Dag 40 Santiago - Finisterre - Santiago

Vaknade med ont i magen. Men satte fart i alla fall. Åt frukost med sydafrikanerna innan jag gav mig av. På deras inrådan gick jag till en busshållplats istället för hela vägen till busstationen, dumt nog kollade jag inte avgångstiderna. Insåg efter ett tag att jag nog borde göra det. En buss var 40 minut, och jag hade missat den jag behövde åka med. Var bara att börja gå, och jag hade inte så gott om tid. Vid ett vägarbete lyckades jag svänga fel och hamnade så småningom på baksidan av busstationen. När jag hittat runt till framsidan var klockan 08.56, avgång 09.00. ställde mig i kö för biljettkö och skyndade sedan ner till garaget. Hann med. På övervåningen satt mina holländare. Bussresan tog ca tre timmar, och det krängde mycket. Hade minst sagt användning för mina sea band som jag släpat på hela vägen. Jesus Culture i lurarna. Ju längre från Santiago vi kom destu mer spektakulär blev utsikten. Vi färdades mot Coste del Morte, dödens kust.

Framme i Finisterre började jag med en macklunch på Bar Frontera, ägaren var en hejare på svensk geografi och tyckte jag talade bra spanska. Ca 12 påbörjade jag vandringen uppför till Cabo Finisterre. Vägen upp var vacker och det blev många foton, väl där var jag tvungen att fota lite till. Jag träffade på killen från Singapore som gått hela vägen. Han fotade mig vid 0,00 km märket. Fick även syn på ett av de österrikiska paren, och Dinie den äldre holländskan jag träffade i Villamajor de Monjardín.

Klättrade ut på klippan och satt för mig själv och kontemplerade en stund (läs: fotade en massa) innan jag försökte bränna det jag hade med mig. Men det blåste för mycket längst ut. Så istället tänkte jag avsluta med en liten sång, men då kom en äldre man och satte sig ca 2 m bort. Privatliv?

Gick istället en liten bit bort innan jag sjöng min sång och läste den så många gånger upprepade bönen. Sedan klättrade jag halvägs tillbaka, lyckades hitta lä och lekte pyroman en stund. Efter ytterligare lite fotande köpte jag ett halsband och gick tillbaka in till stan.

Tog vägen via havet och blev trot eller ej sugen på att bada. Var riktigt varmt och soligt idag, jag hade valt att ha långärmat på mig. Fotade lite i hamnen och sedan gick jag till en av alla restaurangerna längs hamnen och åt sen lunch. Pulpo, räkor och musslor. Tiramisú till dessert. Dyrt men gott. Färdigäten lagom till bussen hem skulle avgå.

Under hemresan bytte jag mailadress med holländarna så vi kan ordna med lite fotoutbyte. Sedan ägnade jag resterande 3 h åt åksjuka, trots mina älskade sea band. Lite lagom rund under fötterna när vi ankom Santiago. Gick åt helt fel håll när jag kom ut från busstationen. Vilse en stund. Vet inte om det är stationen eller kartan det är fel på, mitt lokalsinne är vanligtvis utmärkt.

Väl hemma vägde jag bagaget, kan inhandla ca 8 kg souvenirer, och kollade bussförbindelser. Nu bråkar jag med internetanslutningen på den lokala baren. Ska strax hem och duscha, klibbig efter 6 h i buss och 4 h i solen.

Sen ska jag sova, för i morgon ska jag bråka med RENFE. Fortfarande ont i magen by the way.

So I cry out your name, from the rooftops I proclaim: That I am yours, I am yours.
All that I am, I place into your loving hands, for I am yours, I am yours.
Here I am, I stand, with arms wide open, to the one, the son, the everlasting God, the everlasting God.

Herre visa mig Din väg, och gör mig villig att vandra den. Nu och i evighet. Amen.

Dag 38 O Pedrouzo - San Lazaro

Idag var jag inte en av de sista att lämna härbärget, jag var sist ut. Kan nog bero på att natten inte varit den bästa. Vaknade och mådde illa, troligtvis för varm, ich för mycket socker innan sänggåendet (chokladtårta). Magen var inte på humör på morgonen heller men jag tvingade ner lite frukost på cafét på andra sidan gatan i alla fall.

Det duggade när jag gav mig iväg och jag hann inte ens ut ur staden innan regnet öste ner. En bra bit innan lunch var sockorna blöta, men det fanns ingenstans att stanna för byte (om jag inte ville ställa väskan i en vattenpöl. Så jag fortsatte tappert vidare. Vädret växlade mellan duggregn och skyfall, vissa stunder blåste det ganska rejält också. Vi vandrade genom lövskog, vacker natur och efter ett tag närmade vi oss en större väg. Jag hörde ett välbekant ljud och insåg att jag nu nått Santiagos flygplats i Lavacolla. Ett plan taxade ut på startbanan, accelererade och lyfte. Och jag började längta efter hemresan. Tycker om att flyga, starten är så häftig. När jag kom in i själva byn Lavacolla bestämde jag mig för lunchpaus och sockbyte. Kom in i en bar som endast serverade mackor och förbjöd gästerna att ta av sig skorna (försvårar sockbyte). Blev en bocadillo de queso innan jag fortsatte med blöta sockor.

I Lavacolla stannade pilgrimerna förr för att tvätta sig ordentligt i bäcken innan de anlände till katedralen i Santiago, även intimhygien, därav namnet.

Fortsatte gå i regnet och efter en evighet nådde jag San Marcos och Monte de Gozo. Härifrån kan man i klart väder se tornen på katedralen, men jag såg knappt monumentet på toppen max hundra meter bort, så jag brydde mig inte om att ta mig upp för att leta efter utsikten. Utan fortsatte tappert mot dagens mål. Det gick brant nedför mot stadsgränsen och västerfoten protesterade högljudt sedan en lång stund. Blev omcyklad av två rödklädda pilgrimer, gissar att de heter Stephenson i efternamn, men jag kan ha fel.

Leden korsade först motorvägen och sedan järnvägen på träbroar och därefter kom jag in i förorten San Lazaro. Precis efter skylten som talar om att nu är jag i Santiago ligger härbärget San Lazaro på vänster sida. Jag styrde stegen mot närmsta övergångsställe och ca 14 checkade jag in. Gott om tid att gå vidare in mot stan alltså, men jag valde att stanna.

Det är ett trevligt ställe, man får stanna upp till tre nätter och den enda nackdelen är att man måste gå utomhus om man ska på toa. Men det påminner mig om barndomens somrar på Marias Camping, så det gör mig inte så mycket. Ett gäng kanariefåglar välkomnar pilgrimerna till Santiago.

Jag tog det lugnt en stund, satte skorna på torkning och tog sedan en dusch. Påklädd och torr träffade jag mor och dotter från Sydafrika och spenderade sedan eftermiddagen och kvällen med dem. De lagade mat och vi åt tillsammans.

