Omdömen dag 29 - 35

Dag	Stad	Härbärge	Omdöme	Kommentar
29	Villafranca del Bierzo	Municipal	+	enkelt, varmt, ej wifi, ej internet
30	La Faba	Parroquial	++	tyskt. Helt ok, ej wifi, ej internet
31	Triacastela	A Horta del Abel	++	brasa, vackert, bed bugs?
32	Sarria	Albergue Mayor	+++	små rum, trevligt, fräscht
33	Portomarín	Ultreia	++	varm dusch, wifi, trevligt
34	Palas de Rei	Buen Camino	+++	trevligt, wifi, frukost
35	Melide	O Apalapador	+	varm dusch, trevligt, ej wifi, dyrt

Statistik dag 29 - 35

Dag	Stad	km	Sammanlagt	Avklarat km	Avklarad tid
29	Villafranca del Bierzo	23,7	606,4	76%	71%
30	La Faba	26,5	632,9	80%	73%
31	Triacastela	25,5	658,4	83%	76%
32	Sarria	18,5	676,9	85%	78%
33	Portomarín	22,9	699,8	88%	80%
34	Palas de Rei	25,9	725,7	91%	83%
35	Melide	15,3	741	93%	85%

Bilder

Dag 29:

Dag 30:

Dag 31:

Dag 32:

Dag 33:

Bilder

Dag 28:

Har varit för trött för att redigera bilder, men ska försöka skärpa mig. Massa videos på gång också...

Dag 31 La Faba - Triacastela

Åt min halva bocadillo från gårdagen till frukost och sedan bar det av uppåt. Det blev kallare ju högre jag kom och det låg snö på marken. Efter drygt 1,5 h  passerade jag gränsen till Galicien, och ytterligare en stund senare kom jag in i O Cebreiro. Här tog jag en ganska rejäl paus och intog Santiagokaka i Hotellbaren. Sedan bar det av igen. Uppåt. Nedåt. Och uppåt igen. Planerade att stanna för lunch när jag nått den sista höga punkten för Caminon. Men stannade på orten före, då jag gick för långsamt och var för hungrig. Åt en mycket god linssoppa. Sedan bar det av igen. Fortfarande en del uppför men mer och mer nedför. Stannade på en bar utan värme för att inta en kall dryck och få vattenflaskan påfylld. Sedan gick det allt brantare nedför de sista 9 km. Duggregn till och från. Vacker natur, men för upptagen med att inte snubbla.
Anlände trött till Triacastela och hakade på två andra tjejer när de valde boende. Hittade två svenskor i samma rum. Efter duschen var klockan 19.27. Så idag har jag nog vandrat i ca 10 h. Orkade inte gå ut för middag, utan intog lite yoghurt, banan och kaka. Är väl inte helt mätt, men för trött för att bry mig. Har ont på en massa olika ställen och har en jätteblåsa på vänster lilltå.

Dag 30 Villafranca del Bierzo - La Faba

Då jag inte hittat någon mataffär dagen innan var planen att hitta en bar på vägen ut ur staden för frukost. Det gick inget vidare. Och på ett ställe där pilarna var lite extra förvirrande blev jag upphittad av den snygge tysken istället. Vi tog ett gemensamt beslut om vilket håll pilarna pekade mot och började gå. Fick några pilgrimer som följde efter. När vi befann oss på en bra hörde vi hur folk skrek och busvisslade. I flera fönster stod det spanjorer och skrek att vi gick åt fel håll. Vi hade alltså lyckats med en genväg och var nu på väg tillbaka in mot stan längs med caminon. Bara att vända alltså.
Efter en stund hade vi två alternativ, ett vackrare, men mer kuperat och längre, och ett kortare men längs med större väg. Tysken valde det första och jag det andra. Större delen av dagen gick jag mellan väg och Río Valcarce. Vägen var inte speciellt trafikerad, så jag stördes inte så mycket av den, men det är hårt för fötterna med asfalt hela dagen. När jag stannade för lunch hann tysken ifatt mig (men valde att inte stanna och äta) och på vägen ut hittade jag en svenska.
Två gånger under dagen blev jag peppad med det franska ordet courage (mod enl google translate). De sista km gick brant uppför en lerig stig och det regnade. Jobbig bit, och jag önskade nästan att jag valt att stanna lite tidigare. Här hann tysken ifatt mig igen, och sa nåt peppande på tyska som jag inte alls förstod.
Väl uppe, blöt och eländig, insåg jag att det inte alls var långt till härbärget. När jag kom in visade det sig att det var ett tyskt härbärge och jag var minst sagt i minoritet. Hade lite svårt med språket om man säger så, men för övrigt var det helt ok.
Middag intogs tillsammans med 50-årig österikare på den lokala baren, sedan blev det sängen.
Träffade förresten Hugh på härbärget. Inte sett honom sedan innan Pamplona. Han är lite bekymrad över att han ligger före i tidsschemat.

