Fågelsång
Panorama
Fågelsång
Panorama
Dag 24:
Tåg på väg ut ur Sahagún
Någon slags demonstration i León. Typiskt spanska instrument i orkestern.
Psalmsång i kyrkan intill. Skruva upp volymen! Vilken sång är det?
Visar inlägg med etikett video. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett video. Visa alla inlägg
onsdag 25 april 2012
söndag 22 april 2012
Dag 21 Frómista - Carrión de los Condes
Vi blev praktiskt taget utslängda på morgonen, trots att ingen sagt en tid till oss kvällen innan. Jag borstade tänderna och slapp i alla fall utskällningen.
Med ytterst lite frukost i magen satte vi av för dagen. Jennafer var långsam på grund av sin fot som bara blir sämre och sämre. Jag var långsam på grund av trötthet. Första delen av dagen gick utmed sendan, en motorväg för pilgrimer. Väldigt rak, slät grusad yta utmed landsvägen. Förfärligt tråkig att gå på.
I första byn vi passerade stannade vi för en kaffepaus. Sedan valde vi att inte fortsätta utmed sendan, utan tog istället den gamla leden som gick utmed en flod. Mycket vackrare. Men vädret var inte på vår sida. Större delen av dagen blåste det hårt och till och från regnade det. Vi var trötta och kissnödiga när vi kom till nästa stad. Så första anhalten blev den lokal baren. Efter toabesök beställde jag en bocadillo con tortilla och en apelsinjuice. Även denna gång var planen att spara en bit till eftermiddagen. Men på något underligt sätt försvann även denna smörgås i ett nafs.
Efter proviantering tog jag en liten tur i den lokala kyrkan. Den tillhörde tidigare tempelriddarna och har bland annat en altartavla med bilder ur St Jakobs liv. När jag kom ut ur kyrkan hade det börjat regna igen.
Resten av dagen gick nu på sendan. Utmed en stor väg med hög hastighet, och inget skydd mellan oss och bilarna. Om någon får sladd får min pilgrimsvandring ett snabbt slut. Även om de satsar på att plantera träd utmed caminon så är många delar av den helt trädfria och vinden har fritt spelrum. Det är väldigt tröttsamt att gå i motvind och kraftig sidvind. De spikraka vägarna här på mesetan gör även sitt bästa för att trötta ut min hjärna. Så långt ögat når är det bara åkrar och vägen svänger aldrig. Kullarna är väldigt få numera, och det känns som om man bara går och går utan att komma någon vart.
När vi väl fick syn på Carrión de los Condes på avstånd tog det en hel evighet att komma fram dit. Var helt slut när vi kom in i staden. En tysk pilgrim frågade om vägen till ett av härbärgerna, Espíritu Santo, och vi hakade på. Var liksom lättast så. Vi hamnade i ett konvent med nunnor. Badrummet var fint, duscharna varma och enkelsängarna breda. Enda nackdelen var att det inte fanns wifi.
Efter ombyte tog vi en tur på stan med förhoppningen att hitta en affär. Morgondagens vandring bjuder nämnlingen på ödemark. Vi frågade i turistinformationen, men lyckades ändå inte hitta fram. Istället köpte vi varsin empanada på markanden som invaderat staden. Vi gjorde ett försök att hitta något att äta innan normal middagstid för spanjorer, vilket misslyckades. Sedan sprang vi på Eliott och Cathrine igen, som bodde hos andra nunnor. Därefter gav vi upp våra försök helt och köpte en löjligt stor mängd chokladkaka och gick hem till härbärget och åt upp den.
Jag hade tänkt gå på mässan på kvällen med var för trött och grinig. Känns som att Spanien hatar mig idag. Så vi gick och lade oss tidigt istället.
Med ytterst lite frukost i magen satte vi av för dagen. Jennafer var långsam på grund av sin fot som bara blir sämre och sämre. Jag var långsam på grund av trötthet. Första delen av dagen gick utmed sendan, en motorväg för pilgrimer. Väldigt rak, slät grusad yta utmed landsvägen. Förfärligt tråkig att gå på.
I första byn vi passerade stannade vi för en kaffepaus. Sedan valde vi att inte fortsätta utmed sendan, utan tog istället den gamla leden som gick utmed en flod. Mycket vackrare. Men vädret var inte på vår sida. Större delen av dagen blåste det hårt och till och från regnade det. Vi var trötta och kissnödiga när vi kom till nästa stad. Så första anhalten blev den lokal baren. Efter toabesök beställde jag en bocadillo con tortilla och en apelsinjuice. Även denna gång var planen att spara en bit till eftermiddagen. Men på något underligt sätt försvann även denna smörgås i ett nafs.
