Fortsättning?

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den största dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening med vår färd - 

men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen fylld av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

- I rörelse, Karin Boye

Om någon frågat mig innan caminon vart jag ska vandra nästa gång hade jag nog replikerat: "nästa gång?". Tanken var en once in a lifetime. Men ju närmare Santiago jag kom, desto oftare kom jag på mig själv att undra var jag ska vandra härnäst. Vem jag ska vandra med och hur snart. Mitt sinne började göra upp planer.

Är sugen på Camino portugues och finalcaminon. Jennafer pratar om att vandra från Le Puy till St Jean Pied de Port nästa år, jag är sugen på Taizé + vandring. Och så finns ju Romboleden också. Beställde guidebok förra året och tänkte vandra som träning inför Spanien, men det blev aldrig av. Hemkommen frågade en kollega om inte vi kunde vandra delar av Romboleden tillsammans. Så kanske, kanske blir det några dagsetapper redan i sommar.


Livet är komplext och en hel del andra resor och vandringar ska avslutas, påbörjas och kanske ändra riktning. I sommar vilar jag i Nikolaikyrkans veckomässa, sedan får vi se vart gudstjänstlivet för mig. Trivdes ju bra med andakter och mässorna i Spanien. Jobbresan forsätter i redan utstakad riktning, kängorna sitter dock lite bättre nu och behöver inte snöras om varannan månad. Jag har fått fast tjänst. Äntligen!
En ny resa startar även i slutet av sommaren. Jag ska bli faster. Stort äventyr!

Herre, visa mig Din väg och gör mig villig att vandra den

Bilder

Dag 41:

Dag 42:

Dag 43:

Dag 43 Malmö - Örebro

Miljöskadad som jag är ställde jag givetvis klockan. Vaknade en bra stund innan familjen, men gjorde som jag brukar på morgon. Kolla facebook på mobilen medan jag vaknar till i ryggläge. Sedan strechar jag lite innan jag stiger upp. Efter det smyger jag omkring och fixar med packning, klär på mig, bäddar ur soffan, tar morgonmedicinen... Sedan vaknar Johanna och börjar fixa frukost. När den står på bordet väcker hon Tomas och vi äter tillsammans innan han skjutsar mig till tåget. Vi hämtar ut biljetten och sedan hinns ett besök på Starbucks med. En Caramel latte och en Doubble chocolate muffin att ta med.
11.13 avgår tåget norrut och det dröjer inte länge förrän jag är åksjuk igen. I Alvesta hoppar en trevlig kvinna på tåget och vi pratar om livet tills det är dags för mig att kliva av i Mjölby. Där köper jag mig en pastasallad på Pressbyrån innan jag kliver på tåget mot Örebro. Kände inte för att äta, men tvingade i mig då åksjuka inte blir bättre av att vara hungrig.
När vi närmade oss Örebro gjorde jag några försök att fota och filma den svenska mesetan och ingen var gladare än jag när vi äntligen var framme i Öret. Hemma! Ingen mötte mig på perrongen, men medan jag väntade på bussen var det några som smsade och undrade om jag inte är hemma snart. Var så skönt att stiga av på min hållplats och gå nedför backen till min gård. Familjen E var ute när jag kom och jag pratade en bra stund med dem. Fick även en kasse mat och en påse kläder av dem innan jag fortsatte till min dörr. Tyvärr var även de andra grannarna ute och jag gjorde mitt bästa för att korta ner samtalet så jag kunde få komma hem någon gång.
Lastade av väskorna på balkongen och bytte sedan om till rena kläder i trappen innan jag låste upp ytterdörren. Efter att ha stuvat in varorna i kylen gick jag ut på balkongen igen för att packa upp. Tvättbara saker slängdes i sopsäck i väntan på morgondagens tvättid och icke tvättbara saker lades i lufttäta plastpåsar för frysförvaring i 5 dygn.
Efter några timmar blev längtan för stor och jag gav mig iväg för att hämta hem Älsa. Var lite orolig för hur hon skulle reagera. Men hon var glad att se mig, hälsade och satte sig sedan bredvid dörren och väntade på att vi skulle gå hem. Blev lite förvirrad när jag istället gick in i lägenheten för att samla ihop hennes saker. Väl hemma sökte hon igenom hela lägenheten i jakt på inkräktare, men när hon insåg att hon var den enda katten här kom hon och gosade istället. Sov sedan vid mina fötter hela natten (ovanligt). Myskissen.