Dag 29 Ponferrada - Villafranca del Bierzo

Fick en ganska så tidig start från härbärget, men stannade till för frukost på ett café. Sedan blev det även lite sightseeing. Borgen var tyvärr stängd när jag kom förbi, men jag kunde titta lite från utsidan. Det tog en stund att ta sig ut ur staden, och de gula pilarna var inte alltför många. men jag hade en grupp pilgrimer framför mig som gjorde det mesta jobbet. I utkanten av staden passerade vi förbi Röda korsets lokaler och jag spanade så klart efter reklam för blodgivning, hittade dock ingen. Skulle gissa att det tidigare legat ett kloster eller sjukhus här. Passerade även ett litet kapell med väggmålnigar hämtade från taket i San Isidoro. Stannade för att fota lite och insåg att jag hörde psalmsång inifrån. Mässa på gång. Men jag fortsatte.
Utgången ur staden övergick i landsväg och jag passerade flera mindre byar. Vid ett ställe kom en lite katt fram och ville absolut hälsa. Började prata med mig redan på avstånd och var väldig kjelen. Fick även syn på ett fält fullt med vallmo, som taget ur en målning av Monet. När det var dags för lunch var jag lite vilsen ett tag och fick gå tillbaka en liten bit för att hitta en öppen bar. Intog en macka och tittade på amerikansk dokumentär dubbad till spanska. När det var dags att betala insåg jag att Carmen suttit vid bordet bakom mig utan att inse att det var jag. Så vi tog sällskap resten av dagen.
På det hela taget var det en ganska så plan dag, i varje fall om man jämför med dagarna runtomkring. Men det är inte Spanien om det inte går lite upp och ner, även mesetan har sina dalar. Sista kilometrarna gick i odlingslandskap och åkrar och vinfält avlöste varandra. Det började mörkna i söder och vi hörde åskan mullra på avstånd. Det första härbärget vi kom till i Villafranca del Bierzo var det kommunala, här skulle Carmen stanna eftersom hennes pojkvän, som har problem med ett knä och åker buss några dagar, redan checkat in. Jag var dels för lat för att kolla in alternativen, och dels ville jag inte bli blöt så jag bestämde mig också för att stanna. Vi hann inte mer än in förrän regnet kom. Härbärget var helt ok men saknade internet helt tyvärr.
Lite senare på kvällen bestämde jag mig för att kombinera lite sightseeing med matletning. Sökandet efter en mataffär gick inget vidare, och eftersom jag gett mig ut utan karta hittade jag knappt mig själv efter en stund. Däremot sprang jag på Jorgi. Sedan använde jag mig av spanskan och frågade mig fram till Plaza Major där jag intog en mycket god menú del día på Bar Sevilla. Galicisk soppa till förrätt och marinerad röding med sallad som huvudrätt.

Omdömen dag 22 - 28

Dag	Stad	Härbärge	Omdöme	Kommentar
22	Calzadilla de la Cueza	Camino Real	++	wifi, trevligt
23	Sahagún	Municipal Cluny	+	annorlunda, toaletten ej ok
24	León - tåg	Benedictinas	+++	trevligt, fräscht, andakt
25	León	Hostal San Martín	++	badkar, bred säng, wifi
26	Santa Catalina de Somoza	El Caminante	++	brasa, trädgård, lite mögel
27	Foncebadón	Monte Irago	++	mysigt, reiki, yoga, ej wifi
28	Ponferrada	San Nicolas	++	stort, bra personal, små rum

Statistik dag 22 - 28

Dag	Stad	km	Sammanlagt	Avklarat km	Avklarad tid
22	Calzadilla de la Cueza	17,1	394,2	50%	54%
23	Sahagún	22,4	416,6	52%	56%
24	León - tåg	56,9	473,5	59%	59%
25	León	0	473,5	59%	61%
26	Astorga - Santa Catalina de Somoza	62,6	536,1	67%	63%
27	Foncebadón	17,8	553,9	70%	66%
28	Ponferrada	28,8	582,7	73%	68%

Dag 28 Foncebadón - Ponferrada

Middagen igår intogs med två katalanska män, varav den ena var 72 och den andra hette Jorgi. En äldre fransman, en tysk kvinna jag inte minns namnet på men sett en flertal gånger utmed vägen, samt en tysk, snygg man, något äldre än mig. Trevlig kväll. Bjöds på hemgjord getyoghurt som dessert. Den var mycket god.

