Dag 20 Castrojeriz - Frómista

Igår kväll åt vi en god pilgrimsmeny tillsammans med Cathrine och Eliott. Jag åt Patatas Riojanas (ny favorit så det så), stekt kummel med citron, samt fårost med kvittenmarmelad till efterrätt. Efter en trevlig kväll på puben tog vi oss hem till härbärget genom de slingrande gatorna. Väl hemma insåg vi att tvätten inte riktigt var klar, så medan vi väntade hann alla andra gå och lägga sig. Fick hitta tillbaka till sängen i mörkret. Men rena kläder är aldrig fel.
Under natten frös jag ganska rejält och ångrade att jag inte tagit på mig ullsockorna. När vi skulle iväg på morgonen började Jennafers ena fot strejka. Förmodligen känner hon av benhinnorna. Blev alltså en lugn start på dagen. Till en början... Strax utanför staden gick vi över en gammal bro som är under utgrävning. När floden ändrat sitt lopp har den hamnat under ett tjockt lager dy. När vi passerat den gamla bron var det dags att gå över den nya, sedan bar det av uppför. Det blev ca 1 km i 12% lutning. Väl uppe på höjden gick vi tvärs över innan det var dags att gå ner igen.
Sedan fortsatte det ganska flackt fram till Itero de la Vega där vi tog vårt morgonkaffe. Jag köpte en bocadillo med tortilla och skulle bara äta en lite bit av den. Plötsligt var hela borta. Undrar hur det gick till?
Vandringen fortsatte genom odlingslandskap och snart passerade vi en bevattningskanal. Efter ytterligare en kulle började vi ana Boadilla del Camino i fjärran. Där stannade vi för en fika och jag åt min första glass sedan jag anlände till Spanien. Det var ett riktigt mysigt ställen och vi hade gärna stannat, men tidsschemat börjar bli lite tajt. Var by the way dagens andra fika tillsammans med svenskarna.
På väg igen fick vi syn på en jättestor höstack... Så det blev en fotosession. Sedan gick större delen av vandringen utmed en kanal. Vackert som bara den. Precis innan Frómista gick vi över en sluss.
I Frómista tvekade vi lite över var vi skulle sova, men var för trötta för att leta en längre stund. Så när Lawrence ropade "Hola guapa" följde vi med henne och Des till det kommunala härbärget. Det visade sig vara helt ok, men saknade wifi. Vid det här laget börjar jag få abstinens.
Framåt kvällen försökte vi hitta ett ställe som serverade mat men det visade sig vara svårt och Jennafers fot plågade henne ganska rejält. Vi plockade upp en holländare, Nico, på vägen och hittade tillslut lite mat. Det var helt ok, men på tv:n i bakgrunden visades en tjurfäkning så aptiten var sådär. Försöka äta medan 3 tjurar dödas för skojs skull är inte min grej. Stackars Nico fick ganska så buttert middagssällskap.
Natten blev kall, men vi sov i varje fall i rummet med minst snarkare.