Omdömen dag 22 - 28

Dag	Stad	Härbärge	Omdöme	Kommentar
22	Calzadilla de la Cueza	Camino Real	++	wifi, trevligt
23	Sahagún	Municipal Cluny	+	annorlunda, toaletten ej ok
24	León - tåg	Benedictinas	+++	trevligt, fräscht, andakt
25	León	Hostal San Martín	++	badkar, bred säng, wifi
26	Santa Catalina de Somoza	El Caminante	++	brasa, trädgård, lite mögel
27	Foncebadón	Monte Irago	++	mysigt, reiki, yoga, ej wifi
28	Ponferrada	San Nicolas	++	stort, bra personal, små rum

Statistik dag 22 - 28

Dag	Stad	km	Sammanlagt	Avklarat km	Avklarad tid
22	Calzadilla de la Cueza	17,1	394,2	50%	54%
23	Sahagún	22,4	416,6	52%	56%
24	León - tåg	56,9	473,5	59%	59%
25	León	0	473,5	59%	61%
26	Astorga - Santa Catalina de Somoza	62,6	536,1	67%	63%
27	Foncebadón	17,8	553,9	70%	66%
28	Ponferrada	28,8	582,7	73%	68%

Dag 28 Foncebadón - Ponferrada

Middagen igår intogs med två katalanska män, varav den ena var 72 och den andra hette Jorgi. En äldre fransman, en tysk kvinna jag inte minns namnet på men sett en flertal gånger utmed vägen, samt en tysk, snygg man, något äldre än mig. Trevlig kväll. Bjöds på hemgjord getyoghurt som dessert. Den var mycket god.

Då jag var ganska så trött blev det ett tidigt sänggående, men jag vaknade givetvis före klockan ringde och dessutom var det uppstigningsförbud före 06.45 (vilket jag i normala fall tycker är bra). Så man kan säga att jag fick en tidig start. Var först påklädd och bland de första att packa färdigt och få på sig skorna. Sen åt jag en bra frukost (ännu mer getyoghurt med müsli och rostat bröd) innan jag gav mig iväg strax efter 8. Första delen av dagen gick det uppför och det hade snöat under natten. Här och var var det en del lera att ta sig igenom, för att inte tala om vattenpölar. Men strax var jag ändå framme vid Cruz de Ferro. Lämnade av min sten som jag förberett kvällen innan och sedan satte jag av igen. Mötte strax koreanskan Eun Jin som tyckte jag såg varm ut. Det hade hon helt rätt i. Så efter en stund stannade jag och tog av det yttre lagret (regnponchon). Någonstans här passerade jag även caminons högsta punkt, 1504 möh. Efter ytterligare ett par km var jag i Manjarín och passade givertvis på att få en stämpel av caminons galnaste hospitalero (Tomás – den siste tempelriddaren). Stannade dock inte många minuter. Han rekommenderade oss att förtsätta längs med landsvägen på grund av väglaget på stigen, och vi lydde råd. Det bar fortfarande av uppåt ibland, men allteftersom blev det mer och mer nedåt. En strecka kändes som väldigt brant utför, men det såg plant ut då hela omgivningen lutade mer. Från att ha befunnit oss ovan molnen, med ganska dålig utsikt vandrade vi nu ner i dimman. Jag och Eun Jin kom ifatt varandra en hel massa gånger, och någonstans utmed vägen lovade hon att laga middag till mig. Lagom när dimman lättade något kom vi in i El Acebo, 1145 möh, där jag passade på att ta en liten lunch. En skylt upplyste om att vi nu är i El Bierzo-regionen. Har sedan Astorga befunnit mig i Maragatos, men inte smakat någon lokal mat tyvärr.

Efter att ha följt landsvägen några kilometer bar det av på stigar igen. Efter en stund kom jag fram till Riego de Ambrós, en mycket söt liten by där många av husen är nyrenoverade. Vägen ut ur byn gick på en stig som sedan övergick i klippklättring. Här fick jag och holländarna syn på varandra. I botten av dalen fanns en vacker liten bäck. Vi kunde välja mellan att klafsa i lera, eller balansera på stockar för att ta oss över. Jag valde givetvis balansgång. Inte svårt alls trots tung packning (använde bara stavarna till stöd 80% av tiden). Stigen försatte sedan att vindla sig något uppför men mest nedör längs bergssidorna. Flera delar bestod av klippklättring, eller försök att balansera på lösa stenar. Någonstans här började baksidan av mitt högra knä att göra mer och mer ont.

Tog mig i vilket fall in i Molinaseca, en mycket vacker liten stad. Och bestämde att här var det dags för en paus. Hade redan stannat en stund på vägen ner för intag av müslibar och smörjelse av ben (avtagbara byxben är mycket praktiskt), så inne i staden intogs en citrondryck och en glass (samt ett par vita små pastiller). Sedan bar det av igen. I utkanten av staden fotade jag en staty och den snygga tysken kom ifatt mig. Vi tog sällskap en bit men snart fick han syn på en kaffeservering och försvann. Ungefär här tappade jag bort pilarna. Fortsatte en bit rakt fram i alla fall, men blev osäker och vände om. Mötte en spanjorska, Carmen 25, som snabbt halade upp kartan och kom fram till att vi var på rätt väg. Tog sällskap med henne ända fram till härbärget i Ponferrada. Pratade spanska stora delar av vägen, även om jag var tvungen att ta till engelskan en hel del. De sista 8 km gick fortare än jag trott att de skulle (och min bok sa att det var 3 km), kändes i varje fall så. Var framme vid härbärget strax efter 17. Konstaterade då att jag, Carmen och Eun Jin haft sängarna bredvid varandra i León. Carmen började sin vandring i sin hemstad utanför Burgos, Eun Jin i Madrid. Var det meningen att vi skulle vandra tillsammans?

Härbärget är stort, men personalen är bra. Skilda sovrum, 4 sängar, för killar och tjejer. Finns ett badrum för enbart tjejer. Ganska så skönt som omväxling. Efter duschen så blev jag bjuden på middag. Hemlagad. Kryddstark asiatisk och helt ok. Trots att Eun Jin tyckte att hon misslyckats.

Dag 27 Santa Catalina de Somoza - Foncebadón

Åt middag igår med killen från Singapore (inte Hong Kong, oops). God mat och trevligt sällskap. 21.30 upptäckte vi att vi var de enda som fortfarande var vakna. March i säng alltså.