Dag 42 Santiago - Madrid - Barcelona - Malmö

Resdag 42 började egentligen på kvällen dag 41. Strosade runt ytterligare en stund på stan innan jag åt en lättare middag (en rancion champinjoner med jamón) och drack en musto till (druvmust). När jag gick för att hämta väskan vände sig en av de andra kunderna om och fick syn på mig. Kvinnan från Australien jag träffat på några gånger förut. Hon hade precis som jag fördrivit tiden själv under dagen och vi bestämde genast att fördriva den sista timmen tillsammans. Första anhalten blev inköp av scarfes. Jag tappar nämligen byxorna och behövde nåt som håller dem uppe. Sedan gick vi och tog en kopp te på ett ställe lite närmre stationen. När det var dags att skiljas åt konstaterade vi att vi återigen glömt vad vi heter, men att det inte spelar någon roll. Jag är den rosa svenskan och hon kaki aussie.
Efter att vi skildes åt svängde jag givetvis fel och gick en något längre väg till stationen. Gjorde dock inte så mycket då jag hade väldigt gott om tid på mig. Flanerade en bra stund på perrongen innan min säng för natten rullade in. Hittade bland annat tre (3!) tidsskrifter om cannabis. Det var 24 grader varmt med en luftfuktighet på 63%. När tåget väl rullade in på perrongen och jag hittade min kupé fick jag ännu ett bevis för kulturella skillnader. Jag var färdig att gå och lägga mig, var trött och ville sova. Medpassagerarna (spansk tjej något yngre än mig och spansk kvinna i övre medelåldern) tyckte det va synd att kupén var färdigbäddad så vi inte kunde sitta upp i säten de första timmarna av resan.
Så snart tåget började rulla insåg jag att jag måste lägga mig ner snarast, för detta kommer bli en gungig färd. Var ganska rejält åksjuk innan jag somnade, men sov ändå ganska så gott i min överslaf större delen av natten. Vaknade till några gånger och konstaterade att tåget slutat röra sig, men tänkte inte så mycket mer på det. När jag vaknade på riktigt klockan 7 på morgonen hittade jag ytterligare en passagerare i kupén. Hon pratade spanska med mig så fort hon såg att jag va vaken, men jag var för trött för att förstå. En stund senare, efter toabesök, insåg jag att hon sa något om försening. När de andra vaknade framåt åtta (och jag hunnit bli åksjuk igen) fick jag en mer utförlig förklaring. Tåget hade problem med en motor och mitt i natten stod vi stilla för att byta lok. Den yngre spanjorskan hade varit uppe och pratat med tågpersonalen, de andra hade också vaknat, och konstaterade att jag sovit som en ängel hela natten.
Jag började bli orolig för om jag verkligen skulle hinna med mitt tåg i Madrid, skulle ju dessutom byta till ett tåg som avgår från Atocha (ankommer Cha. Martín). Blev uppmanad att fråga konduktören, så jag vinglade mig bakåt i tåget. Fick bekräftat att jag kommer missa tåget och fick instruktioner (på spanska givetvis) på hur jag skulle gå tillväga för att få en ny biljett. Åksjukan blev värre och värre, men jag tog mig tillbaka till kupén för att plocka ihop mina grejer. Insåg ganska så snart att jag måste hålla mig ganska så stilla och titta ut genom fönstret i färdriktningen. Efter ett tag hjälpte inte det heller och jag beslutade mig för att försöka höja blodsockret lite med frukost. Vinglade tillbaka till bistrovagnen och beställde en café con leche och en croissant. Kämpade ner maten och åksjukan blev inte ett dugg bättre, efter en stund kom jag fram till att jag skulle må ännu sämre om jag satt kvar i bistrovagnen och åkte i sidled, så jag gick tillbaka till kupén. Stod sedan i korridoren och försökte titta ut genom fönstret. Koncentrera mig på att inte spy.
När klockan passerat nio bestämde jag mig för att packa färdigt. Spanjorskorna fick stora ögon när de insåg att jag hade tre flaskor tinto och 2 kg korv i väskan. Galen svenska... Vi rullade in på perrongen i Cha. Martín samtidigt som mitt tåg avgick från perrongen i Atocha. Fick hjälp att få upp väskan på ryggen och gav mig sedan av mot Atocha med tunnelbanan för att försöka byta mig till en ny biljett med nästa tåg.
Jag lyckades ta mig till rätt perrong, men missade att man skulle köpa en biljett i vänthallen. I samråd med en ung kvinna åkte jag med i alla fall. Framme i Atocha var det inte helt enkelt att hitta rätt plats. Gick till biljettkontoret och köade en stund. Där blev jag sedan dumförklarad och hänvisad till kundservice i den tropiska trädgården. Fanns två liknande kontor mitt emot varandra, så jag gick till RENFE. Där skrek de på mig att jag va på fel ställe så jag gick till den mitt emot istället. Där fick jag min ena biljett stämplad och blev sedan hänvisad tillbaka till RENFE. Fick vänta en bra stund på att få en stämpel på den andra biljetten innan de hänvisade mig till biljettförsäljningen. Gick dit och ställde mig i kö. Nu var det ca 15 min kvar tills nästa tåg skulle avgå.