Då jag var ganska så trött blev det ett tidigt sänggående, men jag vaknade givetvis före klockan ringde och dessutom var det uppstigningsförbud före 06.45 (vilket jag i normala fall tycker är bra). Så man kan säga att jag fick en tidig start. Var först påklädd och bland de första att packa färdigt och få på sig skorna. Sen åt jag en bra frukost (ännu mer getyoghurt med müsli och rostat bröd) innan jag gav mig iväg strax efter 8. Första delen av dagen gick det uppför och det hade snöat under natten. Här och var var det en del lera att ta sig igenom, för att inte tala om vattenpölar. Men strax var jag ändå framme vid Cruz de Ferro. Lämnade av min sten som jag förberett kvällen innan och sedan satte jag av igen. Mötte strax koreanskan Eun Jin som tyckte jag såg varm ut. Det hade hon helt rätt i. Så efter en stund stannade jag och tog av det yttre lagret (regnponchon). Någonstans här passerade jag även caminons högsta punkt, 1504 möh. Efter ytterligare ett par km var jag i Manjarín och passade givertvis på att få en stämpel av caminons galnaste hospitalero (Tomás – den siste tempelriddaren). Stannade dock inte många minuter. Han rekommenderade oss att förtsätta längs med landsvägen på grund av väglaget på stigen, och vi lydde råd. Det bar fortfarande av uppåt ibland, men allteftersom blev det mer och mer nedåt. En strecka kändes som väldigt brant utför, men det såg plant ut då hela omgivningen lutade mer. Från att ha befunnit oss ovan molnen, med ganska dålig utsikt vandrade vi nu ner i dimman. Jag och Eun Jin kom ifatt varandra en hel massa gånger, och någonstans utmed vägen lovade hon att laga middag till mig. Lagom när dimman lättade något kom vi in i El Acebo, 1145 möh, där jag passade på att ta en liten lunch. En skylt upplyste om att vi nu är i El Bierzo-regionen. Har sedan Astorga befunnit mig i Maragatos, men inte smakat någon lokal mat tyvärr.

Efter att ha följt landsvägen några kilometer bar det av på stigar igen. Efter en stund kom jag fram till Riego de Ambrós, en mycket söt liten by där många av husen är nyrenoverade. Vägen ut ur byn gick på en stig som sedan övergick i klippklättring. Här fick jag och holländarna syn på varandra. I botten av dalen fanns en vacker liten bäck. Vi kunde välja mellan att klafsa i lera, eller balansera på stockar för att ta oss över. Jag valde givetvis balansgång. Inte svårt alls trots tung packning (använde bara stavarna till stöd 80% av tiden). Stigen försatte sedan att vindla sig något uppför men mest nedör längs bergssidorna. Flera delar bestod av klippklättring, eller försök att balansera på lösa stenar. Någonstans här började baksidan av mitt högra knä att göra mer och mer ont.

Tog mig i vilket fall in i Molinaseca, en mycket vacker liten stad. Och bestämde att här var det dags för en paus. Hade redan stannat en stund på vägen ner för intag av müslibar och smörjelse av ben (avtagbara byxben är mycket praktiskt), så inne i staden intogs en citrondryck och en glass (samt ett par vita små pastiller). Sedan bar det av igen. I utkanten av staden fotade jag en staty och den snygga tysken kom ifatt mig. Vi tog sällskap en bit men snart fick han syn på en kaffeservering och försvann. Ungefär här tappade jag bort pilarna. Fortsatte en bit rakt fram i alla fall, men blev osäker och vände om. Mötte en spanjorska, Carmen 25, som snabbt halade upp kartan och kom fram till att vi var på rätt väg. Tog sällskap med henne ända fram till härbärget i Ponferrada. Pratade spanska stora delar av vägen, även om jag var tvungen att ta till engelskan en hel del. De sista 8 km gick fortare än jag trott att de skulle (och min bok sa att det var 3 km), kändes i varje fall så. Var framme vid härbärget strax efter 17. Konstaterade då att jag, Carmen och Eun Jin haft sängarna bredvid varandra i León. Carmen började sin vandring i sin hemstad utanför Burgos, Eun Jin i Madrid. Var det meningen att vi skulle vandra tillsammans?