Vaknade trots min sena sänggång först av alla. Påklädning, packning och sedan kaffe och croissant till frukost. Även lite morgonnyheter innan det bar av för dagen. Idag har det gått uppför i princip hela dagen. Först via sendan, sedan stigar. Vissa delar längs lite landsväg. Efter ca 5 km stannade jag i El Ganso för en ananasjuice på Cowboy bar. Här träffade jag på de tre holländarna som jag delade rum med i natt. Ju högre upp jag kom destu vackrare utsikt. Idag har stora delar av vägen kantats av ljung i olika storlek och nyanser. Ginstbuskar och någon blå blomma jag inte känner igen. Stora delar har de enda ljud jag hört varit lite sus från träden, fågelsång och knarrandet från mina kängor. Försökte spela in tystnaden, vet dock inte om jag lyckades.

När jag nådde Rabanal de Camino bestämde jag att det var dags för lunch. Gick in på El Tesin och träffade holländarna igen. De rekommenderade spagetti bolognese, så jag bröt min vana att äta bocadillo till lunch. Efter att jag fyllt magen bar det av igen. Det gick mer och mer uppför och ungefär halvvägs började det hagla. Sedan regnade det en stund innan det blev snöblandat regn. Började längta efter min kaffepaus. Var nämligen väldigt säker på att jag skulle passera minst en by till innan jag kom fram till dagens mål. Istället hittade jag en liten rastplats med en beskrivning över utsikten, om det varit klart väder skulle jag kunna se Leóns högsta berg. Var dum nog att kolla vad som fanns bakom vindskyddet.

Klättrade vidare uppför mellan ljungbuskarna och fann snart att stigen var översvämmad på sina ställen, men det var inga svårigheter att ta sig förbi i gräset vid sidan om. Hur som helst kom jag så småningom fram till nästa samhälle, som visade sig vara Foncebadón. Dagens mål alltså. Måste bli bättre på att läsa kartan.

På 1980-talet var byn så gott som övergiven och befolkades av ett gäng fientliga hundar. Sedan dess har flera härbärgen öppnat och byn börjar att återuppbyggas. Jag gick på rekommendation och checkade in på Monte Irago. Det är mysigt och inga större fel på det. Här praktiseras både reiki, yoga och läsning av händer. Sitter i det allmäna utrymmet på bottenvåningen, här finns brasa, datorer med internet (ingen wifi), och en 35-årig amerikan som försöker beskriva sin intelligens för en tysk och en italienare. Det har intagits en del alkohol. Så det är något svårt att koncentrera sig på något annat.

By the way. Brukar jag skämta om att om någon kommer in när jag byter om, och svimmar så får de skylla sig själva… Och med det menar jag att jag inte bryr mig så mycket. Numera vet jag att min teori stämmer. Stod i duschen (inget lås, enbart draperi) och en man 50+ kom in. Jag tror att handuken täckte det mesta så jag sa bara: ”Well hello”. Han däremot såg väldigt besvärad ut, gick och lade sig i sängen och försöker att inte titta åt mitt håll. Stackarn.

I morgon är målet Ponferrada. Första delen av dagen går uppför och jag kommer att passera Cruz de Ferro, samt tempelriddaren Tomás. Sedan bär det av brant nerför resten av dagen. Vid Cruz de Ferro är det meningen att man ska lämna en sten man haft med sig hemmifrån för att symbolicera all skit som man inte vill ta med sig tillbaka hem efter målet i Santiago. Jag glömde ta med mig en sten, men hittade en på väg ner från Alto del Perdón, om jag burtit sedan dess. Så ikväll ska jag fundera över vad stenen ska symbolicera, och skriva ner det så att jag inte glömmer att jag lämnat det.

Dag 26 León - Astorga (buss) - Santa Catalina de Somoza

Börjar dagen med att göra Molly orolig. Min astma har blivit lite sämre de senaste dagarna så jag hostar en del. Jag vaknade före henne och bestämde mig för att ta med datorn in på toaletten (utnyttja wifi till max som sagt). När Molly vaknar är jag alltså inlåst på toa och gör konstiga ljud (hostar alltså). Hör ett ”Sara are you ok?” utifrån.

Vi packar ihop oss, betalar och checkar ut. Väntar sedan några minuter utanför ingången på Jennafer. Ingen av oss tror att hon förstod vår minst sagt bristfälliga vägbeskivning, så när vi ser Des på avstånd beger vi oss lite närmre härbärget. Des bekräftar att Jennafer är vaken och påväg, men slö. Vi går ut till en större gågata och vem kommer gående från fel håll om inte Jennafer. Jag tar farväl av dem (för vilken gång i ordningen?) och beger mig mot busstationen. Den var lätt att hitta. Något svårare var däremot att förstå var man ska köpa biljetterna. Köar alltså en stund i onödan. 09.00 avgår min buss mot Astorga. Jag gör mitt bästa för att hålla mig vaken och titta ut genom fönstret, men som alltid på brummande, skakande saker är det svårt.

Framme i Astorga gör jag lite minisightseeing och tittar på katedralen (1500-talet) och biskoppalatset av Gaudí utifrån. När palatset var färdigbyggt ville biskopen inte bo där på grund av den extravaganta arkitekturen och de stora kostnaderna. Idag inrymmer byggnaden ett pilgrimsmuseum. Jag fortsatte min vistelse med att ta en bocadillo con tortilla francesa och en café con leche på Café Gaudi innan jag strax efter 11 påbörjade dagens vandring. På vägen ut ur staden passade jag på att få en stämpel i katedralmuseet och sedan fick jag syn på en modern kyrka med en fantstisk mosaik kring ingången.

Vandringen gick delvis på trotoarer och delvis på sendan. Jag tog en liten paus i Murias de Rechivaldo och strax före 14, 9,4 km senare, var jag framme i Santa Catalina de Somoza. Byn ligger mycket vackert med utsikt tillbaka mot Astorga och de snötäckta bergen i fjärran åt andra hållet. Precis vid ingången till byn finns ett litet privat härbärge, El Caminante, där jag beslutade mig för att stanna. Minst ett annat finns i byn. Jag var först med att checka in och var ett tag lite nervös över att behöva äta och sova själv, men någon timme senare kom killen från Hong Kong (sov i samma rum på Casa Nostra) och senare dök ett gäng medelålders holländare upp.