När det var min tur ville de ge mig en biljett för 12.30-tåget. Jag ville åka med 10.30-tåget, för att i varje fall ha en chans att hinna med tåget. Det fanns inga 2a-klassbiljetter kvar, så jag fick betala 80 € för en uppgradering till 1a klass.
Sedan fick jag gå så snabbt jag kunde med dryga 20 kg packning. Kom fram till en bagagekontroll och fick lasta av mig allt ihop. Och sedan på med det igen. Stressa vidare till biljettkontrollen, sedan ner på perrongen och försöka hitta rätt vagn. Hann med tåget, men hade inte hunnit köpa någon frukost.
1a klass visade sig ha vissa fördelar dock. Det serverades fanta de limón, liten macka med kokt (!) skinka, och café con leche. Magen inte helt tom längre. Visades även film i vagnen, så jag såg Larry Crown dubbad till spanska.
Framme i Barcelona försökte jag så snabbt som möjligt ta reda på hur jag skulle ta mig till rätt busstation. Tunnelbaneinformationen upplyste mig om vilken station jag skulle till och säkerhetsvakten upplyste mig om att det går snabbare med RENFE. Så upp på markplan igen och köa för biljett. Tog en stund innan de förstod vart jag ville åka, men sen fick jag min biljett, 2 €, och kom iväg. Framme vid Arco de Triumf var det svårt att hitta ut från tunnelbanestationen, men ut kom jag till slut. Hittade ganska lätt till busstationen, men att hitta ingången var svårare. Att hitta rätt biljettförsäljning var ännu svårare. När jag väl kom fram hade bussen avgått och nästa avgång var 16.30. Med andra ord samtidigt som gaten stänger. Missade bussen med ca fem minuter och tjejen i luckan var inte precis tillmötesgående. Hon vinkade lite vagt i riktningen för taxi och jag gav mig iväg igen.
Utanför stationen hittade jag efter lite hjälp en taxi och frågade om prisuppgift. 170-190 € för resan, men jag skulle hinna med planet. Jag packades in i bilen och vi åkte via en telebanco då det inte gick att betala med plástico i taxin. Sedan lämnade vi Barcelona bakom oss. Såg några kända hus på vägen ut.
Ca en timme senare var jag framme vid flygplatsen i Girona. Resan gick på 165 € och gaten var fortfarande öppen. Tackade för hjälpen och gick in för att packa om väskorna innan incheckning. Åt en napolitana och drack lite juice. Checkade in huvudbagaget, 16,1 kg, och halsade mer juice medan jag gick mot säkerhetskontrollen. Där slängde jag det sista av juicen och packade ur handbagaget i grå plastbackar. Tog inte av mig kängorna. Blev visiterad av kvinnlig vakt, och blev tillsagd att vattenflaskor inte är tillåtet i handbagaget. Hade glömt att den låg där. Gick på toa för första gången på dryga 7 h. Sedan blev det ett besök på Mc Donalds. När jag fått i mig hamburgaren, men hade en hel del pommes och dricka kvar, stod det "go to gate" på skärmarna och jag stressade iväg till toa och tax free. Köpte vatten och choklad. Sedan blev det en dryg stående väntan innan vi fick gå ombord på planet. Trodde jag skulle svimma stundtals. Fortfarande lätt illamående.
Flygresan gick bra, men var ganska dryg då jag inte mådde 100 och mp3-spelaren bestämde sig för att inte fungera. Var glad när vi landande på Sturup att resandet snart skulle vara över.Var ganska kyligt när vi kom ut och jag njöt av att vara på svensk mark igen. När jag slog på mobilen fick jag två sms. Ett från en älskad kollega och ett från Johanna som undrade över hungerstatus och ankomsttid. Jag svarade att jag inte ätit från igår och att jag nog kommer med nästa flygbuss. Sedan gick jag på toa. Den luktade Sverige. Avsaknad av klor alltså.
Det gick lätt att hitta väskan på bagagebandet, sedan släpade jag den längs med golvet till biljettautomaten. Köpte en bussbiljett till Malmö, 109 kr, och tog sedan ur packningen ur sopsäcken jag haft för att skydda den. Fick hjälp av en svensk turist att få upp väskan på ryggen. Sedan stod jag utomhus och frös i 40 min innan bussen anlände. Skönt att kunna andas igen.
Bussen hade något fel på högtalarna och det hördes knappt vad chaffören sa. Lyckades i alla fall lista ut när Triangeln närmade sig och tryckte på stop-knappen. Bussen körde förbi hållplatsen och konserthuset ropades ut. Jag tryckte återigen på stop-knappen och på tredje försöket tändes lampan och bussen stannade. Funderade en stund på vilket håll jag skulle gå åt. Visste precis hur jag skulle ta mig till Dalaplan där kusinen bodde 2003, men det hjälper inte så mycket. Bestämde mig sedan för en riktning och gick. Stannade för säkerhets skull och frågade om vägen, och jag gick i rätt riktning. Strax mötte jag Tomas och Johanna, men förstod inte att det var de. Jag såg nämligen ingen barnvagn. Tog en stund innan jag insåg att hon hade bärsjal.
Vi knallade iväg till deras lägenhet, de bjöd på tacos, jag fick se deras lille kille för första gången (4,5 veckor gammal), och vi pratade långt in på natten. Sedan sov jag gott på deras soffa.