Härbärget är stort, men personalen är bra. Skilda sovrum, 4 sängar, för killar och tjejer. Finns ett badrum för enbart tjejer. Ganska så skönt som omväxling. Efter duschen så blev jag bjuden på middag. Hemlagad. Kryddstark asiatisk och helt ok. Trots att Eun Jin tyckte att hon misslyckats.

Dag 27 Santa Catalina de Somoza - Foncebadón

Åt middag igår med killen från Singapore (inte Hong Kong, oops). God mat och trevligt sällskap. 21.30 upptäckte vi att vi var de enda som fortfarande var vakna. March i säng alltså.

Vaknade trots min sena sänggång först av alla. Påklädning, packning och sedan kaffe och croissant till frukost. Även lite morgonnyheter innan det bar av för dagen. Idag har det gått uppför i princip hela dagen. Först via sendan, sedan stigar. Vissa delar längs lite landsväg. Efter ca 5 km stannade jag i El Ganso för en ananasjuice på Cowboy bar. Här träffade jag på de tre holländarna som jag delade rum med i natt. Ju högre upp jag kom destu vackrare utsikt. Idag har stora delar av vägen kantats av ljung i olika storlek och nyanser. Ginstbuskar och någon blå blomma jag inte känner igen. Stora delar har de enda ljud jag hört varit lite sus från träden, fågelsång och knarrandet från mina kängor. Försökte spela in tystnaden, vet dock inte om jag lyckades.

När jag nådde Rabanal de Camino bestämde jag att det var dags för lunch. Gick in på El Tesin och träffade holländarna igen. De rekommenderade spagetti bolognese, så jag bröt min vana att äta bocadillo till lunch. Efter att jag fyllt magen bar det av igen. Det gick mer och mer uppför och ungefär halvvägs började det hagla. Sedan regnade det en stund innan det blev snöblandat regn. Började längta efter min kaffepaus. Var nämligen väldigt säker på att jag skulle passera minst en by till innan jag kom fram till dagens mål. Istället hittade jag en liten rastplats med en beskrivning över utsikten, om det varit klart väder skulle jag kunna se Leóns högsta berg. Var dum nog att kolla vad som fanns bakom vindskyddet.

Klättrade vidare uppför mellan ljungbuskarna och fann snart att stigen var översvämmad på sina ställen, men det var inga svårigheter att ta sig förbi i gräset vid sidan om. Hur som helst kom jag så småningom fram till nästa samhälle, som visade sig vara Foncebadón. Dagens mål alltså. Måste bli bättre på att läsa kartan.

På 1980-talet var byn så gott som övergiven och befolkades av ett gäng fientliga hundar. Sedan dess har flera härbärgen öppnat och byn börjar att återuppbyggas. Jag gick på rekommendation och checkade in på Monte Irago. Det är mysigt och inga större fel på det. Här praktiseras både reiki, yoga och läsning av händer. Sitter i det allmäna utrymmet på bottenvåningen, här finns brasa, datorer med internet (ingen wifi), och en 35-årig amerikan som försöker beskriva sin intelligens för en tysk och en italienare. Det har intagits en del alkohol. Så det är något svårt att koncentrera sig på något annat.

By the way. Brukar jag skämta om att om någon kommer in när jag byter om, och svimmar så får de skylla sig själva… Och med det menar jag att jag inte bryr mig så mycket. Numera vet jag att min teori stämmer. Stod i duschen (inget lås, enbart draperi) och en man 50+ kom in. Jag tror att handuken täckte det mesta så jag sa bara: ”Well hello”. Han däremot såg väldigt besvärad ut, gick och lade sig i sängen och försöker att inte titta åt mitt håll. Stackarn.

I morgon är målet Ponferrada. Första delen av dagen går uppför och jag kommer att passera Cruz de Ferro, samt tempelriddaren Tomás. Sedan bär det av brant nerför resten av dagen. Vid Cruz de Ferro är det meningen att man ska lämna en sten man haft med sig hemmifrån för att symbolicera all skit som man inte vill ta med sig tillbaka hem efter målet i Santiago. Jag glömde ta med mig en sten, men hittade en på väg ner från Alto del Perdón, om jag burtit sedan dess. Så ikväll ska jag fundera över vad stenen ska symbolicera, och skriva ner det så att jag inte glömmer att jag lämnat det.

Dag 26 León - Astorga (buss) - Santa Catalina de Somoza

Börjar dagen med att göra Molly orolig. Min astma har blivit lite sämre de senaste dagarna så jag hostar en del. Jag vaknade före henne och bestämde mig för att ta med datorn in på toaletten (utnyttja wifi till max som sagt). När Molly vaknar är jag alltså inlåst på toa och gör konstiga ljud (hostar alltså). Hör ett ”Sara are you ok?” utifrån.