Efter proviantering tog jag en liten tur i den lokala kyrkan. Den tillhörde tidigare tempelriddarna och har bland annat en altartavla med bilder ur St Jakobs liv. När jag kom ut ur kyrkan hade det börjat regna igen.
Resten av dagen gick nu på sendan. Utmed en stor väg med hög hastighet, och inget skydd mellan oss och bilarna. Om någon får sladd får min pilgrimsvandring ett snabbt slut. Även om de satsar på att plantera träd utmed caminon så är många delar av den helt trädfria och vinden har fritt spelrum. Det är väldigt tröttsamt att gå i motvind och kraftig sidvind. De spikraka vägarna här på mesetan gör även sitt bästa för att trötta ut min hjärna. Så långt ögat når är det bara åkrar och vägen svänger aldrig. Kullarna är väldigt få numera, och det känns som om man bara går och går utan att komma någon vart.
När vi väl fick syn på Carrión de los Condes på avstånd tog det en hel evighet att komma fram dit. Var helt slut när vi kom in i staden. En tysk pilgrim frågade om vägen till ett av härbärgerna, Espíritu Santo, och vi hakade på. Var liksom lättast så. Vi hamnade i ett konvent med nunnor. Badrummet var fint, duscharna varma och enkelsängarna breda. Enda nackdelen var att det inte fanns wifi.
Efter ombyte tog vi en tur på stan med förhoppningen att hitta en affär. Morgondagens vandring bjuder nämnlingen på ödemark. Vi frågade i turistinformationen, men lyckades ändå inte hitta fram. Istället köpte vi varsin empanada på markanden som invaderat staden. Vi gjorde ett försök att hitta något att äta innan normal middagstid för spanjorer, vilket misslyckades. Sedan sprang vi på Eliott och Cathrine igen, som bodde hos andra nunnor. Därefter gav vi upp våra försök helt och köpte en löjligt stor mängd chokladkaka och gick hem till härbärget och åt upp den.
Jag hade tänkt gå på mässan på kvällen med var för trött och grinig. Känns som att Spanien hatar mig idag. Så vi gick och lade oss tidigt istället.
Dag 20 Castrojeriz - Frómista
Igår kväll åt vi en god pilgrimsmeny tillsammans med Cathrine och Eliott. Jag åt Patatas Riojanas (ny favorit så det så), stekt kummel med citron, samt fårost med kvittenmarmelad till efterrätt. Efter en trevlig kväll på puben tog vi oss hem till härbärget genom de slingrande gatorna. Väl hemma insåg vi att tvätten inte riktigt var klar, så medan vi väntade hann alla andra gå och lägga sig. Fick hitta tillbaka till sängen i mörkret. Men rena kläder är aldrig fel.
Under natten frös jag ganska rejält och ångrade att jag inte tagit på mig ullsockorna. När vi skulle iväg på morgonen började Jennafers ena fot strejka. Förmodligen känner hon av benhinnorna. Blev alltså en lugn start på dagen. Till en början... Strax utanför staden gick vi över en gammal bro som är under utgrävning. När floden ändrat sitt lopp har den hamnat under ett tjockt lager dy. När vi passerat den gamla bron var det dags att gå över den nya, sedan bar det av uppför. Det blev ca 1 km i 12% lutning. Väl uppe på höjden gick vi tvärs över innan det var dags att gå ner igen.
Sedan fortsatte det ganska flackt fram till Itero de la Vega där vi tog vårt morgonkaffe. Jag köpte en bocadillo med tortilla och skulle bara äta en lite bit av den. Plötsligt var hela borta. Undrar hur det gick till?
Vandringen fortsatte genom odlingslandskap och snart passerade vi en bevattningskanal. Efter ytterligare en kulle började vi ana Boadilla del Camino i fjärran. Där stannade vi för en fika och jag åt min första glass sedan jag anlände till Spanien. Det var ett riktigt mysigt ställen och vi hade gärna stannat, men tidsschemat börjar bli lite tajt. Var by the way dagens andra fika tillsammans med svenskarna.
På väg igen fick vi syn på en jättestor höstack... Så det blev en fotosession. Sedan gick större delen av vandringen utmed en kanal. Vackert som bara den. Precis innan Frómista gick vi över en sluss.
I Frómista tvekade vi lite över var vi skulle sova, men var för trötta för att leta en längre stund. Så när Lawrence ropade "Hola guapa" följde vi med henne och Des till det kommunala härbärget. Det visade sig vara helt ok, men saknade wifi. Vid det här laget börjar jag få abstinens.