Har tvättat mitt ullunderställ för hand och nu delar jag och Hongkongaren på en torktumlare. Lite vanskligt. Får se om understället passar efteråt. Om några timmar serveras middag och i morgon kommer det att finnas frukost. Nöjd med stället (som har en vacker liten trädgård) trots att jag hittade lite mögel i badrummet, och det saknar wifi. Så dagens uppdatering skrivs på Seamus, lagras på usb och klistras sedan in i spansk dator.

Dag 25 León

Igår kväll, när grinden skulle låsas blev vi som ville hämtade av en nunna från klostret vägg i vägg. Det var nämligen dags för completorium. I tamburen fick vi varsitt häfte på respektive språk (fick välja mellan spanska, engelska, franska och tyska) med vänstra sidan på spanska och högra med översättning. Sedan instruerade hon oss på spanska. Vi fick ställa oss i en ring och så började hon tala om pilgrimsvandring och bön. Kommer inte ihåg allt nu, men hon sa mycket bra. Talade om yttre vandring och den inre. Att ha öppna ögon och öron och ta emot det Gud ger. Se Guds sköna skapelse, ta emot gästvänlighet och vila… Sedan fick vi öva lite grand på de olika momenten som skulle ske. Växelläsning, liturgisk sång, bön. Precis innan dörrarna öppnades och vi fick gå in i kyrkorummet började hon rota under sin klädnad. Ut ur den dolda fickan kom en mobil och instruktionen löd: nu sätter vi mobilerna på ljudlös, för vi ska gå in i ett heligt rum och inget ska störa oss när vi talar med Gud.

Tidebönen som följde var så välbekant, trots att den var på spanska. Vissa formuleringar skilde sig lite från vad jag är van vid, då det är vissa saker som skiljer mellan katoliker och protestanter. Vi fick vara med nunnornas completorium, och ”vår” nunna instruerade oss tydligt men diskret när vi skulle stämma in, sjunga, stå och sitta. Dessutom avslutades det hela med en pilgrimsvälsignelse. Och sedan förklarade de att de kommer fortsätta be för oss och våra familjer till dess vi kommer fram till Santiago. En mycket positiv avslutning på dagen!

Jag sov väldigt gott under natten och morgonen började precis lika tidigt som vanligt. Vi serverades frukost innan det var dags att ge sig av. Rekommenderar Albergue del Monasterio de las Benedictinas mycket varmt. Ett perfekt Saraställe.

Medan några startade sin vandring vidare, stannade flera kvar en extra natt för att vila. Många av de jag mött utmed vägen dök upp här i León med olika skador. Jag och Molly fortsatte till ett hostel. Efter att vi reserverat ett rum (för tidigt för att checka in) påbörjade vi vår sightseeing. Först strosade vi runt lite planlöst och tittade på vackra byggnader, bland annat ett palats ritat av Gaudí och León äldsta kyrka. Vi snubblade över en saluhall och strosade där inne en stund. Är så avundsjuk på utbudet av fisk här i Spanien. Om vi hade en tredjedel av det hemma i Örebro skulle jag vara mer än nöjd.

Efter det gick vi till turistinformationen. Behövde nämligen få tag i en sömmerska och en märkpenna. Mina byxor börjar ge upp och har planer på att bli rejält oanständiga. Första sömmerskan vi kom till skulle kunna ha byxorna färdiga till på fredag, vilket inte fungerar med min tidsplan. Så vi gick vidare till nummer två. Efter att ha förklarat att jag är pilgrim ringde hon några samtal och kom tillbaka och meddelade att de skulle vara klar ”la última hora”, alltså vid stängningsdags idag.

Promenaden gick vidare till basilikan San Isidoro. San Isidoro blev ärkebiskop i Sevilla vid 36 års ålder och levde 560-636. 1063 flyttades relikerna efter honom till den nästan färdigbyggda basilikan i León, och när kyrkan invigdes 1067 helgades den åt honom. Den kungliga panteon finns här, med resterna efter 23 av Leóns kungligheter. Valven i panteon är dekorerade kring 1160 och är kända som ”den romanska konstens sixtinska kapell”. De föreställer bland annat Jesu födelse, påsken, de fyra evangelisterna, en almanacka, med mera. Om jag förstod saken rätt har de aldrig restaurerats utan är i originalskick. Förvånantsvärt klara färger.

Sedan fortsatte promenaden till San Marcos. Det var från början ett hospital för pilgrimmer, 1152, och senare kloster. Det har byggts om fler gånger och har numera en 100 meter lång fasad i platereskstil (1500-1700-tal). Under det spanska inbördeskriget fungerade det ett tag som fängelse (under koncentrationslägerliknande former) och totalrenoverades under 1960-talet för att bli ett Parador-hotell.

Efter flera timmars vandrande i kalla kyrkor och kylig spansk vår gick vi tillbaka till Hotel San Martín för incheckning. Vi passade på att kolla mailen (utnyttja wifi till max) och upptäckte att Jennafer bestämt sig för att ta tåget och nu befinner sig på samma härbärge som vi tillbringat natten på. Då det är perfekt tid för la comida beger vi oss ut igen (i ösregn) för att få tag i Jennafer. Hon har gått ut en sväng, men vi träffar Des och Koo. Vi beger oss istället till restaurangen vi blivit rekommenderade och intar blöta ett ganska så mediokert mål mat. Helt ok, men långt ifrån den fullträff vi lyckades med igår. Blöta beger vi oss sedan hemmåt för varm dusch och siesta. Jag passar på att uppdatera bloggen.

När det närmar sig ”la última hora” beger vi oss ut igen. Inget regn längre tack och lov. Går via härbärget och den här gången är Jennafer på plats. Vi smyger upp bredvid hennes säng och hon blir överlycklig när hon får syn på oss. Vi plockar upp henne och går sedan för att hämta min byxor. Sedan avslutar vi kvällen med ett glas och lite plockmat på en krog i närheten av Plaza Major.

Video

Dag 22:

Fågelsång

Panorama

Fågelsång

Panorama

Dag 24:

Tåg på väg ut ur Sahagún

Någon slags demonstration i León. Typiskt spanska instrument i orkestern.

Psalmsång i kyrkan intill. Skruva upp volymen! Vilken sång är det?