Dag 36 Melide - Arzúa

När jag vakande var någon redan i badrummet och rumsterade. Visade sig vara den äldre, halvdöva, tyska mannen. Gick på toa och lät honom rumstera i fred en stund till medan jag packade. Sedan var det min tur och när jag var klar vaknade alla andra. Nästan. Visade sig att tre olika metoder för morgonrutiner existerade. Jag ser till att vakna före alla andra, en del föredrar kaos tillsammans med alla andra, medan ett österrikiskt par stod för den tredje metoden. De vaknade så småningom, såg på medan alla andra rumsterade, och när de flesta gett sig av steg de upp och hade badrummet för sig själva. Smart!
Jag åt frukost tillsammans med internet (säkerligen fruktansvärt förbjudet) innan jag gav mig av. Innan jag hann iväg kom den förvirrade spanska tanten, som jag gick en stund med häromdagen, för att lämna sin väska för transport och jag gjorde mitt bästa för att undvika henne. Orkar inte lyssna på hennes förklaringar på hur saker och ting fungerar (vet mycket väl hur saker och ting fungerar, men då jag inte är expert på språket kan jag nog inget annat heller). Kom i varje fall iväg och dagen började uppför, ut ur staden. Det duggade till och från under förmiddagen, men ibland sken solen. Stora delar av vägen gick genom en eukalyptusskog. Eller en lövskog innehållande en stor del eukalyptus, beror på hur man ser på saken. Fåglarna hade i vilket fall som helst konsert i trädkronorna.
Framför mig gick Karen och ett tag hade hon sällskap av en hund. Han gick bredvid henne och jag lyckades nästan fånga det på bild. Nästa gång hon stannade för att röka kom jag ifatt och visade henne bilden och vi tog sedan sällskap en stund.
Stannade till på första bästa bar för förmiddagskaffe, visade sig ock vara tid för lunch (bocadillo de tortilla francesa) och jag var halvvägs. Hittade två kvinnor från Ängelholm på uteserveringen. Av någon anledning är det lätt att avslöja svenskar om de reser i par.
Efter lunch vandrade jag själv en stund, och nu började den jobbiga delen av dagen. Brant uppför, brant utför och så brant uppför igen. I någon av backarna kom en dansk ifatt mig och vi började prata. Efter ett tag tog vi en paus i en skogsglänta och läste guidebok och åt banan. När vi närmade oss Arzúa gick han i förväg för att kolla läget med härbärgerna. Han valde Apostol Santiago, så där hamnade vi. Ett av de större privata i staden, fräscht och trevligt, tvätt möjligheter, wifi och restaurang i anslutning.
Efter duschen fick jag min fot lindad av dansken Tom. Sedan gick vi över till restaurangen för lite mat. Jag åt calamares och en sallad. Sedan slängde jag i en liten maskin tvätt. Nackdelen med att inte vandra ihop med någon längre är bland annat att jag får betala 6 € för en halv tvätt. Är man fler kan man fylla en maskin och dela på konstnaden.
Strax ska vi ta av lindan från foten och kika på den. Sedan blir det ännu ett besök på restaurangen för en pilgrimsmeny. Och nu kom hospitaleron för att tända en brasa.

May the road rise up to meet you.

May the wind always be at your back.

May the sun shine warm upon your face,

and rains fall soft upon your fields.

And until we meet again,

May God hold you in the palm of His hand.

Dag 35 Palas de Rei - Melide

Var ganska seg på morgonen, och var inte färdigpackade förrens strax för 8. Flera pilgrimmer kom fram och inspekterade min fot innan jag fått på mig strumporna, och jag blev erbjuden naproxen och ett antal olika krämer. Ett stort plus med härbärget var att det serverades frukost. Café con leche, zumo natural (jag är beroende) och chokladcroissant. Denna frukost för vinnare intogs tillsammans med en man från Österrike. Han hade cyklat från sin hemstad på ca 3 veckor.
Första delen av dagen regnade det inte och jag tog min tid, stannade ofta och fotade statyer och annat. Efter ett tag kom Mary ifatt mig och vi tog följe ett tag. Pratade bebisar (kan möjligtvis bero på vem som väntar i Malmö om en vecka) och personlighetstyper. Vi hann ifatt Karen som var så överväldigad över hur vacker naturen var denna morgon att hon grät. Mary vandrade vidare, jag bytte några ord med Karen och så kom Eun Jin ifatt. Då tog vi sällskap istället.
Efter ett tag så kom regnet i alla fall, men vi befann oss i en vacker lövträdsskog och brydde oss inte så mycket. När det var uppehåll kom vi fram till en bar och jag bestämde att det var dags för 11-kaffe. Fast för min del blev det en bit empanada de atún, en bit empanade de queso y jamón och en zumo natural. El jamón visade sig vara rökt (kassler typ), så den välbekanta känslan infann sig i magen för första gången sedan jag kom hit. Attans!
Vi vandrade vidare och utgjorde bland annat väghinder för en traktor när vi försökte fota en bro (för gångare, traktorn ville tydligen köra bredvid bron). Det regnade i omgångar, men var även en hel del solsken. Saker och ting började ha Melide i namnet och vi anade att vi var nära. Plötsligt skrek Eun Jin till. Hon såg hustaken! När vi vandrade in i staden började det ösa ner. Så jag hann bli blöt idag också. Det var dessutom svårt att hitta fram till härbärget. Ska finnas mer än ett i staden, men det är dåligt skyltat, så när jag äntligen hittade ett tog jag in där trots att det saknar wifi. Hospitaleron är trevlig dock och sitter just nu mitt emot mig och knypplar. Klockan är knappt 16 och jag är duschad och klar. Skönt med kort distans idag. Precis vad jag behövde. Tack foten för det!
Då jag befinner mig i Melide vet jag precis vad jag kommer att äta ikväll. De är nämligen kända för sin Pulpo, en sorts bläckfisk, och det finns ett antal pulperia i staden. I morgon bär det av till Arzua. Enligt hospitaleron i Palas de Rei är den etappen något tuffare än dagens och han rådde mig att inte gå längre än så. Var även glad att jag kom tillbaka från akuten med båda benen i behåll, om jag inte tar det lugnt kanske de ”cortar el pierna” nästa gång.
Resan närmar sig sitt slut och jag har börjat fundera över vad jag ska ta mig till när jag kommer hem. Det här är ju det normala vakna, packa, vandra, packa upp, duscha, äta, sova… Kommer sakna vandringen (och sovsäcken). Funderar dessutom på vad jag ska tutta eld på när jag når Finisterra (med buss). Är tradition att pilgrimen bränner sina kläder, för en ny start antar jag. Men jag misstänker att varken ull eller funktionsmaterial brinner speciellt bra. Hatten är av bomull och brinner nog alldeles utmärkt, men den vill jag inte bli av med. Dessutom är jag en ganska så oförberedd pyroman, har ingen eld.