Framåt kvällen försökte vi hitta ett ställe som serverade mat men det visade sig vara svårt och Jennafers fot plågade henne ganska rejält. Vi plockade upp en holländare, Nico, på vägen och hittade tillslut lite mat. Det var helt ok, men på tv:n i bakgrunden visades en tjurfäkning så aptiten var sådär. Försöka äta medan 3 tjurar dödas för skojs skull är inte min grej. Stackars Nico fick ganska så buttert middagssällskap.
Natten blev kall, men vi sov i varje fall i rummet med minst snarkare.
Under natten frös jag ganska rejält och ångrade att jag inte tagit på mig ullsockorna. När vi skulle iväg på morgonen började Jennafers ena fot strejka. Förmodligen känner hon av benhinnorna. Blev alltså en lugn start på dagen. Till en början... Strax utanför staden gick vi över en gammal bro som är under utgrävning. När floden ändrat sitt lopp har den hamnat under ett tjockt lager dy. När vi passerat den gamla bron var det dags att gå över den nya, sedan bar det av uppför. Det blev ca 1 km i 12% lutning. Väl uppe på höjden gick vi tvärs över innan det var dags att gå ner igen.
Sedan fortsatte det ganska flackt fram till Itero de la Vega där vi tog vårt morgonkaffe. Jag köpte en bocadillo med tortilla och skulle bara äta en lite bit av den. Plötsligt var hela borta. Undrar hur det gick till?
Vandringen fortsatte genom odlingslandskap och snart passerade vi en bevattningskanal. Efter ytterligare en kulle började vi ana Boadilla del Camino i fjärran. Där stannade vi för en fika och jag åt min första glass sedan jag anlände till Spanien. Det var ett riktigt mysigt ställen och vi hade gärna stannat, men tidsschemat börjar bli lite tajt. Var by the way dagens andra fika tillsammans med svenskarna.
På väg igen fick vi syn på en jättestor höstack... Så det blev en fotosession. Sedan gick större delen av vandringen utmed en kanal. Vackert som bara den. Precis innan Frómista gick vi över en sluss.
I Frómista tvekade vi lite över var vi skulle sova, men var för trötta för att leta en längre stund. Så när Lawrence ropade "Hola guapa" följde vi med henne och Des till det kommunala härbärget. Det visade sig vara helt ok, men saknade wifi. Vid det här laget börjar jag få abstinens.
Framåt kvällen försökte vi hitta ett ställe som serverade mat men det visade sig vara svårt och Jennafers fot plågade henne ganska rejält. Vi plockade upp en holländare, Nico, på vägen och hittade tillslut lite mat. Det var helt ok, men på tv:n i bakgrunden visades en tjurfäkning så aptiten var sådär. Försöka äta medan 3 tjurar dödas för skojs skull är inte min grej. Stackars Nico fick ganska så buttert middagssällskap.
Natten blev kall, men vi sov i varje fall i rummet med minst snarkare.
tisdag 17 april 2012
Dag 17 Sightseeing i Burgos
Dagen började med lite fildelning på sängkanten. Jag och Jennafer fick del av Mollys bilder på oss. Sedan satt vi en stund i "köket" på härbärget innan vi var tvungna att lämna stället. Molly fick sällskap av den koreanska killen på vägen ut ur staden och jag och Jennafer följde dem en liten bit på väg innan vi gav oss iväg på jakt efter vårt hotell. (En annan tolkning: Jennafer trodde vi skulle åt samma håll, men efter att jag tog över kartan gick vi åt andra hållet och hittade hotellet). Efter incheckning i ett mysigt dubbelrum på Hotel Norte y Londres gick vi iväg på jakt efter frukost. Hittade ett café på Plaza Major. Jag åt en tortilla med tonfisk, sallad, majonäs, tomat och kokt ägg. Till det en café con leche och en zumo de naranja.
Efter denna stärkande måltid blev det sightseeing. Vi tog god tid på oss i katedralen, där vi även sprang på svenskarna igen. Vi var in i en del souvenirbutiker, jag köpte örhängen. Sedan klättrade vi upp emot slottet som ligger på en höjd över staden. När vi kommit upp insåg vi att det inte är öppet för besökare på vardagar. Så efter lite fotografering utanför och vid en närliggande utsiktsplats klättrade vi ner igen.