Dag 41 Santiago de Compostela

Dagen började inte bra. Vaknade klädde på mig och gick ut i köket för att äta frukost. Någon har ätit upp min yoghurt, finns inte i kylen. Apelsinen har åkt ryggsäck för länge och är något intorkad. Kaffet är helt ok, men croissanten (plan B) fastnade i automaten och jag har inte tillräckligt med mynt för att göra ett försök till. Så frukosten blir kaffe, torr apelsin, müslibar och kakor. Bra gjort Sara!

Tömde ryggsäcken och packade helt om. Och strax efter 10 var jag redo att lämna härbärget som varit mitt hem i 3 dygn. Gick till busshållplatsen med en väska på ryggen, en på magen och en kasse i handen. Snudd på att jag glömde få med mig stavarna. Tog buss nummer 6 till Estación de tren. Tog sin lilla stund att ta sig in och igenom stan, och på vägen upptäckte jag att när jag insåg att jag var vilse igår befann jag mig ca 30 meter från 6:ans hållplats. Attans!

Lyckades köpa en tågblijett med sovplats. Avgång 22.30 från Santiago, ankommer Madrid i morgon bitti. Där behöver jag ta ett lokaltåg till en annan station, för att sedan ta mig vidare till Barcelona. Anländer 12.40, om jag inte minns fel. Mer än nog med tid för att hitta anslutningsbussen till flygplatsen i Girona, men inte nog med tid för sightseeing. Får helt enkelt besöka Barcelona vid ett annat tillfälle.

Av någon outgrundlig anledning saknar tågstationen förvaringsboxar så jag fick snällt knalla upp till centrala delen av stan igen och gå till turistinformationen. De hänvisade mig vidare och ett par gator längre bort hittade jag ett ställe med både förvaring och skrivare. Så nu är väskorna inlåsta och flygbiljetten utskriven.