Dag 34 Portomarín - Palas de Rei

Började morgonen så som jag trivs bäst. Genom att smyga omkring i min egen takt. Vi var bara 4 personer i en ganska stor sovsal, och två av dem gav sig iväg med buller och bång innan jag vaknade (officiellt i alla fall, svårt att inte vakna när de försvann). Den kvarvarande kamraten var holländskan jag åt med igår kväll och hon sov som en stock. När jag packat hälften, klätt på mig och höll på med fötterna vaknade hon. Hade inte hört mig alls och var förvånad över hur mycket jag haft för mig.
Intog sedan en god frukost, och blev erbjuden att åka taxi med henne, men avböjde. Envis som en ko ville jag testa att gå trots dumma fötter. Gav mig av ca 9.00.
Gick ganska så bra till en början, och tack vare min guidebok hittade jag lätt ut ur staden trots avsaknad av pilar. Första kilometrarna gick uppför (överraskad?) och var torra, men ganska så snart kom regnet. Större delen av dagen har det ösregnat. Men det passar mig ganska så bra. Är precis lagom avskärmad inne i min poncho och tänke inte så mycket på dumma fötter eller hur långt jag gått. Alla andra saktar ner, jag går snabbare. När jag nådde första baren var det knökat med folk utanför så jag fortsatte gå, när andra dök upp stannade jag inte heller. Vilket jag ångrade när jag kom runt kröken och insåg att jag hade en maffig backe framför mig. Men det går ju inte att vända...
Vandrade på i regnet någon timma till och bestämde att på nästa bar ska jag stanna. När den dök upp var klockan 12 och jag bestämde mig för att kompensera för tidigare dagar denna veckan när jag slarvat med maten, och beställde en hel meny. Ett antal kända ansikten dök upp medan jag satt där inne och åt. Kyparen tyckte det var kul att prata engelska och franska med gästerna. Jag var nog lite för trevlig, för på vägen ut började han stöta på mig. Skulle kunna retas lite med syrran och säga att jag blivit uppraggad och blir kvar här. Men ärligt talat så är jag inte särskilt intresserad av kyparen Abdo.
Promenaden gick vidare i kuperad terräng full av vattenpölar, och lilltån började göra mer och mer ont. Började misströsta ganska rejält och det kändes som en evighet innan jag nådde nästa bar. Där fick jag sällskap av det danska paret. De drack kaffe och jag citronsoda. Bytte även sockor för andra gången idag. Skorna läcker inte, men ett par cm av byxorna nås av regn och de blöter i sin tur ner sockorna. Fick även veta att det är 5 km kvar till Palas de Rei. Kändes på något sätt överkomligt, så jag gick vidare.
Hela tiden följs vi av stenar ut med vägen med avståndet till Santiago. Jag är inte bra på huvudräkning, men 71-5 är inte så svårt. När jag var max 2 km ifrån Palas de Rei såg jag en pilgrim gå barfota framför mig. Innan jag gick ikapp passade jag på att fota henne. När jag kom ikapp visade det sig vara Eun Jin. Skorna var så blöta att hon tyckte det var bekvämare att gå utan. Strax var jag framme i ytterkanterna av staden. Hade en sportanläggning till vänster om mig och något jag inte såg skylten på till höger.
Strax kom jag in i staden och letad mig fram till turistinformationen. Kan inte påstå att tjejen som jobbade där förstod vad jag sa även om jag pratade spanska. Tror hon pratade gallego med mig. Fick i varje fall en karta, och information om att akutmottagningen var byggnaden till höger om mig 1 km innan staden. Suck! Kan inte påstå att jag hade energi nog att gå tillbaka, uppför dessutom.
Letade mig igenom staden en stund, och tog sedan in på Albergue Buen Camino. Trevligt ställe, och hospitaleron/barägaren förstår min spanska. Tog en dusch och konsulterade ett engelskt par angående min fot. Sedan åkte jag taxi till akuten. Helt klart värt 4 euro.
Sköterskan tittade på min blåsa och rengjorde och lade på ett nytt förband, och ung doktor tittade på min andra fot. Då den inte utsatts för något trauma gissade hon att det är en inflammation och så länge jag fortsätter gå kommer det fortsätta göra ont. Fick recept på ibuprofeno 600 mg, 3 ggr dagligen och rådet att vila (med andra ord kortare etapper). Så i morgon tar jag första halvan av den planerade etappet och knallar iväg till Melide. Deras pulpo ska visst vara godast i Galicien.
Kvällsmaten blev en hamburgare. Strax innan dess såg jag en spritt språngande naken tysk i sovsalen. Nu blir det sova av för internet har lagt av.

Dag 33 Sarria - Portomarín

Började dagen lugnt med en ordentlig frukost innan det bar av på Sarrias blöta gator. Regnade när jag vaknade, men var uppehåll när jag gav mig iväg. Första biten gick uppför genom Sarrias äldre kvarter, fin utsikt och gamla byggnader att fota. Vid stadsgränsen gick det brant nedåt. Sedan korsade vi först en lite å på en gammal stenbro, och sedan en järnväg. Därefter slingrade sig vägen uppåt genom en skog. Mysigt och vackert men jobbigt. Ganska snart fick jag stanna till och ta av mig jackan.
För att få sin Compostela måste man ha gått minst den sista 100 km av caminon, och Sarria är lite drygt det avståndet innan Santiago. Så leden var lite mer tätbefolkad idag.
Vid toppen av första stigningen började det regna, och det höll i sig ett bra tag. Gick ganska så förnöjd i min egen lilla värld innanför min poncho (fruktansvärt nöjd med den). Stannade till för en fika på en bar 11.30. Hade då inte ens kommit halvvägs. Efter stoppet regnade det inte riktigt lika mycket, men det var fortfarande ponchoväder. Kom ifatt en baskisk kvinna i en lerpöl och tog följe med henne ett tag. Hon pratar snabbt på spanska, och jag kan inte påstå att jag förstod allt hon sa. Men tror vi båda två tyckte det var kul att konversera ett tag. Det slutade regna för en stund och framåt 14-tiden var det dags för lunch för henne, och jag köpte en glass och fortsatte i solskenet. Vi hade för en stund sedan passerat märket som talar om att nu är det endast 10 mil kvar till Santiago.
Dagen har varit kuperad och slingrat sig genom odlingslandskap. Lyckades lukta mig till en grisfarm vid ett tillfälle. Senare mötte jag en skock med får och kossor på vägen, vallade av ägare och hundar. Utsikten har varit slående vacker.
Under eftermiddagen har solsken och duggregn avlöst varandra, så ponchon har åkt av och på. Började sikta en stad i fjärran men vågade inte riktigt tro att det var dagens mål. Det började gå brant nedför och snart var jag framme vid en bro över fördämningen. På andra sidan floden ligger Portomarín. Staden är gammal och har haft stor betydelse för caminon länge, men det speciella med den är att den har flyttats. Tidigare låg den längre ner i floddalen och när dammen skulle byggas beslutade man sig för att flytta de byggnader som var värda att bevaras för eftervärlden. Sten för sten. Hela kyrkan är flyttad och ett antal hus. Vid lågt vattenstånd, som idag, kan man se ruinerna efter husen som lämnats kvar sticka upp över vattenytan.
Tog in på ett härbärge som heter Ultreia (Frammåt med mod!) mest för att jag gillade namnet. Och så har de wifi... Har ätit en pilgrimsmeny, kikat på kyrkan och handlat frukost.
I morgon väntar ca 25 km. Är dock inte helt säker på att fötterna kommer att gilla det. Vänster lilltå besvärar mig fortfarande, och höger fot har nog en inflammation. Har fått mer och mer ont de senaste två veckorna. Men vi får se. Alternativet är ca 15 km, och längre etapper kommande dagar. Mår inte foten bättre i morgon eftermiddag blir det nog farbror doktor.