Istället gav vi oss ut på jakt efter postkontoret, statyn av El Cid och ett museum. Statyn snubblade vi i princip över, och på andra sidan floden (som var ca 3 gånger så stor när bron över den byggdes) låg både postkontor och museum. Vi postade min matlåda, stegräknaren som ändå inte funkar, Juega de la Oca och örhängerna. Så Älsa kan räkna med post de närmaste dagarna. Hon får nog förfalska min namnteckning för att hämta ut det dock.
Museet visade sig ha stängt för siesta, så efter en liten fika gick ni hem till hotellet. Vi badade i badkaret i omgångar och även mina kängor fick sig ett bad. Dock i ett mer storleksanpassat kar. Efter några timmars vila begav vi oss ut igen. Vi åt pizza i närheten av katedralen och gick sedan till museet. Flera skolklasser var där samtidigt med oss tyvärr, så vi fick inte riktigt gå i den takt vi ville. Men det var kul att ha sett Museo de la Evolución Humana. Efter lite efterforskningar tillsammans med antropologen Jennafer har vi konstaterat att jag är en neandertalare.
Efter denna stärkande måltid blev det sightseeing. Vi tog god tid på oss i katedralen, där vi även sprang på svenskarna igen. Vi var in i en del souvenirbutiker, jag köpte örhängen. Sedan klättrade vi upp emot slottet som ligger på en höjd över staden. När vi kommit upp insåg vi att det inte är öppet för besökare på vardagar. Så efter lite fotografering utanför och vid en närliggande utsiktsplats klättrade vi ner igen.
Istället gav vi oss ut på jakt efter postkontoret, statyn av El Cid och ett museum. Statyn snubblade vi i princip över, och på andra sidan floden (som var ca 3 gånger så stor när bron över den byggdes) låg både postkontor och museum. Vi postade min matlåda, stegräknaren som ändå inte funkar, Juega de la Oca och örhängerna. Så Älsa kan räkna med post de närmaste dagarna. Hon får nog förfalska min namnteckning för att hämta ut det dock.
Museet visade sig ha stängt för siesta, så efter en liten fika gick ni hem till hotellet. Vi badade i badkaret i omgångar och även mina kängor fick sig ett bad. Dock i ett mer storleksanpassat kar. Efter några timmars vila begav vi oss ut igen. Vi åt pizza i närheten av katedralen och gick sedan till museet. Flera skolklasser var där samtidigt med oss tyvärr, så vi fick inte riktigt gå i den takt vi ville. Men det var kul att ha sett Museo de la Evolución Humana. Efter lite efterforskningar tillsammans med antropologen Jennafer har vi konstaterat att jag är en neandertalare.
Dag 16 Agés - Burgos
Efter middagen sa vår hospitalero adjö, och hänvisade till hennes ersättare om vi hade några frågor. Strax efter nio dök en blöt och kall äldre herre upp och ville checka in, men det fanns ingen hospitalero. Han försökte ringa numret som fanns i receptionen, men ingen svarade.
När vi vaknade på morgonen fanns det fortfarande ingen personal. Började fundera över alien abduction... Elliot (kille med luva jag sett passera några gånger) började vissla på X-files.
Ute var det ca 0 grader och snöade så idag åkte ullunderstället på för första gången sedan jag kom till Spanien. Däröver långbyxor, långärmat, jacka, damasker, regnponcho, ullbuff över hals och huvud, hatt och handskar. Första biten var kall men sedan fick jag upp värmen. Vi stannade till i Atapuerca och tog en kaffe. Atapuerca är känd för sina fornlämningar som man hittade i samband med ett järnvägsbygge på 1890-talet. Det har gjorts ett antal utgrävningar på platsen och tack vare fynden har man hittat fossiler från Homo antecessor. De äldsta fynden är ca 800 000 år gamla.
Efter Atapuerca gick det brant uppför mot en höjd med ett kors, varifrån vi skulle kunna se Burgos. Då det fortfarande blåste hårt och snöade till och från såg vi inte speciellt mycket av utsikten. Däremot träffade vi på En herde med en flock på 1000 får. Efter nerfarten från höjden blev det en platt vandring in mot Burgos. Stora delar gick utmed landsvägen, vi rundade flygplatsen och sista 10 km tog vi oss igenom förorter med industrier och varuhus. Letade gula pilar på lyktstolpar och träd.
När vi närmade oss centrum kom de holländska grabbarna ifatt oss, och vi hade redan sällskap av den belgiska tjejen sedan fårflocken. Vi var ganska utslagna efter dagens vandring men njöt ändå av solen som värmde oss när vi kom in i staden. Det gick ganska så lätt att hitta vägen fram till det kommunala härbärget.