Bilder

Dag 23:

Dag 24:

Dag 24 Tåg: Sahagún - León

Dagen började som vanligt med att sovsäcken vibrerade 06.30. Slår på mobilen på kvällarna för att kunna sätta alarmet, så det är möjligt att smsa lite med mig. Sedan väntade påklädning och packning av ryggsäcken. Passade på att packa om helt och tillsätta lite extra lavendelolja. Har hittills klarat mig utan mystiska bitmärken och måste snart köpa ny lavendelolja. Tvivlar på att den räcker hela resan.
Ca 8 var jag tvungen att ta avsked av Jennafer, hon är envis och ska försöka vandra in till León. Jag inser mina begränsningar och gick iväg till tågstationen. Köpte en biljett på spanska, utan hjälp. Lyckades till och med få med mig en kaffe i engångsmugg trots att de egentligen inte säljer café con leche para llevar. Jag är bäst!
Flera andra pilgrimer tog samma tåg som jag, och delar av färden åkte vi parallellt med caminon. Såg både cyklister och vandrare.
Framme i León var det ännu några timmar innan härbärget öppnade och jag tog medvetet inte det kortaste vägen dit. I ett gatuhörn sprang jag på Koo (koreanska killen jag nämnt tidigare). Vi hade åkt med samma tåg, fast från olika stationer. Gick till turistinformationen och fixade finfina kartor, sedan blev det frukost/fika på ett café i närheten av katedralen. Mums!
När klockan slagit 11 letade vi oss fram till Albergue del Monasterio de las Benedictinas och checkade in. Sover i en sal med en hel del våningsängar, men det gör inget för stället är fräscht och de är trevliga. Ikväll ska jag gå på completorium med pilgrimsvälsignelse.
Rastlös som jag är dröjde det inte länge innan jag gav mig ut på upptäcksfärd. Vandrade genom de centrala delarna, ganska planlöst, och tittade på byggnader och skyltar. Efter ett tag gick jag tillbaka till härbärget. Fler pilgrimer började droppa in, flera bekanta ansikten. Bestämde mig för att kolla i receptionen om Molly checkat in. På väg dit öppnas dörren till rummen och en nyincheckad Molly kommer in i rummet. Hon blir väldigt glatt överraskad över att jag är där. Förstår nog inte riktigt hur.
Lurar hur som helst med henne ut för la comida. Intog lokal mat på en mysig restaurang i närheten. Jag åt bland annat en vildsvinsburgare, samt en kastanjkaka (påminner om ostkaka) till dessert.
Efter lite vykortsskrivande gick vi ihop om en tvätt och sedan blev det sightseeing. Nu har vi sett katedralen och försett oss med information om vad vi ska göra i morgon. Just nu är det wifi-stund på en bar, men snart blir det supermercado (farmacia avklarat) och sedan hem för svensk kvällsmat innan completorium.

Dag 23 Calzadilla de la Cueza - Sahagún

Dagen började rörigt. Alla vaknade i omgångar och rotade runt i mörkret på jakt efter sina saker. Ingen vågade tända lyset och jag var för lat. Tillslut tändes i varje fall lyset och vi kom iväg. En liten bit. Stannade på den lokala baren för frukost (kaffe och ljust bröd). Sedan bar det av i blåsten. Min och Jennafers sista dag tillsammans.
Idag var det flera små byar utmed vägen, men ingen med en bar när vi kände för fika och toalett. Stannade till i Terradilla de los Templarios och fotade lite grand. Här har vi nämligen kommit halvvägs på vår väg till Santiago de Compostela.
Lite längre fram fick vi syn på ett härbärge som verkade ha någon typ av servering. Vi gick in. Åt pumpasoppa till lunch och drack svartvinbärssaft. Härbärget drivs av tyskar och vi passade även på att köpa lite naturgodis. Sedan började den långa vandringen utmed sendan mot Sahagún. När vi närmade oss staden började jag bli rejält kissnödig, men vi kom liksom aldrig närmre. Vid stadsgränsen tittade jag in på ett ganska så fint hotell och inspekterade deras toalett. Jennafer tappade bort mig. Jag fortsatte sedan in mot staden och istället för att fråga mig fram till härbärget frågade jag efter en blond tjej med grön jacka. Hittade henne tillslut på det kommunala härbärget.
Efter en dusch började jakten på apotek, supermarket och wifi. Visade sig vara festivo, så ingen supermarket har öppet (och vi börjar bli desperata). Så vi inhandlade det nödvändigaste på stadens enda öppna apotek, tog en kaffe (träffade på Eliott, Cathrine har matförgiftning), gick en sväng till till apoteket. Sedan gjorde vi ett studiebesök på akuten innan vi gick till apoteket igen.
Nästa uppdrag var att hitta busshållplatsen. Vilket så klart misslyckades. Så i morgon tar jag 8.42 (?) -tåget till León. En tågstation är nämligen ganska så svår att gömma. Sedan gick vi på jakt efter mat, vilken inte börjar serveras förrän efter 20.00. Spanien hatar oss!
Vi åt snabbmat på en liten restaurang istället och utnyttjar deras wifi till max. Snart ska vi tillbaka till härbärget för lite fildelning och ompackning innan sänggåendet.

Chip!