Dag 32 Triacastela - Sarria

Började dagen ganska lugnt. Packade och åt frukost en trappa ner. Sedan bar det av ca 8.30. Målet för dagen var Barbadelos, ca 24 km. Början av dagen bar det av uppför och det var uppehåll. Vi gick mestadels på naturlig senda, som spanjorerna kallar det, eller stigar och grusvägar. Genom skogar. Med en hel massa naturliga vattendrag, varav en del hade valt att rinna på vägen. Känns som att kullarna här är överfulla med vatten, rinner över lite varstans. Hittat naturliga fuentes under träd, bakom buskar...
Byarna låg ganska så glest, och hittade ingen bar förrän efter 12. Så morgonkaffet blev sent minst sagt, men när det väl blev av så passade jag på att även äta en macka och skriva lite vykort. Frågade även efter avståndet till Sarria. 7 km. Och jag visste att det var ca 10 km till Barbadelos. Lilltån hade gjort sig påmind hela dagen, och ju närmre Sarria jag kom desto mer säker blev jag på att det skulle bli mitt stopp för dagen.
Det har varit en vacker men jobbig vandring. Framme i Sarria började det regna och jag begav mig till turistinformationen och införskaffade en karta. Sedan hittade jag ett trevligt härbärge med wifi, duschade och passade på att tvätta kläderna. Sedan har jag umgåtts lite med den högljuda amerikanen, Aaron, och nu bär det av till apoteket med en kvinna från Schweiz.

Uppdatering:

Hittade mirakelkrämen som svenskorna rekommenderat. Så Helena här kommer ett uppdrag till dig: Ta reda på vad Radio Salil innehåller och hur den fungerar!
Hittade sedan en telebanco utan att fråga mig fram och tog ut mer pengar. Sedan gick jag till affären och köpte lite mat innan jag gick tillbaka för att äta innan mässan. Kvällens kulinariska upplevelse blev: yoghurt, müsli, och scambled eggs som Aaron bjöd på.
Börjar hänga med bättre i den liturgiska spanskan på mässan, men har fortfarande inte koll på vad jag ska svara i de olika läsningarna. För fösta gången gick jag fram för att få välsignelsen med handen på vänster axel. Men prästen hade nog inte googlat på vad det betyder, så han gav mig el pan de dios i alla fall. Hmm... Är jag katolik nu?

By the way. När jag stod och hängde över stavarna igår halvägs upp i den sista rejäla backen kom en äldre spansk herre ifatt mig. ¡Adelante! ¡Vamos campeona! (Framåt! Nu går vi kämpe!)

Dag 31 La Faba - Triacastela

Åt min halva bocadillo från gårdagen till frukost och sedan bar det av uppåt. Det blev kallare ju högre jag kom och det låg snö på marken. Efter drygt 1,5 h  passerade jag gränsen till Galicien, och ytterligare en stund senare kom jag in i O Cebreiro. Här tog jag en ganska rejäl paus och intog Santiagokaka i Hotellbaren. Sedan bar det av igen. Uppåt. Nedåt. Och uppåt igen. Planerade att stanna för lunch när jag nått den sista höga punkten för Caminon. Men stannade på orten före, då jag gick för långsamt och var för hungrig. Åt en mycket god linssoppa. Sedan bar det av igen. Fortfarande en del uppför men mer och mer nedför. Stannade på en bar utan värme för att inta en kall dryck och få vattenflaskan påfylld. Sedan gick det allt brantare nedför de sista 9 km. Duggregn till och från. Vacker natur, men för upptagen med att inte snubbla.
Anlände trött till Triacastela och hakade på två andra tjejer när de valde boende. Hittade två svenskor i samma rum. Efter duschen var klockan 19.27. Så idag har jag nog vandrat i ca 10 h. Orkade inte gå ut för middag, utan intog lite yoghurt, banan och kaka. Är väl inte helt mätt, men för trött för att bry mig. Har ont på en massa olika ställen och har en jätteblåsa på vänster lilltå.

Dag 28 Foncebadón - Ponferrada

Middagen igår intogs med två katalanska män, varav den ena var 72 och den andra hette Jorgi. En äldre fransman, en tysk kvinna jag inte minns namnet på men sett en flertal gånger utmed vägen, samt en tysk, snygg man, något äldre än mig. Trevlig kväll. Bjöds på hemgjord getyoghurt som dessert. Den var mycket god.

Då jag var ganska så trött blev det ett tidigt sänggående, men jag vaknade givetvis före klockan ringde och dessutom var det uppstigningsförbud före 06.45 (vilket jag i normala fall tycker är bra). Så man kan säga att jag fick en tidig start. Var först påklädd och bland de första att packa färdigt och få på sig skorna. Sen åt jag en bra frukost (ännu mer getyoghurt med müsli och rostat bröd) innan jag gav mig iväg strax efter 8. Första delen av dagen gick det uppför och det hade snöat under natten. Här och var var det en del lera att ta sig igenom, för att inte tala om vattenpölar. Men strax var jag ändå framme vid Cruz de Ferro. Lämnade av min sten som jag förberett kvällen innan och sedan satte jag av igen. Mötte strax koreanskan Eun Jin som tyckte jag såg varm ut. Det hade hon helt rätt i. Så efter en stund stannade jag och tog av det yttre lagret (regnponchon). Någonstans här passerade jag även caminons högsta punkt, 1504 möh. Efter ytterligare ett par km var jag i Manjarín och passade givertvis på att få en stämpel av caminons galnaste hospitalero (Tomás – den siste tempelriddaren). Stannade dock inte många minuter. Han rekommenderade oss att förtsätta längs med landsvägen på grund av väglaget på stigen, och vi lydde råd. Det bar fortfarande av uppåt ibland, men allteftersom blev det mer och mer nedåt. En strecka kändes som väldigt brant utför, men det såg plant ut då hela omgivningen lutade mer. Från att ha befunnit oss ovan molnen, med ganska dålig utsikt vandrade vi nu ner i dimman. Jag och Eun Jin kom ifatt varandra en hel massa gånger, och någonstans utmed vägen lovade hon att laga middag till mig. Lagom när dimman lättade något kom vi in i El Acebo, 1145 möh, där jag passade på att ta en liten lunch. En skylt upplyste om att vi nu är i El Bierzo-regionen. Har sedan Astorga befunnit mig i Maragatos, men inte smakat någon lokal mat tyvärr.

