Dag 33 Sarria - Portomarín

Började dagen lugnt med en ordentlig frukost innan det bar av på Sarrias blöta gator. Regnade när jag vaknade, men var uppehåll när jag gav mig iväg. Första biten gick uppför genom Sarrias äldre kvarter, fin utsikt och gamla byggnader att fota. Vid stadsgränsen gick det brant nedåt. Sedan korsade vi först en lite å på en gammal stenbro, och sedan en järnväg. Därefter slingrade sig vägen uppåt genom en skog. Mysigt och vackert men jobbigt. Ganska snart fick jag stanna till och ta av mig jackan.
För att få sin Compostela måste man ha gått minst den sista 100 km av caminon, och Sarria är lite drygt det avståndet innan Santiago. Så leden var lite mer tätbefolkad idag.
Vid toppen av första stigningen började det regna, och det höll i sig ett bra tag. Gick ganska så förnöjd i min egen lilla värld innanför min poncho (fruktansvärt nöjd med den). Stannade till för en fika på en bar 11.30. Hade då inte ens kommit halvvägs. Efter stoppet regnade det inte riktigt lika mycket, men det var fortfarande ponchoväder. Kom ifatt en baskisk kvinna i en lerpöl och tog följe med henne ett tag. Hon pratar snabbt på spanska, och jag kan inte påstå att jag förstod allt hon sa. Men tror vi båda två tyckte det var kul att konversera ett tag. Det slutade regna för en stund och framåt 14-tiden var det dags för lunch för henne, och jag köpte en glass och fortsatte i solskenet. Vi hade för en stund sedan passerat märket som talar om att nu är det endast 10 mil kvar till Santiago.
Dagen har varit kuperad och slingrat sig genom odlingslandskap. Lyckades lukta mig till en grisfarm vid ett tillfälle. Senare mötte jag en skock med får och kossor på vägen, vallade av ägare och hundar. Utsikten har varit slående vacker.
Under eftermiddagen har solsken och duggregn avlöst varandra, så ponchon har åkt av och på. Började sikta en stad i fjärran men vågade inte riktigt tro att det var dagens mål. Det började gå brant nedför och snart var jag framme vid en bro över fördämningen. På andra sidan floden ligger Portomarín. Staden är gammal och har haft stor betydelse för caminon länge, men det speciella med den är att den har flyttats. Tidigare låg den längre ner i floddalen och när dammen skulle byggas beslutade man sig för att flytta de byggnader som var värda att bevaras för eftervärlden. Sten för sten. Hela kyrkan är flyttad och ett antal hus. Vid lågt vattenstånd, som idag, kan man se ruinerna efter husen som lämnats kvar sticka upp över vattenytan.
Tog in på ett härbärge som heter Ultreia (Frammåt med mod!) mest för att jag gillade namnet. Och så har de wifi... Har ätit en pilgrimsmeny, kikat på kyrkan och handlat frukost.
I morgon väntar ca 25 km. Är dock inte helt säker på att fötterna kommer att gilla det. Vänster lilltå besvärar mig fortfarande, och höger fot har nog en inflammation. Har fått mer och mer ont de senaste två veckorna. Men vi får se. Alternativet är ca 15 km, och längre etapper kommande dagar. Mår inte foten bättre i morgon eftermiddag blir det nog farbror doktor.