Vi packar ihop oss, betalar och checkar ut. Väntar sedan några minuter utanför ingången på Jennafer. Ingen av oss tror att hon förstod vår minst sagt bristfälliga vägbeskivning, så när vi ser Des på avstånd beger vi oss lite närmre härbärget. Des bekräftar att Jennafer är vaken och påväg, men slö. Vi går ut till en större gågata och vem kommer gående från fel håll om inte Jennafer. Jag tar farväl av dem (för vilken gång i ordningen?) och beger mig mot busstationen. Den var lätt att hitta. Något svårare var däremot att förstå var man ska köpa biljetterna. Köar alltså en stund i onödan. 09.00 avgår min buss mot Astorga. Jag gör mitt bästa för att hålla mig vaken och titta ut genom fönstret, men som alltid på brummande, skakande saker är det svårt.

Framme i Astorga gör jag lite minisightseeing och tittar på katedralen (1500-talet) och biskoppalatset av Gaudí utifrån. När palatset var färdigbyggt ville biskopen inte bo där på grund av den extravaganta arkitekturen och de stora kostnaderna. Idag inrymmer byggnaden ett pilgrimsmuseum. Jag fortsatte min vistelse med att ta en bocadillo con tortilla francesa och en café con leche på Café Gaudi innan jag strax efter 11 påbörjade dagens vandring. På vägen ut ur staden passade jag på att få en stämpel i katedralmuseet och sedan fick jag syn på en modern kyrka med en fantstisk mosaik kring ingången.

Vandringen gick delvis på trotoarer och delvis på sendan. Jag tog en liten paus i Murias de Rechivaldo och strax före 14, 9,4 km senare, var jag framme i Santa Catalina de Somoza. Byn ligger mycket vackert med utsikt tillbaka mot Astorga och de snötäckta bergen i fjärran åt andra hållet. Precis vid ingången till byn finns ett litet privat härbärge, El Caminante, där jag beslutade mig för att stanna. Minst ett annat finns i byn. Jag var först med att checka in och var ett tag lite nervös över att behöva äta och sova själv, men någon timme senare kom killen från Hong Kong (sov i samma rum på Casa Nostra) och senare dök ett gäng medelålders holländare upp.

Har tvättat mitt ullunderställ för hand och nu delar jag och Hongkongaren på en torktumlare. Lite vanskligt. Får se om understället passar efteråt. Om några timmar serveras middag och i morgon kommer det att finnas frukost. Nöjd med stället (som har en vacker liten trädgård) trots att jag hittade lite mögel i badrummet, och det saknar wifi. Så dagens uppdatering skrivs på Seamus, lagras på usb och klistras sedan in i spansk dator.

Dag 25 León

Igår kväll, när grinden skulle låsas blev vi som ville hämtade av en nunna från klostret vägg i vägg. Det var nämligen dags för completorium. I tamburen fick vi varsitt häfte på respektive språk (fick välja mellan spanska, engelska, franska och tyska) med vänstra sidan på spanska och högra med översättning. Sedan instruerade hon oss på spanska. Vi fick ställa oss i en ring och så började hon tala om pilgrimsvandring och bön. Kommer inte ihåg allt nu, men hon sa mycket bra. Talade om yttre vandring och den inre. Att ha öppna ögon och öron och ta emot det Gud ger. Se Guds sköna skapelse, ta emot gästvänlighet och vila… Sedan fick vi öva lite grand på de olika momenten som skulle ske. Växelläsning, liturgisk sång, bön. Precis innan dörrarna öppnades och vi fick gå in i kyrkorummet började hon rota under sin klädnad. Ut ur den dolda fickan kom en mobil och instruktionen löd: nu sätter vi mobilerna på ljudlös, för vi ska gå in i ett heligt rum och inget ska störa oss när vi talar med Gud.

Tidebönen som följde var så välbekant, trots att den var på spanska. Vissa formuleringar skilde sig lite från vad jag är van vid, då det är vissa saker som skiljer mellan katoliker och protestanter. Vi fick vara med nunnornas completorium, och ”vår” nunna instruerade oss tydligt men diskret när vi skulle stämma in, sjunga, stå och sitta. Dessutom avslutades det hela med en pilgrimsvälsignelse. Och sedan förklarade de att de kommer fortsätta be för oss och våra familjer till dess vi kommer fram till Santiago. En mycket positiv avslutning på dagen!