Efter att ha följt landsvägen några kilometer bar det av på stigar igen. Efter en stund kom jag fram till Riego de Ambrós, en mycket söt liten by där många av husen är nyrenoverade. Vägen ut ur byn gick på en stig som sedan övergick i klippklättring. Här fick jag och holländarna syn på varandra. I botten av dalen fanns en vacker liten bäck. Vi kunde välja mellan att klafsa i lera, eller balansera på stockar för att ta oss över. Jag valde givetvis balansgång. Inte svårt alls trots tung packning (använde bara stavarna till stöd 80% av tiden). Stigen försatte sedan att vindla sig något uppför men mest nedör längs bergssidorna. Flera delar bestod av klippklättring, eller försök att balansera på lösa stenar. Någonstans här började baksidan av mitt högra knä att göra mer och mer ont.

Tog mig i vilket fall in i Molinaseca, en mycket vacker liten stad. Och bestämde att här var det dags för en paus. Hade redan stannat en stund på vägen ner för intag av müslibar och smörjelse av ben (avtagbara byxben är mycket praktiskt), så inne i staden intogs en citrondryck och en glass (samt ett par vita små pastiller). Sedan bar det av igen. I utkanten av staden fotade jag en staty och den snygga tysken kom ifatt mig. Vi tog sällskap en bit men snart fick han syn på en kaffeservering och försvann. Ungefär här tappade jag bort pilarna. Fortsatte en bit rakt fram i alla fall, men blev osäker och vände om. Mötte en spanjorska, Carmen 25, som snabbt halade upp kartan och kom fram till att vi var på rätt väg. Tog sällskap med henne ända fram till härbärget i Ponferrada. Pratade spanska stora delar av vägen, även om jag var tvungen att ta till engelskan en hel del. De sista 8 km gick fortare än jag trott att de skulle (och min bok sa att det var 3 km), kändes i varje fall så. Var framme vid härbärget strax efter 17. Konstaterade då att jag, Carmen och Eun Jin haft sängarna bredvid varandra i León. Carmen började sin vandring i sin hemstad utanför Burgos, Eun Jin i Madrid. Var det meningen att vi skulle vandra tillsammans?

Härbärget är stort, men personalen är bra. Skilda sovrum, 4 sängar, för killar och tjejer. Finns ett badrum för enbart tjejer. Ganska så skönt som omväxling. Efter duschen så blev jag bjuden på middag. Hemlagad. Kryddstark asiatisk och helt ok. Trots att Eun Jin tyckte att hon misslyckats.

Dag 22 Carrión de los Condes - Calzadilla de la Cueza

Vi fick en ganska så sen start. Då vi inte lyckats hitta någon affär fick jag äta en del av min empanada till frukost. På väg ut ur staden passerade vi en hel massa barer där vi kunde ha ätit, men det visste vi inte igår. Jennafers fot mår sämre och sämre och jag är jättetrött. Höger höft är mycket bättre, men jag känner fortfarande av det, vänster höft har börjat göra sig påmind. Knäna är helt ok men fötterna börjar göra ont. Inga blåsor än dock.
Det gick segt att ta sig ut ur staden och fösta delen av caminon gick utmed en lite asfalterad landsväg. Vi hörde fågelsång och det fanns en hel del träd och några små åar. Sedan fortsatte vi utmed en spikrak grusväg. Efter en stund stannade vi för att äta lite. Klockan var 11 och vi uppskattade att vi nog gått halva sträckan av den öde biten. Sedan började träden tunnas ut och så småningom var det bara vi, den spikraka grusvägen och åkrarna. Vi gick i en hel evighet och två timmar senare nådde vi en rastplats med en informationstavla. Det visade sig att vi gått lite drygt hälften av den öde streckan och hade ca 7 km kvar innan nästa samhälle. Sedan är det ytterligare 8 km till målet för dagen. Vid det här laget var jag fett less och Jennafer hade ont. Hon kämpade långsamt vidare medan jag satt kvar och grämde mig en stund. Började fundera över mina möjligheter att nå Santiago i tid. Tiden rinner iväg snabbt nu, om jag når dagens mål är jag halvvägs, men har använt mer än hälften av tiden. Skulle jag däremot stanna för dagen i nästa samhälle kanske jag kan gå till Sahagún i morgon och därifrån borde jag kunna ta bussen till León. På så sätt vinner jag några dagar.
Kom så småningom ifatt Jennafer som nu hade rejält ont och konstaterade att hon knappt skulle orka fram till civilisationen. Jag knatade vidare och misströstade för varje meter att jag någonsin skulle se något annat än vetefält och grusväg igen...
Men efter en lång stund började något skymta i fjärran och sedan kom jag ner i en dal med en liten liten by med ett härbärge. Jag tog plats i en stol utanför i solen och pustade ut. Kollade min guidebok och konstaterade att om jag stannar för dagen här så har jag drygt 22 km kvar att gå till Sahagún i morgon. Det är överkomligt. Sagt och gjort. När Jennafer kom ifatt checkade vi in och konstaterade att det även finns wifi här. Efter dusch och tvätt av trosor har jag äntligen kontakt med yttervärlden igen. Går en alldeles perfekt buss från Sahagún i övermorgon och jag kommer fram till León lagom när allt öppnar. Blir sightseeing, och sedan ska jag försöka övernatta i klostret. Känner jag mig piggare så vandrar jag åter på onsdag, om inte så vilar jag en dag till.
Om en timme blir det middag på den lokala baren och fram tills dess håller jag mig vid liv med de godisar som hospitaleron bjuder på då och då.