Dag 22 Carrión de los Condes - Calzadilla de la Cueza

Vi fick en ganska så sen start. Då vi inte lyckats hitta någon affär fick jag äta en del av min empanada till frukost. På väg ut ur staden passerade vi en hel massa barer där vi kunde ha ätit, men det visste vi inte igår. Jennafers fot mår sämre och sämre och jag är jättetrött. Höger höft är mycket bättre, men jag känner fortfarande av det, vänster höft har börjat göra sig påmind. Knäna är helt ok men fötterna börjar göra ont. Inga blåsor än dock.
Det gick segt att ta sig ut ur staden och fösta delen av caminon gick utmed en lite asfalterad landsväg. Vi hörde fågelsång och det fanns en hel del träd och några små åar. Sedan fortsatte vi utmed en spikrak grusväg. Efter en stund stannade vi för att äta lite. Klockan var 11 och vi uppskattade att vi nog gått halva sträckan av den öde biten. Sedan började träden tunnas ut och så småningom var det bara vi, den spikraka grusvägen och åkrarna. Vi gick i en hel evighet och två timmar senare nådde vi en rastplats med en informationstavla. Det visade sig att vi gått lite drygt hälften av den öde streckan och hade ca 7 km kvar innan nästa samhälle. Sedan är det ytterligare 8 km till målet för dagen. Vid det här laget var jag fett less och Jennafer hade ont. Hon kämpade långsamt vidare medan jag satt kvar och grämde mig en stund. Började fundera över mina möjligheter att nå Santiago i tid. Tiden rinner iväg snabbt nu, om jag når dagens mål är jag halvvägs, men har använt mer än hälften av tiden. Skulle jag däremot stanna för dagen i nästa samhälle kanske jag kan gå till Sahagún i morgon och därifrån borde jag kunna ta bussen till León. På så sätt vinner jag några dagar.
Kom så småningom ifatt Jennafer som nu hade rejält ont och konstaterade att hon knappt skulle orka fram till civilisationen. Jag knatade vidare och misströstade för varje meter att jag någonsin skulle se något annat än vetefält och grusväg igen...
Men efter en lång stund började något skymta i fjärran och sedan kom jag ner i en dal med en liten liten by med ett härbärge. Jag tog plats i en stol utanför i solen och pustade ut. Kollade min guidebok och konstaterade att om jag stannar för dagen här så har jag drygt 22 km kvar att gå till Sahagún i morgon. Det är överkomligt. Sagt och gjort. När Jennafer kom ifatt checkade vi in och konstaterade att det även finns wifi här. Efter dusch och tvätt av trosor har jag äntligen kontakt med yttervärlden igen. Går en alldeles perfekt buss från Sahagún i övermorgon och jag kommer fram till León lagom när allt öppnar. Blir sightseeing, och sedan ska jag försöka övernatta i klostret. Känner jag mig piggare så vandrar jag åter på onsdag, om inte så vilar jag en dag till.
Om en timme blir det middag på den lokala baren och fram tills dess håller jag mig vid liv med de godisar som hospitaleron bjuder på då och då.

Omdöme dag 15 - 21

Dag	Stad	Härbärge	Omdöme	Kommentar
15	Agés	El Pajar de Agés	++	fräscht, varmt,
16	Burgos	Casa del Cubo	++	centralt, fräscht, ingen wifi
17	Burgos	Hotel Norte y Londres	++	badkar, bred säng, wifi
18	Hornillos del Camino	Municipal	+	tvivelaktigt välkomnande, mögel, kyla, varm brasa
19	Castrojeriz	Casa Nostra	++	trevligt men kallt
20	Frómista	Municipal	+	helt ok, ingen wifi
21	Carrión de los Condes	Espíritu Santo	++	enkelsängar, varm dusch, nunnor

Statistik dag 15 - 21

Dag	Stad	km	Sammanlagt	Avklarat km	Avklarad tid
15	Agés	22,8	268,2	34%	37%
16	Burgos	22	290,2	36%	39%
17	Burgos	0	290,2	36%	41%
18	Hornillos del Camino	21	311,2	39%	44%
19	Castrojeriz	20,2	331,4	42%	46%
20	Frómista	25,2	356,6	45%	49%
21	Carrión de los Condes	20,5	377,1	47%	51%

Dag 21 Frómista - Carrión de los Condes

Vi blev praktiskt taget utslängda på morgonen, trots att ingen sagt en tid till oss kvällen innan. Jag borstade tänderna och slapp i alla fall utskällningen.
Med ytterst lite frukost i magen satte vi av för dagen. Jennafer var långsam på grund av sin fot som bara blir sämre och sämre. Jag var långsam på grund av trötthet. Första delen av dagen gick utmed sendan, en motorväg för pilgrimer. Väldigt rak, slät grusad yta utmed landsvägen. Förfärligt tråkig att gå på.
I första byn vi passerade stannade vi för en kaffepaus. Sedan valde vi att inte fortsätta utmed sendan, utan tog istället den gamla leden som gick utmed en flod. Mycket vackrare. Men vädret var inte på vår sida. Större delen av dagen blåste det hårt och till och från regnade det. Vi var trötta och kissnödiga när vi kom till nästa stad. Så första anhalten blev den lokal baren. Efter toabesök beställde jag en bocadillo con tortilla och en apelsinjuice. Även denna gång var planen att spara en bit till eftermiddagen. Men på något underligt sätt försvann även denna smörgås i ett nafs.
Efter proviantering tog jag en liten tur i den lokala kyrkan. Den tillhörde tidigare tempelriddarna och har bland annat en altartavla med bilder ur St Jakobs liv. När jag kom ut ur kyrkan hade det börjat regna igen.
Resten av dagen gick nu på sendan. Utmed en stor väg med hög hastighet, och inget skydd mellan oss och bilarna. Om någon får sladd får min pilgrimsvandring ett snabbt slut. Även om de satsar på att plantera träd utmed caminon så är många delar av den helt trädfria och vinden har fritt spelrum. Det är väldigt tröttsamt att gå i motvind och kraftig sidvind. De spikraka vägarna här på mesetan gör även sitt bästa för att trötta ut min hjärna. Så långt ögat når är det bara åkrar och vägen svänger aldrig. Kullarna är väldigt få numera, och det känns som om man bara går och går utan att komma någon vart.
När vi väl fick syn på Carrión de los Condes på avstånd tog det en hel evighet att komma fram dit. Var helt slut när vi kom in i staden. En tysk pilgrim frågade om vägen till ett av härbärgerna, Espíritu Santo, och vi hakade på. Var liksom lättast så. Vi hamnade i ett konvent med nunnor. Badrummet var fint, duscharna varma och enkelsängarna breda. Enda nackdelen var att det inte fanns wifi.
Efter ombyte tog vi en tur på stan med förhoppningen att hitta en affär. Morgondagens vandring bjuder nämnlingen på ödemark. Vi frågade i turistinformationen, men lyckades ändå inte hitta fram. Istället köpte vi varsin empanada på markanden som invaderat staden. Vi gjorde ett försök att hitta något att äta innan normal middagstid för spanjorer, vilket misslyckades. Sedan sprang vi på Eliott och Cathrine igen, som bodde hos andra nunnor. Därefter gav vi upp våra försök helt och köpte en löjligt stor mängd chokladkaka och gick hem till härbärget och åt upp den.
Jag hade tänkt gå på mässan på kvällen med var för trött och grinig. Känns som att Spanien hatar mig idag. Så vi gick och lade oss tidigt istället.