Jag sov väldigt gott under natten och morgonen började precis lika tidigt som vanligt. Vi serverades frukost innan det var dags att ge sig av. Rekommenderar Albergue del Monasterio de las Benedictinas mycket varmt. Ett perfekt Saraställe.

Medan några startade sin vandring vidare, stannade flera kvar en extra natt för att vila. Många av de jag mött utmed vägen dök upp här i León med olika skador. Jag och Molly fortsatte till ett hostel. Efter att vi reserverat ett rum (för tidigt för att checka in) påbörjade vi vår sightseeing. Först strosade vi runt lite planlöst och tittade på vackra byggnader, bland annat ett palats ritat av Gaudí och León äldsta kyrka. Vi snubblade över en saluhall och strosade där inne en stund. Är så avundsjuk på utbudet av fisk här i Spanien. Om vi hade en tredjedel av det hemma i Örebro skulle jag vara mer än nöjd.

Efter det gick vi till turistinformationen. Behövde nämligen få tag i en sömmerska och en märkpenna. Mina byxor börjar ge upp och har planer på att bli rejält oanständiga. Första sömmerskan vi kom till skulle kunna ha byxorna färdiga till på fredag, vilket inte fungerar med min tidsplan. Så vi gick vidare till nummer två. Efter att ha förklarat att jag är pilgrim ringde hon några samtal och kom tillbaka och meddelade att de skulle vara klar ”la última hora”, alltså vid stängningsdags idag.

Promenaden gick vidare till basilikan San Isidoro. San Isidoro blev ärkebiskop i Sevilla vid 36 års ålder och levde 560-636. 1063 flyttades relikerna efter honom till den nästan färdigbyggda basilikan i León, och när kyrkan invigdes 1067 helgades den åt honom. Den kungliga panteon finns här, med resterna efter 23 av Leóns kungligheter. Valven i panteon är dekorerade kring 1160 och är kända som ”den romanska konstens sixtinska kapell”. De föreställer bland annat Jesu födelse, påsken, de fyra evangelisterna, en almanacka, med mera. Om jag förstod saken rätt har de aldrig restaurerats utan är i originalskick. Förvånantsvärt klara färger.

Sedan fortsatte promenaden till San Marcos. Det var från början ett hospital för pilgrimmer, 1152, och senare kloster. Det har byggts om fler gånger och har numera en 100 meter lång fasad i platereskstil (1500-1700-tal). Under det spanska inbördeskriget fungerade det ett tag som fängelse (under koncentrationslägerliknande former) och totalrenoverades under 1960-talet för att bli ett Parador-hotell.

Efter flera timmars vandrande i kalla kyrkor och kylig spansk vår gick vi tillbaka till Hotel San Martín för incheckning. Vi passade på att kolla mailen (utnyttja wifi till max) och upptäckte att Jennafer bestämt sig för att ta tåget och nu befinner sig på samma härbärge som vi tillbringat natten på. Då det är perfekt tid för la comida beger vi oss ut igen (i ösregn) för att få tag i Jennafer. Hon har gått ut en sväng, men vi träffar Des och Koo. Vi beger oss istället till restaurangen vi blivit rekommenderade och intar blöta ett ganska så mediokert mål mat. Helt ok, men långt ifrån den fullträff vi lyckades med igår. Blöta beger vi oss sedan hemmåt för varm dusch och siesta. Jag passar på att uppdatera bloggen.

När det närmar sig ”la última hora” beger vi oss ut igen. Inget regn längre tack och lov. Går via härbärget och den här gången är Jennafer på plats. Vi smyger upp bredvid hennes säng och hon blir överlycklig när hon får syn på oss. Vi plockar upp henne och går sedan för att hämta min byxor. Sedan avslutar vi kvällen med ett glas och lite plockmat på en krog i närheten av Plaza Major.

Video

Dag 22:

Fågelsång

Panorama

Fågelsång

Panorama

Dag 24:

Tåg på väg ut ur Sahagún

Någon slags demonstration i León. Typiskt spanska instrument i orkestern.

Psalmsång i kyrkan intill. Skruva upp volymen! Vilken sång är det?