Dag 19 Hornillos del Camino - Castrojeriz

Jag verkar vara den enda som sovit som en stock i natt. Känner mig verkligen hemma i min sovsäck. Det var två herrar som snarkade ikapp. En dam beslutade sig för att sova på köksgolvet, och Eliott sov på köksbordet. Jag hörde dem inte ens.
Vi kom iväg strax efter 8 och knallade uppför backen till mesetan igen. Där blåste det som vanligt hårt och jag pluggade efter en stund in musik i öronen istället. Då gick det mycket lättare att gå. De flesta säger att mesetan är en märklig syn, med öppna fält så långt ögat når. Men jag håller inte riktigt med. Påminner för mycket om Skåne och Närke för att jag ska bli förvånad.
Vid 11-snåret nådde vi en lite pilgrimsby i en dal och beslutade oss att det var dags för fika. Det första ord Jennafer lärt sig på svenska. Mycket viktig företeelse. Blev varsin gigantisk bocadillo med tortilla i. Och café con leche. Drygt 30 min senare var vi redo för vandring igen.
Det bar av uppåt, men vi lämnade aldrig dalgångarna så vi slapp den hårdaste vinden. Vi började bli lite fikasugna när vi skymtade nästa stad och bestämde oss för att stanna och vila lite innan slutspurten. När vi kom fram till stadsgränsen visade det sig vara målet för dagen: Castrojeriz.
Två dagar i rad har vi alltså blivit förvånade över hur snabbt vi kommit fram. Tror inte att morgondagens etapp på 25 km blir några större problem. Eller ja... Inte större än vanligt i alla fall.

Nu ska vi snabbfixa lite med tvätten innan det blir mat på det lokala baren. Både bilder och videor väntas framöver. Men inte ikväll.

Ps. Blir verkligen glad över mail och uppmuntrande kommentarer här på bloggen. Har ca 70-120 besökare varje dag.

Dag 15 Tosantos - Agés

Vaknade strax efter 7. Fick en spansk frukost innan jag packade väskan, skrev en liten bönelapp, och sedan gav vi oss av. Dagen började med hot om regn. Vi passerade en liten stad varannan km. Sedan började det gå uppför. Vissa delar brant uppför. Höften började göra ont igen, behövde en paus, men det var för kallt för att stå still. Delar av dagen har det snöat. Jag kom ganska så rejält på efterkälken. När det planade ut så fick jag upp farten och höften började funka lite bättre. Nedför gick det riktigt snabbt. Strax utan för San Juan de Ortega kom jag ifatt mina amerikaner, och gick förbi. Varför sakta ner när man har flow? Molly sa nåt liknande: She's smiling, that must be good. Oh! Se how she goes! She saw the town ahead.
Vi åte en sen lunch i San Juan de Ortega och jag passade på att kika in i kyrkan. Det finns en väldigt vacker sarkofag där det var tänkt att Juan skulle begravas, men han föredrog en enklare grav och ligger i en annan del av kyrkan. Han har tydligen lite superkrafter när det gäller fertilitet. Så här i efterhand ångrar jag lite att jag inte tände ett ljus... Kanske skulle storken dykt upp i så fall.
Efter lunchstoppet bar det av igen. Planen var Agés, och sedan Atapuerca. Men när vi kom ut ur skogen började det blåsa, så i Agés gav vi upp för dagen och tog in på ett privat härbärge. Det är varmt här, trevliga våningsängar, hett vatten i duschen, kläderna har blivit tvättade och är torra igen.
I morgon räknar vi med att nå Burgos, och planen ar att ta en ledig dag där. Ser fram emot enkelrum och badkar.

Dag 14 Grañón - Tosantos

Vaknade 7.20 av att Älsa gick på mig. Sedan kom jag på att jag sov på en madrass på ett golv i en kyrka i Spanien. Så det var nog inte Älsa... Hmm... Visade sig vara Jennafer som lite försiktigt försökte väcka mig. Hade säkert försökt tilltala mig också, men öronproppar är effektivt. Hon ville bara att jag skulle få en chans att äta frukost. Såg tydligen pigg ut när jag 5 min senare satt med en kopp te i handen. Kan inte påstå att jag hunnit vakna tillräckligt för att känslan skulle matcha utseendet.
Vi kom väl iväg vid niosnåret, lite senare än vi borde. Och väl ute ur staden upptäckte vi att det blåste hårt. Planen för dagen var att ta oss till Belorado, ca 15 km, och där bestämma om vi skulle fortsätta 4, 6, eller 8 km till. Blåsten ställde dock till det. Stora delar av dagens vandring gick utmed en större väg och det fanns inga träd till skydd. Varenda gång vinden tog i tappade jag balansen lite grand och det högg till i höften. Började på allvar undra vad jag gett mig in på och ville åka hem. Sista kilometrarna innan Belorado var en kamp.
Vi åt tapas till lunch på en bar, och jag passade på att svälja några alvedon när jag ändå var där. Sedan bestämde vi oss för att försöka i varje fall 4,8 km till. Nu blåste det inte lika mycket längre, så sträckan gick ganska så snabbt. Men vi bestämde oss ändå för att stanna i Tosantos, då härbärgerna längre fram är ganska så små.
Härbärget i Tosantos visade sig vara ett Hospital liknande det i Grañón, och tillägnat Franciskus av Asissi. Vi blev välkomnade av en trevlig spanjor och visade runt. Ikväll kommer vi att tillaga middagen tillsammans, den serveras 20.30 och följs av en andakt. I morgon blir det frukost 7.30. Fem stycken hade checkat in före oss, 3 koreaner och svenskarna.

By the way. Höll på att glömma. Idag har vi lämnat La Rioja bakom oss och vandrat in i Castillia y León. Här kommer vi tillbringa hälften av vår vandring.

Dag 13 Azofra - Grañón

I morse var jag ganska välorganiserad och blev klar före Jennafer. Hade tänkt ge oss av senast 8, men hon blev nog 8.30 innan vi var iväg. Skönt att ha dubbelrum för en natt, även om jag inte känner henne jag delade med. Igår försökte jag göra upp lite planer för att hinna till Burgos på måndag. Ligger lite efter i tidsschemat, men det är inte så konstigt när höften krånglar.

Planen för dagen var att ta oss till Santo Domingo de la Calzada och väl där känna efter hur långt ytterligare vi vill gå. Efter ca 9 km kom vi till Cirueña, en gammal förfallen stad där de för några år sedan gjorde ett försök att bygga en ny stad. Finns en hel massa hus som står tomma och väntar på invånare. Som en modern spökstad. Lite konstig känsla att vistas där. Vi gick vidare och kom så småningom fram till Santo Domingo. Då var vi ganska så trötta, och i desperat behov av toa. Hittade till slut fram till en bar som serverade tapas (tror att jag i den här regionen får kalla dem för det). Jag åt en tortilla som var uppskuren på mitten. Inuti fanns sallad, tomat, kokt skinska och majonäs. Mums!

Efter pausen gick vi via kyrkan och fick en stämpel. Hade väl egentligen velat gå in och titta, men var för trött. Vi gick vidare mot Grañón. Utanför staden tog vinden i ordentligt och jag hamnade på efterkälken. Vandrade utmed ett vägbygge. På håll kunde jag se hur regnet öste ner. Jag var dock torr fram tills jag gick in i Grañón. Tog på regnkappan och strax började det hagla. Tack för det välkomnandet! Ville verkligen inte stanna här, ville vidare men sällskapet ville stanna så jag gav med mig. Hamnade på ett hospital. Första regeln är: känn dig som hemma. Andra regeln är : gör det bekvämt för dig. Vi sover vägg i vägg med en kyrka, som har ett jättevackert glasfönster.