Efter incheckning och dusch blev det lite sightseeing och inköp. Apotek är det första vi letar efter för det mesta. Vi åt churros con chocolate på ett café, ingen höjdare om du frågar mig. Sedan gick jag och Molly på en pilgrimsmässa i katedralen. Börjar förstå mer och mer av spanskan i gudstjänsterna.
Tanken från början var att vi alla tre skulle ta en dag ledigt i Burgos, men Mollys tidsplan ändrades. Så efter mässan gick vi ut och åt en avskedsmiddag. Glömde tiden helt och fick bråttom för att inte bli utelåsta från härbärget.
När vi vaknade på morgonen fanns det fortfarande ingen personal. Började fundera över alien abduction... Elliot (kille med luva jag sett passera några gånger) började vissla på X-files.
Ute var det ca 0 grader och snöade så idag åkte ullunderstället på för första gången sedan jag kom till Spanien. Däröver långbyxor, långärmat, jacka, damasker, regnponcho, ullbuff över hals och huvud, hatt och handskar. Första biten var kall men sedan fick jag upp värmen. Vi stannade till i Atapuerca och tog en kaffe. Atapuerca är känd för sina fornlämningar som man hittade i samband med ett järnvägsbygge på 1890-talet. Det har gjorts ett antal utgrävningar på platsen och tack vare fynden har man hittat fossiler från Homo antecessor. De äldsta fynden är ca 800 000 år gamla.
Efter Atapuerca gick det brant uppför mot en höjd med ett kors, varifrån vi skulle kunna se Burgos. Då det fortfarande blåste hårt och snöade till och från såg vi inte speciellt mycket av utsikten. Däremot träffade vi på En herde med en flock på 1000 får. Efter nerfarten från höjden blev det en platt vandring in mot Burgos. Stora delar gick utmed landsvägen, vi rundade flygplatsen och sista 10 km tog vi oss igenom förorter med industrier och varuhus. Letade gula pilar på lyktstolpar och träd.
När vi närmade oss centrum kom de holländska grabbarna ifatt oss, och vi hade redan sällskap av den belgiska tjejen sedan fårflocken. Vi var ganska utslagna efter dagens vandring men njöt ändå av solen som värmde oss när vi kom in i staden. Det gick ganska så lätt att hitta vägen fram till det kommunala härbärget.
Efter incheckning och dusch blev det lite sightseeing och inköp. Apotek är det första vi letar efter för det mesta. Vi åt churros con chocolate på ett café, ingen höjdare om du frågar mig. Sedan gick jag och Molly på en pilgrimsmässa i katedralen. Börjar förstå mer och mer av spanskan i gudstjänsterna.
Tanken från början var att vi alla tre skulle ta en dag ledigt i Burgos, men Mollys tidsplan ändrades. Så efter mässan gick vi ut och åt en avskedsmiddag. Glömde tiden helt och fick bråttom för att inte bli utelåsta från härbärget.
Video
I Grañón hade vi äran att lära känna en äldre herre som gärna står i centrum och gärna glänser med sina kunskaper i spansk kultur och språk. Han sjöng serenader för Molly vid flertalet tillfällen, och när det var dags för diskning hittade han sin scen.
söndag 15 april 2012
Kväll i Tosantos
När vi kom tillbaka från baren blev vi erbjudna att få en guidad tur i en kyrka insprängd i berget. Givetvis takade vi ja, men på väg dit började det regna. Var för farligt att klättra uppför berget i regn, så det blev inget med det. Istället blev det en dusch, lite handtvätt, och sedan ett försök att hjälpa till med maten. Men herrarna i köket tyckte de hade koll på läget utan pilgrimer.
Huvudhostaleron hade lite sångövning inför kvällens andakt och några av oss deltog.
Till middag serverades en paella och en blandad sallad. Jättegott! Första kvällen det inte serverades vin.
Sedan följde en andakt i Taizé-stil. Jag trivdes så klart. Mot slutet fick vi läsa bönelappar som andra pilgrimer lämnat. Bröderna ber för pilgrimerna i 20 dagar efter deras vistelse i Tosantos.
Huvudhostaleron hade lite sångövning inför kvällens andakt och några av oss deltog.
Till middag serverades en paella och en blandad sallad. Jättegott! Första kvällen det inte serverades vin.
Sedan följde en andakt i Taizé-stil. Jag trivdes så klart. Mot slutet fick vi läsa bönelappar som andra pilgrimer lämnat. Bröderna ber för pilgrimerna i 20 dagar efter deras vistelse i Tosantos.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)