Bilder

Dag 23:

Dag 24:

Dag 24 Tåg: Sahagún - León

Dagen började som vanligt med att sovsäcken vibrerade 06.30. Slår på mobilen på kvällarna för att kunna sätta alarmet, så det är möjligt att smsa lite med mig. Sedan väntade påklädning och packning av ryggsäcken. Passade på att packa om helt och tillsätta lite extra lavendelolja. Har hittills klarat mig utan mystiska bitmärken och måste snart köpa ny lavendelolja. Tvivlar på att den räcker hela resan.
Ca 8 var jag tvungen att ta avsked av Jennafer, hon är envis och ska försöka vandra in till León. Jag inser mina begränsningar och gick iväg till tågstationen. Köpte en biljett på spanska, utan hjälp. Lyckades till och med få med mig en kaffe i engångsmugg trots att de egentligen inte säljer café con leche para llevar. Jag är bäst!
Flera andra pilgrimer tog samma tåg som jag, och delar av färden åkte vi parallellt med caminon. Såg både cyklister och vandrare.
Framme i León var det ännu några timmar innan härbärget öppnade och jag tog medvetet inte det kortaste vägen dit. I ett gatuhörn sprang jag på Koo (koreanska killen jag nämnt tidigare). Vi hade åkt med samma tåg, fast från olika stationer. Gick till turistinformationen och fixade finfina kartor, sedan blev det frukost/fika på ett café i närheten av katedralen. Mums!
När klockan slagit 11 letade vi oss fram till Albergue del Monasterio de las Benedictinas och checkade in. Sover i en sal med en hel del våningsängar, men det gör inget för stället är fräscht och de är trevliga. Ikväll ska jag gå på completorium med pilgrimsvälsignelse.
Rastlös som jag är dröjde det inte länge innan jag gav mig ut på upptäcksfärd. Vandrade genom de centrala delarna, ganska planlöst, och tittade på byggnader och skyltar. Efter ett tag gick jag tillbaka till härbärget. Fler pilgrimer började droppa in, flera bekanta ansikten. Bestämde mig för att kolla i receptionen om Molly checkat in. På väg dit öppnas dörren till rummen och en nyincheckad Molly kommer in i rummet. Hon blir väldigt glatt överraskad över att jag är där. Förstår nog inte riktigt hur.
Lurar hur som helst med henne ut för la comida. Intog lokal mat på en mysig restaurang i närheten. Jag åt bland annat en vildsvinsburgare, samt en kastanjkaka (påminner om ostkaka) till dessert.
Efter lite vykortsskrivande gick vi ihop om en tvätt och sedan blev det sightseeing. Nu har vi sett katedralen och försett oss med information om vad vi ska göra i morgon. Just nu är det wifi-stund på en bar, men snart blir det supermercado (farmacia avklarat) och sedan hem för svensk kvällsmat innan completorium.

Dag 23 Calzadilla de la Cueza - Sahagún

Dagen började rörigt. Alla vaknade i omgångar och rotade runt i mörkret på jakt efter sina saker. Ingen vågade tända lyset och jag var för lat. Tillslut tändes i varje fall lyset och vi kom iväg. En liten bit. Stannade på den lokala baren för frukost (kaffe och ljust bröd). Sedan bar det av i blåsten. Min och Jennafers sista dag tillsammans.
Idag var det flera små byar utmed vägen, men ingen med en bar när vi kände för fika och toalett. Stannade till i Terradilla de los Templarios och fotade lite grand. Här har vi nämligen kommit halvvägs på vår väg till Santiago de Compostela.
Lite längre fram fick vi syn på ett härbärge som verkade ha någon typ av servering. Vi gick in. Åt pumpasoppa till lunch och drack svartvinbärssaft. Härbärget drivs av tyskar och vi passade även på att köpa lite naturgodis. Sedan började den långa vandringen utmed sendan mot Sahagún. När vi närmade oss staden började jag bli rejält kissnödig, men vi kom liksom aldrig närmre. Vid stadsgränsen tittade jag in på ett ganska så fint hotell och inspekterade deras toalett. Jennafer tappade bort mig. Jag fortsatte sedan in mot staden och istället för att fråga mig fram till härbärget frågade jag efter en blond tjej med grön jacka. Hittade henne tillslut på det kommunala härbärget.
Efter en dusch började jakten på apotek, supermarket och wifi. Visade sig vara festivo, så ingen supermarket har öppet (och vi börjar bli desperata). Så vi inhandlade det nödvändigaste på stadens enda öppna apotek, tog en kaffe (träffade på Eliott, Cathrine har matförgiftning), gick en sväng till till apoteket. Sedan gjorde vi ett studiebesök på akuten innan vi gick till apoteket igen.
Nästa uppdrag var att hitta busshållplatsen. Vilket så klart misslyckades. Så i morgon tar jag 8.42 (?) -tåget till León. En tågstation är nämligen ganska så svår att gömma. Sedan gick vi på jakt efter mat, vilken inte börjar serveras förrän efter 20.00. Spanien hatar oss!
Vi åt snabbmat på en liten restaurang istället och utnyttjar deras wifi till max. Snart ska vi tillbaka till härbärget för lite fildelning och ompackning innan sänggåendet.