Några av pilgrimer lagade maten och vi åt tillsammans. Jag satt med svenskarna. Nämligen det effektivaste sättet att undvika en spansk herre som gärna glänser över andra. Före maten fick han tag i mig och gjorde sitt bästa för att suga all energi ur mig. Svenskarna är för övrigt väldigt trevliga. Bor numera i skåne, men maken är uppvuxen i Reftele och har jobbat som dräng inte långt från där jag är uppvuxen. Frun är labb.ass.

Efter maten blev det en liten andakt i kyrkan. Trivs här, och ångrar inte att jag stannade. Enda nackdelen är att vi sover på madrasser på golvet. Två härliga spanska volontärer driver stället den här veckan. Molly har blivit utsedd till engelsk tolk, och jag till svensk.

Dag 12 Ventosa - Azofra

Tyskorna som sov i samma rum som oss tyckte det var ok att prata högt och skratta en bra bit efter 22 trots att en redan sov vid 21.30 och vi var 3 andra som krupit ner i sovsäckarna. Somnade till slut i alla fall.
06.30 vaknade vi av gregoriansk musik. Molly fick en kul syn när hon satte sig upp. Både jag och Jennafer satt upp i sängarna och såg halvdöda ut. Hon önskade att hon haft kameran närmare. Hursomhelst så föredrar jag att vakna till munkar som sjunger framför väckarklockan, så jag borde kanske göra något åt det när jag kommer hem. Strax efter 8 gav vi oss av i duggregnet. Ett par timmar senare befann vi oss i Nájera och åt en sen 2nd breakfast. Sedan blev det lite sightseeing. Vi tog oss till ett kloster och tittade på arkitektur och den kungliga pantéon. En kung, Sancho någonting, fick en uppenbarelse  en grotta när han var ute och jagade. Det lede till att ett hospital för pilgrimmer startades på platsen, och senare även ett kloster. I bakre änden av kyrkan leder en liten gång in i grottan där han fick uppenbarelsen. Det var en intressant och välbehövlig paus. Köpte även min första souvenir. Ett pilgrimsanpassat Juego de la Oca. Vem vill spela när jag kommer hem?
När vi var klara med rundturen hade det börjat regna, så vi fick klä på oss lite extra innan vandringen fortsatte igen. Tanken med dagen var att vi skulle ta oss till Azofra och där bestämma om vi skulle fortsätta ytterligare 9 km eller inte. Min höft började göra ont ungefär halvvägs, och väl framme i Azofra öste regnet ned. Sällskapet övertalade mig att stanna för dagen.
Vi har checkat in på del kommunala härbärget och gick sedan ut igen för att äta la comida. Jag åt en sallad, förljd av vit fisk med strips och supergoda jordgubbar till dessert. Nu ägnar vi några minuter åt wifi innan vi ska gå "hem" och duscha, via affären för att fixa kvällsmat och frukost.

By the way. I morse träffade jag ännu en svensk i duschen. Hon fick syn på min deo (apoliva) och frågade om jag är från Sverige. De bor i Värnamo, och hennes make är uppvuxen i Reftele. Befinner sig på samma härbärge som oss även i natt, så jag hinner nog ta reda på mer.

Dag 11 Logroño - Ventosa

Dagen började med stress. Alldeles för många som vakade på samma gång, och vi skulle ut innan 8. Jag reagerade som vanligt med att bli superstressad och försökte packa väskan så snabbt som möjligt. Fick i mig lite frukost, men en kass början. Så det har blivit en tröttdag för oss alla. Känt för att bara sätta mig ner och gråta, då är det skönt att ha två andra som vänder sig om i uppförsbackar och hejar på. Vandringen började genom stadsmiljö, sedan kom vi ut till en konstgjord sjö med ett riktigt fint rekreationsområde. Här tog vi en liten paus innan vi fortsatte klättringen upp/ut från Logroño. Vägen slingrade sig mellan vinfälten och allt fler mandelträd dök upp. På en del av fälten var det väldigt mycket sten kring rankorna och jag skulle gissa att det är för att ge druvorna lite jämnare klimat under dygnet.
Vi pausade för en liten lunch i Navarette, mest för att jag var kissnödig. Sedan gick vandringen vidare igen. Min höft var rejält trött de sista km innan Ventosa. Men jag klarade av att gå hela vägen fram till härbärget. Regnet har hängt i luften hela dagen och det har blåst ganska hårt, men vi var ändå torra när vi kom fram.
Vi befinner oss på ett litet mysigt privat härbärge och har kunnat både tvätta och torka våra kläder. Känns så skönt att vara ren igen. Duscharna var riktigt bra och vi har ett modern kök som vi kan använda. Molly och jag gick dock ut och åt på stadens enda restaurang i alla fall. Vi passar på att slippa laga mat medan vi är här.
Har ägnat delar av kvällen åt att göra en liten exellfil med statistik från vandringen, kanske dyker upp här senare. Nu ska några mail skickas och lamporna släcks om en halvtimme.

Dag 8 Lorca - Villamajor de Monjardín

Dagen började senare än vanligt. Och jag var dessutom segare än vanligt. Så packande av ryggsäcken gick sådär. Dessutom hade vi tvättat dagen innan så det hängde fuktiga kläder överallt. Bh och ett par trosor fick torka klart utanpå ryggsäcken. Ja - du läste rätt. Jag har tillbringat påskdagen med att visa upp mina underkläder för ett katolskt Spanien. Hehe. Bestämde mig för att ha mobilen påslagen idag och smsade glad påsk till några stycken. Var nog lite dumt. För då fick jag hemlängtan en stund. Hursomhelst. Vi vandrade iväg ca nio, och min plan var att försöka vara i Estella klockan elva. Vore kul att vara med på en högmässa. Lyckades dock inte med att ta oss dit i tid. Så detta blev en påskdag utan gudstjänst. Lite konstigt, men ok ändå.
I Estella var vi turister en stund och fotade utanför en gammal kyrka. Det hade en hel massa fina bilder med bibliska motiv uthuggna i väggarna. Fick i uppdrag att lista ut vem av dem som var Jakob, då jag är den mest religiösa i gänget. Men jag lyckades inte så bra.
Vi gick vidare in till centrum och åt pinchos på en lokal bar. Den perfekta lunchen innan avsked med vår baskiska vän Ainhoa, som börjar jobba igen i morgon.
Strax utanför Estella ligger Irache med gammalt kloster och Bodega. Finns även ett vinmuseum, som jag mer än gärna skulle vilja se. Men vi hade inte tid. Ligger redan lite efter tidsmässigt då höften inte vill göra som jag vill. Axlarna är dock mycket bättre efter att ha följt Margareths råd i två dagar. Tack!
Däremot som besökte vi den berömda källan i Irache. Finns en kran med vatten och en med vin. Gratis om du dricker på plats, vill du ta med så får du betala. Vingården har en webkamera.
Efter Irache fortsatte vi mot Villamajor. Gick en hel del uppåt igen och jag började sacka efter. Höften dum! Träffade på en holländska i mammas ålder efter vägen som jag gick och pratade med medan de andra fick gå i sin egen takt. När vi kom fram till Villamajor de Monjardín gick holländskan iväg till kiosken medan jag står kvar nedanför terrassen utanför ett holländskt härbärge. Då kommer en tjej ut och ropar: "Are you from Sweden?" Blev minst sagt förvånad. Visade sig att Molly och gänget hade förvarnat att jag var på ingång och reserverat en plats i samma rum som dem åt mig. Nu har vi duschat, tvättat lite till och alla är supersociala bakom varsin skärm (iPhone, iPhone, iPad, Samsung) i väntan på middagen som serveras om 20 min.
I morgon väntar en riktig frukost med müsli.