Dag 20 Castrojeriz - Frómista

Igår kväll åt vi en god pilgrimsmeny tillsammans med Cathrine och Eliott. Jag åt Patatas Riojanas (ny favorit så det så), stekt kummel med citron, samt fårost med kvittenmarmelad till efterrätt. Efter en trevlig kväll på puben tog vi oss hem till härbärget genom de slingrande gatorna. Väl hemma insåg vi att tvätten inte riktigt var klar, så medan vi väntade hann alla andra gå och lägga sig. Fick hitta tillbaka till sängen i mörkret. Men rena kläder är aldrig fel.
Under natten frös jag ganska rejält och ångrade att jag inte tagit på mig ullsockorna. När vi skulle iväg på morgonen började Jennafers ena fot strejka. Förmodligen känner hon av benhinnorna. Blev alltså en lugn start på dagen. Till en början... Strax utanför staden gick vi över en gammal bro som är under utgrävning. När floden ändrat sitt lopp har den hamnat under ett tjockt lager dy. När vi passerat den gamla bron var det dags att gå över den nya, sedan bar det av uppför. Det blev ca 1 km i 12% lutning. Väl uppe på höjden gick vi tvärs över innan det var dags att gå ner igen.
Sedan fortsatte det ganska flackt fram till Itero de la Vega där vi tog vårt morgonkaffe. Jag köpte en bocadillo med tortilla och skulle bara äta en lite bit av den. Plötsligt var hela borta. Undrar hur det gick till?
Vandringen fortsatte genom odlingslandskap och snart passerade vi en bevattningskanal. Efter ytterligare en kulle började vi ana Boadilla del Camino i fjärran. Där stannade vi för en fika och jag åt min första glass sedan jag anlände till Spanien. Det var ett riktigt mysigt ställen och vi hade gärna stannat, men tidsschemat börjar bli lite tajt. Var by the way dagens andra fika tillsammans med svenskarna.
På väg igen fick vi syn på en jättestor höstack... Så det blev en fotosession. Sedan gick större delen av vandringen utmed en kanal. Vackert som bara den. Precis innan Frómista gick vi över en sluss.
I Frómista tvekade vi lite över var vi skulle sova, men var för trötta för att leta en längre stund. Så när Lawrence ropade "Hola guapa" följde vi med henne och Des till det kommunala härbärget. Det visade sig vara helt ok, men saknade wifi. Vid det här laget börjar jag få abstinens.
Framåt kvällen försökte vi hitta ett ställe som serverade mat men det visade sig vara svårt och Jennafers fot plågade henne ganska rejält. Vi plockade upp en holländare, Nico, på vägen och hittade tillslut lite mat. Det var helt ok, men på tv:n i bakgrunden visades en tjurfäkning så aptiten var sådär. Försöka äta medan 3 tjurar dödas för skojs skull är inte min grej. Stackars Nico fick ganska så buttert middagssällskap.
Natten blev kall, men vi sov i varje fall i rummet med minst snarkare.

Bilder dag 19

Dag 19 Hornillos del Camino - Castrojeriz

Jag verkar vara den enda som sovit som en stock i natt. Känner mig verkligen hemma i min sovsäck. Det var två herrar som snarkade ikapp. En dam beslutade sig för att sova på köksgolvet, och Eliott sov på köksbordet. Jag hörde dem inte ens.
Vi kom iväg strax efter 8 och knallade uppför backen till mesetan igen. Där blåste det som vanligt hårt och jag pluggade efter en stund in musik i öronen istället. Då gick det mycket lättare att gå. De flesta säger att mesetan är en märklig syn, med öppna fält så långt ögat når. Men jag håller inte riktigt med. Påminner för mycket om Skåne och Närke för att jag ska bli förvånad.
Vid 11-snåret nådde vi en lite pilgrimsby i en dal och beslutade oss att det var dags för fika. Det första ord Jennafer lärt sig på svenska. Mycket viktig företeelse. Blev varsin gigantisk bocadillo med tortilla i. Och café con leche. Drygt 30 min senare var vi redo för vandring igen.
Det bar av uppåt, men vi lämnade aldrig dalgångarna så vi slapp den hårdaste vinden. Vi började bli lite fikasugna när vi skymtade nästa stad och bestämde oss för att stanna och vila lite innan slutspurten. När vi kom fram till stadsgränsen visade det sig vara målet för dagen: Castrojeriz.
Två dagar i rad har vi alltså blivit förvånade över hur snabbt vi kommit fram. Tror inte att morgondagens etapp på 25 km blir några större problem. Eller ja... Inte större än vanligt i alla fall.

Nu ska vi snabbfixa lite med tvätten innan det blir mat på det lokala baren. Både bilder och videor väntas framöver. Men inte ikväll.

Ps. Blir verkligen glad över mail och uppmuntrande kommentarer här på bloggen. Har ca 70-120 besökare varje dag.

Dag 18 Burgos - Hornillos del Camino

Dagen började med att jag försov mig ca 30 min. Så starten blev inte så tidigt som vi tänkt oss. Natten blev inte heller så god som jag tänkt mig… Vant mig vid sovsäck, och det var bara konstigt att sova i lakan i hotellsäng. Vaknade mer än en gång om man säger så. Mitt hem blir mer och mer min ryggsäck. Någon gång mellan 8 och 8.30 bar det i varje fall av. Kändes skönt att ha hemmet på ryggen igen och vi promenerade än en gång mot katedralen. Skillnaden var att denna gången gick vi förbi. Vi åt frukost på en mysig liten bar innan vi gick de sista km ut ur staden. Så snart vi nått stadsgränsen kom landsbygden omedelbart. Det blev grusväg, luktade gödsel här och var och vi passerade i utkanten av flera byar. Efter ett tag gick vi över järnvägen på en bro, sedan slingrade sig caminon runt ett vägarbete. Pilgrimerna framför oss svängde vänster upp mot motorvägen, men det kändes inte helt rätt. Vi tog istället fram min kamera och zoomade en skylt på avstånd. Visade sig vara ett av våra vägmärken, så vi fortsatte rakt fram. Vi passerade under motorvägen tillsammans med floden Arlanzón. På pelarna var pilgrimsgrafitti målad och en officiell ursäkt angående vägarbeterna.

