei. Kändes på något sätt överkomligt, så jag gick vidare.
Hela tiden följs vi av stenar ut med vägen med avståndet till Santiago. Jag är inte bra på huvudräkning, men 71-5 är inte så svårt. När jag var max 2 km ifrån Palas de Rei såg jag en pilgrim gå barfota framför mig. Innan jag gick ikapp passade jag på att fota henne. När jag kom ikapp visade det sig vara Eun Jin. Skorna var så blöta att hon tyckte det var bekvämare att gå utan. Strax var jag framme i ytterkanterna av staden. Hade en sportanläggning till vänster om mig och något jag inte såg skylten på till höger.
Strax kom jag in i staden och letad mig fram till turistinformationen. Kan inte påstå att tjejen som jobbade där förstod vad jag sa även om jag pratade spanska. Tror hon pratade gallego med mig. Fick i varje fall en karta, och information om att akutmottagningen var byggnaden till höger om mig 1 km innan staden. Suck! Kan inte påstå att jag hade energi nog att gå tillbaka, uppför dessutom.
Letade mig igenom staden en stund, och tog sedan in på Albergue Buen Camino. Trevligt ställe, och hospitaleron/barägaren förstår min spanska. Tog en dusch och konsulterade ett engelskt par angående min fot. Sedan åkte jag taxi till akuten. Helt klart värt 4 euro.
Sköterskan tittade på min blåsa och rengjorde och lade på ett nytt förband, och ung doktor tittade på min andra fot. Då den inte utsatts för något trauma gissade hon att det är en inflammation och så länge jag fortsätter gå kommer det fortsätta göra ont. Fick recept på ibuprofeno 600 mg, 3 ggr dagligen och rådet att vila (med andra ord kortare etapper). Så i morgon tar jag första halvan av den planerade etappet och knallar iväg till Melide. Deras pulpo ska visst vara godast i Galicien.
Kvällsmaten blev en hamburgare. Strax innan dess såg jag en spritt språngande naken tysk i sovsalen. Nu blir det sova av för internet har lagt av.