By the way... Träffade en svensk i duschen.

Dag 7 Puente le Reina - Lorca

Hittills har jag inte behövt ställa klockan en enda gång, det är alltid någon annan som vaknar tidigt, väsnas och ska iväg före soluppgången. Så var det dock inte idag. Jag vaknade först... Eller ja, den äldre franska mannen var vaken och pysslade väldigt tyst och försiktigt med sina saker i andra änden av rummet. Det var ljust ute, och härbärget ska vara tomt 8.30. Fick skynda på lite. 8.24 var jag på väg, fotade en del på väg ut ur staden. Fick bland annat ett foto på den franska mannen. Han har cancer och diverse andra åkommor, har vandrat från Arre/Somport och går ca 5-10 km per dag. Han hoppas att han kommer nå Santiago.
Köpte en bocadillo con jamón på en lokal bar och gick sedan över bron som gett staden dess namn. Målet för dagen är Estella, men om kroppen inte vill gå så långt stannar jag i Lorca. Det är både lite uppför och lite nerför. Duggar delar av dagen, men inte alls som igår. Första lutningen är ganska rejäl och halvvägs stannar jag och äter ca 5 cm av min bocadillo. Får en hel massa hejarop av alla som passerar. Du kan inte ge upp än! Kom igen nu! Snart är du på toppen!
Hela dagen är kryddig. Det blåser lite grand och vinden för med sig bekanta dofter. Lyckas lokalisera fröstänglar vid sidan av vägen, jag tror det är fänkål. Förklarar varför det doftar bröd. Sidorna av bärgen är klädda av blommande rosmarin och jag hittar även en del timjan. Det blir allt tydligare att Navarra är ett av Spaniens vindistrikt då jag passerar flera mindre fält med vinrankor. Finns även flera gamla olivlundar.
Dagens första projekt är att lokalisera ett apotek som har öppet trots att det är påsk. Försök nummer ett går inte så bra. Men två spanjorskor är beredda att ta med mig hem för att behandla mina skador med det de har hemma. De haffar en man för att försöka få en bättre bild av vad jag har för problem med hjälp av engelska. Jag tror att han är beredd att skjutsa mig till en större stad om jag vill. Men jag fortsätter gå. Är inte omöjligt även om varje steg gör ont. I nästa samhälle hittar jag faktiskt ett apotek och köper min nya bästa vän - voltarengel. Höger höft gör väldigt ont i uppförsbackar, och trappor är omöjligt efter en hel dag på vandring. Höger knä har börjat ta stryk av nedförsbackarna.
Senare under dagen passerar jag en vinodling som har både olivträd, fikon, äpple och pinjeträd i utkanten. Alltså allt du behöver för en spansk måltid (utöver kött och ost alltså). Stannar efter en halv nedförsbacke för lunch, men har ingen aptit och får inte i mig så mycket av bocadillon. Hade tänkt att den skulle va slut vid det här laget. Två amerikanskor som jag delat rum med stannar och kolla läget med mig, hör om höften håller innan de fortsätter. Äter mina nötter och russin den närmsta kilometern.
Sista kilometern innan Lorca var svår. Hade ingen energi kvar, och visste inte om jag skulle orka. Och som med alla städer här i området ligger den högt upp på en kulle. Att fortsätta 8 km förbi till Estella vore en omöjlighet, så jag bestämmer mig för att envist klättra uppför backen och ta mig till närmsta härbärge och stanna där. Helt utmattad når jag fram. Amerikanskorna sitter där och fikar. Hejar mig lite grand innan de fortsätter. You've made it! Jag blir visad till rummet. Får uppmaningen att vila och ta en dusch, så fixar vi alla papper sedan. Vilken värd! En dusch senare är jag och Seamus tillbaka i baren. Tänker att min saltbalans nog är åt skogen, och blodsockret är definitivt under golvnivå. Så det blir en cola. Träffar två finnar som jag pratar lite med... Sedan öppnas dörren och fler pilgrimmer anländer. Där står Molly, Jennafer, Tina och Ainhoa! Trodde de var en dag framför mig. Blir ett glatt återseende. Visar sig att de fått samma rum som jag, och vi lagar mat tillsammans på kvällen.

Dag 6 Cizur Menor - Puente la Reina

Vaknade tidigt och kom väl iväg strax efter 8. Upptäckte ganska snart att batteriet på kameran var urdåligt. Gjorde dock inte så mycket eftersom det regnat hela dagen och då blir inte bilderna så bra. Stora delar av förmiddagen gick åt till att klättra uppför Alto del Perdón... I lera! Har ungefär samma effekt på skorna som en norrlänning i frysen. Slurp! Halt, tungt och eländigt. (Samma mening fast barnvänlig version: Idag har jag lekt i lera väldigt länge. Det fanns massor. Det lät kul om fötterna och man halkade runt jättebra. Gick även att göra fina bollar av den och kasta om man ville... Men jag hade inget bra att sikta på. Hade funkat jättebra att åka kana också, men jag tänkte att det var bäst att låta bli eftersom det var för många vuxna i närheten).
Väl uppe på höjden hade jag tänkt äta lunch, med då började det ösregna. Tog några obligatoriska foton och började klättra nedför istället. Efter 2/3 av vägen (dagens etapp ca 20 km) stannade jag på ett albergue och åt en jättegod tonfiskmacka. När jag skulle fortsätta gå började det regna igen, och åskan mullrade en stund. När jag nådde Obanos borde jag nog stannat, men jag är ju envisare än 20 kor, så jag fortsatte till Puente la Reina som planerat.
Har tagit in på ett härbärge som drivs av munkar. Var här ganska tidigt och lyckades få en underslaf. Delar rum med 11 andra. Ska strax ut och leta efter restaurang med pilgrimsmeny, och ett apotek (chansen minimal då det är långfredag). Vaderna gör ont, men fungerar bättre och bättre. Höger höft har typ lagt av helt.

Kameran på laddning, får se om jag får över några bilder idag eller imorgon.