Nästa stad stannade vi i för lite inköp och 11-kaffe på en bar. Sedan bar det lite lätt uppför mot nästa samhälle. Vi passerade en hel massa gamla vackra hus och sedan började klättringen mot dagens högsta punkt, ca 900 möh. Ju högre upp vi kom destu mer blåste det. Närmare toppen började det regna lite grand. Efter att ha kämpat i motvind uppe på toppen, med vacker utsik både bakåt mot Burgos (gick att skymta i fjärran) och framåt ut över mesetan, gick det brant nedåt. Det var grusväg med stundtals ganska så stora lösa stenar och fortfarande brant nedåt. Vi började närma oss ett samhälle, men vågade inte hoppas på att det var målet för dagen. Klockan var ca 14 och normalt brukar inte vandringarna gå så snabbt. Men när vi nådde stadsgränsen insåg vi vatt vi var framme.

Vi gick till det kommunala härbärget och förväntade oss att det skulle vara ganska likt de andra vi varit på. Det var det inte. Skyltningen mot receptionen slutade i köket, där det redan satt ett antal pilgrimer som inte riktigt visste hur de skulle bete sig. Ingen hospitalero fanns i sikte. Vi började misströsta ganska så snart. Efter en längre väntan dök en stressad kvinna upp och började stämpla pass och skriva in folk. Vi blev tilldelade våra sängar och gick till ett rum med väldigt ofräscha madrasser och mögel runt fönstren. Kallt och fuktigt. När jag duschade fanns inget varmvatten, men det kom tillbaka senare. Jag överdoserade nog mängden lavendelolja i sängen och snart måste jag nog köpa en ny.

Det dröjde inte länge förrän vi gick till baren istället. Den var något mer gästvänlig än härbärget. Där höll vi oss sedan fram tills det var dags för middagen. Först hade vi sällskap av en ganska så märklig amerikan. Middagen åt jag tillsammans med två kanadensare. De var troende katoliker och vi talade mycket om varför vi gör den här vandringen, hur Gud har lett oss hit. I joh 14:6 står det:

Jesus told him, "I am the way, the truth, and the life. No one comes to the Father except through me. (ISV)

Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. (SFB)

Jesús le dice: YO SOY el camino, y la verdad, y la vida; nadie viene al Padre, sino por mí. (SSE)

På engelska kallas vägen jag vandrar just nu för The Way, på spanska el Camino. Kan det ha något samband? Kan det vara så att Jesus är så nära att han faktiskt är vägen vi vandrar här? Om inte den fyskisk vägen vi går så i varje fall den andliga.

Vi talade även om pengar. Som turister betalar man och förväntar sig en viss kvalitet på det man betalar för. Som pilgrim tar man emot de gåvor man får. Vi kan inte ställa några krav på en viss standard på de härbärgen vi stannar på. Vi får vila i Guds hand och lita på att han leder våra steg. Vara tacksamma för att vi har tak över huvudet på nätterna, någonstans att sova. Vi svälter inte, utan får faktiskt riktigt god mat till rabatterat pris.

När vi kom tillbaka till härbärget hade någon tänt en eld nere i köket. Här är det riktigt varmt och skönt just nu. Drar mig lite för att gå upp och lägga mig i det kalla sovrummet, men det måste ske så småningom. I morgon bär det av till Castrojeriz, drygt 20 km. Jag skulle vilja komma iväg ganska så tidigt så jag har tid med lite pauser.

Herre visa mig Din väg och gör mig villig att vandra den.

Dag 17 Sightseeing i Burgos

Dagen började med lite fildelning på sängkanten. Jag och Jennafer fick del av Mollys bilder på oss. Sedan satt vi en stund i "köket" på härbärget innan vi var tvungna att lämna stället. Molly fick sällskap av den koreanska killen på vägen ut ur staden och jag och Jennafer följde dem en liten bit på väg innan vi gav oss iväg på jakt efter vårt hotell. (En annan tolkning: Jennafer trodde vi skulle åt samma håll, men efter att jag tog över kartan gick vi åt andra hållet och hittade hotellet). Efter incheckning i ett mysigt dubbelrum på Hotel Norte y Londres gick vi iväg på jakt efter frukost. Hittade ett café på Plaza Major. Jag åt en tortilla med tonfisk, sallad, majonäs, tomat och kokt ägg. Till det en café con leche och en zumo de naranja.
Efter denna stärkande måltid blev det sightseeing. Vi tog god tid på oss i katedralen, där vi även sprang på svenskarna igen. Vi var in i en del souvenirbutiker, jag köpte örhängen. Sedan klättrade vi upp emot slottet som ligger på en höjd över staden. När vi kommit upp insåg vi att det inte är öppet för besökare på vardagar. Så efter lite fotografering utanför och vid en närliggande utsiktsplats klättrade vi ner igen.
Istället gav vi oss ut på jakt efter postkontoret, statyn av El Cid och ett museum. Statyn snubblade vi i princip över, och på andra sidan floden (som var ca 3 gånger så stor när bron över den byggdes) låg både postkontor och museum. Vi postade min matlåda, stegräknaren som ändå inte funkar, Juega de la Oca och örhängerna. Så Älsa kan räkna med post de närmaste dagarna. Hon får nog förfalska min namnteckning för att hämta ut det dock.
Museet visade sig ha stängt för siesta, så efter en liten fika gick ni hem till hotellet. Vi badade i badkaret i omgångar och även mina kängor fick sig ett bad. Dock i ett mer storleksanpassat kar. Efter några timmars vila begav vi oss ut igen. Vi åt pizza i närheten av katedralen och gick sedan till museet. Flera skolklasser var där samtidigt med oss tyvärr, så vi fick inte riktigt gå i den takt vi ville. Men det var kul att ha sett Museo de la Evolución Humana. Efter lite efterforskningar tillsammans med antropologen Jennafer har vi konstaterat att jag är en neandertalare.