Chip!

Dag 22 Carrión de los Condes - Calzadilla de la Cueza

Vi fick en ganska så sen start. Då vi inte lyckats hitta någon affär fick jag äta en del av min empanada till frukost. På väg ut ur staden passerade vi en hel massa barer där vi kunde ha ätit, men det visste vi inte igår. Jennafers fot mår sämre och sämre och jag är jättetrött. Höger höft är mycket bättre, men jag känner fortfarande av det, vänster höft har börjat göra sig påmind. Knäna är helt ok men fötterna börjar göra ont. Inga blåsor än dock.
Det gick segt att ta sig ut ur staden och fösta delen av caminon gick utmed en lite asfalterad landsväg. Vi hörde fågelsång och det fanns en hel del träd och några små åar. Sedan fortsatte vi utmed en spikrak grusväg. Efter en stund stannade vi för att äta lite. Klockan var 11 och vi uppskattade att vi nog gått halva sträckan av den öde biten. Sedan började träden tunnas ut och så småningom var det bara vi, den spikraka grusvägen och åkrarna. Vi gick i en hel evighet och två timmar senare nådde vi en rastplats med en informationstavla. Det visade sig att vi gått lite drygt hälften av den öde streckan och hade ca 7 km kvar innan nästa samhälle. Sedan är det ytterligare 8 km till målet för dagen. Vid det här laget var jag fett less och Jennafer hade ont. Hon kämpade långsamt vidare medan jag satt kvar och grämde mig en stund. Började fundera över mina möjligheter att nå Santiago i tid. Tiden rinner iväg snabbt nu, om jag når dagens mål är jag halvvägs, men har använt mer än hälften av tiden. Skulle jag däremot stanna för dagen i nästa samhälle kanske jag kan gå till Sahagún i morgon och därifrån borde jag kunna ta bussen till León. På så sätt vinner jag några dagar.
Kom så småningom ifatt Jennafer som nu hade rejält ont och konstaterade att hon knappt skulle orka fram till civilisationen. Jag knatade vidare och misströstade för varje meter att jag någonsin skulle se något annat än vetefält och grusväg igen...
Men efter en lång stund började något skymta i fjärran och sedan kom jag ner i en dal med en liten liten by med ett härbärge. Jag tog plats i en stol utanför i solen och pustade ut. Kollade min guidebok och konstaterade att om jag stannar för dagen här så har jag drygt 22 km kvar att gå till Sahagún i morgon. Det är överkomligt. Sagt och gjort. När Jennafer kom ifatt checkade vi in och konstaterade att det även finns wifi här. Efter dusch och tvätt av trosor har jag äntligen kontakt med yttervärlden igen. Går en alldeles perfekt buss från Sahagún i övermorgon och jag kommer fram till León lagom när allt öppnar. Blir sightseeing, och sedan ska jag försöka övernatta i klostret. Känner jag mig piggare så vandrar jag åter på onsdag, om inte så vilar jag en dag till.
Om en timme blir det middag på den lokala baren och fram tills dess håller jag mig vid liv med de godisar som hospitaleron bjuder på då och då.

Omdöme dag 15 - 21

Dag	Stad	Härbärge	Omdöme	Kommentar
15	Agés	El Pajar de Agés	++	fräscht, varmt,
16	Burgos	Casa del Cubo	++	centralt, fräscht, ingen wifi
17	Burgos	Hotel Norte y Londres	++	badkar, bred säng, wifi
18	Hornillos del Camino	Municipal	+	tvivelaktigt välkomnande, mögel, kyla, varm brasa
19	Castrojeriz	Casa Nostra	++	trevligt men kallt
20	Frómista	Municipal	+	helt ok, ingen wifi
21	Carrión de los Condes	Espíritu Santo	++	enkelsängar, varm dusch, nunnor

Statistik dag 15 - 21

Dag	Stad	km	Sammanlagt	Avklarat km	Avklarad tid
15	Agés	22,8	268,2	34%	37%
16	Burgos	22	290,2	36%	39%
17	Burgos	0	290,2	36%	41%
18	Hornillos del Camino	21	311,2	39%	44%
19	Castrojeriz	20,2	331,4	42%	46%
20	Frómista	25,2	356,6	45%	49%
21	Carrión de los Condes	20,5	377,1	47%	51%