Dag 16 Agés - Burgos

Efter middagen sa vår hospitalero adjö, och hänvisade till hennes ersättare om vi hade några frågor. Strax efter nio dök en blöt och kall äldre herre upp och ville checka in, men det fanns ingen hospitalero. Han försökte ringa numret som fanns i receptionen, men ingen svarade.
När vi vaknade på morgonen fanns det fortfarande ingen personal. Började fundera över alien abduction... Elliot (kille med luva jag sett passera några gånger) började vissla på X-files.
Ute var det ca 0 grader och snöade så idag åkte ullunderstället på för första gången sedan jag kom till Spanien. Däröver långbyxor, långärmat, jacka, damasker, regnponcho, ullbuff över hals och huvud, hatt och handskar. Första biten var kall men sedan fick jag upp värmen. Vi stannade till i Atapuerca och tog en kaffe. Atapuerca är känd för sina fornlämningar som man hittade i samband med ett järnvägsbygge på 1890-talet. Det har gjorts ett antal utgrävningar på platsen och tack vare fynden har man hittat fossiler från Homo antecessor. De äldsta fynden är ca 800 000 år gamla.
Efter Atapuerca gick det brant uppför mot en höjd med ett kors, varifrån vi skulle kunna se Burgos. Då det fortfarande blåste hårt och snöade till och från såg vi inte speciellt mycket av utsikten. Däremot träffade vi på En herde med en flock på 1000 får. Efter nerfarten från höjden blev det en platt vandring in mot Burgos. Stora delar gick utmed landsvägen, vi rundade flygplatsen och sista 10 km tog vi oss igenom förorter med industrier och varuhus. Letade gula pilar på lyktstolpar och träd.
När vi närmade oss centrum kom de holländska grabbarna ifatt oss, och vi hade redan sällskap av den belgiska tjejen sedan fårflocken. Vi var ganska utslagna efter dagens vandring men njöt ändå av solen som värmde oss när vi kom in i staden. Det gick ganska så lätt att hitta vägen fram till det kommunala härbärget.
Efter incheckning och dusch blev det lite sightseeing och inköp. Apotek är det första vi letar efter för det mesta. Vi åt churros con chocolate på ett café, ingen höjdare om du frågar mig. Sedan gick jag och Molly på en pilgrimsmässa i katedralen. Börjar förstå mer och mer av spanskan i gudstjänsterna.
Tanken från början var att vi alla tre skulle ta en dag ledigt i Burgos, men Mollys tidsplan ändrades. Så efter mässan gick vi ut och åt en avskedsmiddag. Glömde tiden helt och fick bråttom för att inte bli utelåsta från härbärget.

Omdömen dag 1 - 14

Dag	Stad	Härbärge	Omdöme	Kommentar
1	Orisson	Orisson	++	god mat
2	Roncesvalles	Collégial	++	välorganiserat
3	Zubiri	El Pano de Avellano	+++	familjärt, god mat, service
4	Pamplona	Jésus y María	-/+	stort, lyhört, opersonligt, vackert
5	Cizur Menor	Roncal	++	dåligt väder, annars bra
6	Puente la Reina	Padres Reparadores	+	kallt, enkelt
7	Lorca	Albergue de Lorca	+++	service, hjärta, glädje
8	Villamajor de Monjadín	Hogar Monjardín	+++	personligt, andakt
9	Torres del Río	Casa Mari	-	falsk marknadsföring, enkelt
10	Logroño	Municipal	+	helt ok, ingen wifi
11	Ventosa	San Saturnino	+++	personligt, litet, hjärta
12	Azofra	Municipal	++	dubbelrum, varmt
13	Grañon	San Juan Bautista	+++	hemma, i en kyrka, andakt
14	Tosantos	San Francisco de Asis	++	kallt, enkelt, andakt, äkta

Video

I Grañón hade vi äran att lära känna en äldre herre som gärna står i centrum och gärna glänser med sina kunskaper i spansk kultur och språk. Han sjöng serenader för Molly vid flertalet tillfällen, och när det var dags för diskning hittade han sin scen.

Statistik dag 1 - 14

Dag	Stad	km	Sammanlagt	Avklarat km	Avklarad tid	Härbärge
1	Orisson	8	8	1%	2%	Orisson
2	Roncesvalles	16,8	24,8	3%	5%	Collégial
3	Zubiri	21,8	46,6	6%	7%	El Pano de Avellano
4	Pamplona	20	66,6	8%	10%	Jésus y María
5	Cizur Menor	4,8	71,4	9%	12%	Roncal
6	Puente la Reina	23,9	95,3	12%	15%	Padres Reparadores
7	Lorca	12,8	108,1	14%	17%	Albergue de Lorca
8	Villamajor de Monjadín	17,9	126	16%	20%	Hogar Monjardín
9	Torres del Río	19,7	145,7	18%	22%	Casa Mari
10	Logroño	20,6	166,3	21%	24%	Municipal
11	Ventosa	20	186,3	23%	27%	San Saturnino
12	Azofra	15,2	201,5	25%	29%	Municipal
13	Grañon	22,2	223,7	28%	32%	San Juan Bautista
14	Tosantos	21,7	245,4	31%	34%	San Francisco de Asis

Dag 15 Tosantos - Agés

Vaknade strax efter 7. Fick en spansk frukost innan jag packade väskan, skrev en liten bönelapp, och sedan gav vi oss av. Dagen började med hot om regn. Vi passerade en liten stad varannan km. Sedan började det gå uppför. Vissa delar brant uppför. Höften började göra ont igen, behövde en paus, men det var för kallt för att stå still. Delar av dagen har det snöat. Jag kom ganska så rejält på efterkälken. När det planade ut så fick jag upp farten och höften började funka lite bättre. Nedför gick det riktigt snabbt. Strax utan för San Juan de Ortega kom jag ifatt mina amerikaner, och gick förbi. Varför sakta ner när man har flow? Molly sa nåt liknande: She's smiling, that must be good. Oh! Se how she goes! She saw the town ahead.
Vi åte en sen lunch i San Juan de Ortega och jag passade på att kika in i kyrkan. Det finns en väldigt vacker sarkofag där det var tänkt att Juan skulle begravas, men han föredrog en enklare grav och ligger i en annan del av kyrkan. Han har tydligen lite superkrafter när det gäller fertilitet. Så här i efterhand ångrar jag lite att jag inte tände ett ljus... Kanske skulle storken dykt upp i så fall.
Efter lunchstoppet bar det av igen. Planen var Agés, och sedan Atapuerca. Men när vi kom ut ur skogen började det blåsa, så i Agés gav vi upp för dagen och tog in på ett privat härbärge. Det är varmt här, trevliga våningsängar, hett vatten i duschen, kläderna har blivit tvättade och är torra igen.
I morgon räknar vi med att nå Burgos, och planen ar att ta en ledig dag där. Ser fram emot enkelrum och badkar.