Jag tog mig till katedralen och var med på andra halvan av pilgrimsmässan, tänkte att jag skulle försöka se botafumerion svingas i luften. Men man kan ju aldrig vara säker på om det händer eller inte. Den hängde på plats i varje fall till skillnad från i onsdags. Och i slutet av messan sänktes den ned, rökelsen antändes och sedan svingades den för fullt. Jag filmade så klart och några av pilgrimerna uppgav att de känt ett behov av att ducka vissa stunder. Häftig upplevelse minst sagt.

Efter mässan gick jag på Jennafer-jakt. Hon har inte hört av sig via mail, så jag antar att hon lidit av wifi-brist. Började bli hungrig och bestämde mig för att leta efter en restaurang med wifi. Hittade istället holländarna, så de bjöd på ett glas lemonad innan jakten fortsatte. Gick till pilgrimskontoret och lämnade en lapp. Sedan försökte jag återigen hitta wifi. Trots att turistbyrån sagt att nästan alla ställen har wifi så tog det ett bra tag innan jag änligen hittade en bar. Maten var helt ok, men varm. Svensk som jag är föredrar jag kall mat när det är över 20 grader och solsken. Kollade mailen, men inget svar från Jennafer. Efter maten gick jag återigen till pilgrimskontoret, lappen var kvar. Satte mig i trappan bakom katedralen för att skriva lite dagbok och hoppas på att en amerikansk pilgrim kommer förbi under tiden. Just den här trappan är nämligen sista anhalten innan Praza de Obradorio.

Efter ytterligare lite shopping och letande kring katedralen (har även guidat vilsna pilgrimer till kontoret) bestämde jag att det var dags för en liten paus. Klockan är ca 18 och det är viktigt att dricka mycket när det är varmt. Sagt och gjort så gick jag till mitt favortihak (de har wifi) för dagens fjärde fanta de limón. Och en uppdatering av vädret under resdygnen. 21 grader i Santiago uder kvällen, 16 när jag anländer Madrid, 23 grader i Barcelona. Definitivt t-shirtväder… Sen kollade jag Malmö, och var inte lika säker längre. 10 grader när jag anländer på kvällen. För att inte tala om söndag förmiddag med blygsamma 7. Örebro välkomnar mig däremot med hela 14 grader.

Skulle gissa att jag går en lov ner mot de lite nyare kvarteren för att hitta en supermercado. En av de viktigaste souvenirerna är nämligen choritzo och salchichon (Spaniens svar på salami), här är de nämligen inte rökta. Blir nog någon flaska tinto också om jag känner mig själv rätt. Sen ska jag tillbaka till den äldre delen av stan för att hämta ryggsäcken, innan jag åter går in i den nyare delen för att ta mig till stationen. Däremellan ska även någon typ av mat intas.

Bilder

Dag 37:

Dag 38:

Dag 39:

Till syrran:

Dag 40 Santiago - Finisterre - Santiago

Vaknade med ont i magen. Men satte fart i alla fall. Åt frukost med sydafrikanerna innan jag gav mig av. På deras inrådan gick jag till en busshållplats istället för hela vägen till busstationen, dumt nog kollade jag inte avgångstiderna. Insåg efter ett tag att jag nog borde göra det. En buss var 40 minut, och jag hade missat den jag behövde åka med. Var bara att börja gå, och jag hade inte så gott om tid. Vid ett vägarbete lyckades jag svänga fel och hamnade så småningom på baksidan av busstationen. När jag hittat runt till framsidan var klockan 08.56, avgång 09.00. ställde mig i kö för biljettkö och skyndade sedan ner till garaget. Hann med. På övervåningen satt mina holländare. Bussresan tog ca tre timmar, och det krängde mycket. Hade minst sagt användning för mina sea band som jag släpat på hela vägen. Jesus Culture i lurarna. Ju längre från Santiago vi kom destu mer spektakulär blev utsikten. Vi färdades mot Coste del Morte, dödens kust.

Framme i Finisterre började jag med en macklunch på Bar Frontera, ägaren var en hejare på svensk geografi och tyckte jag talade bra spanska. Ca 12 påbörjade jag vandringen uppför till Cabo Finisterre. Vägen upp var vacker och det blev många foton, väl där var jag tvungen att fota lite till. Jag träffade på killen från Singapore som gått hela vägen. Han fotade mig vid 0,00 km märket. Fick även syn på ett av de österrikiska paren, och Dinie den äldre holländskan jag träffade i Villamajor de Monjardín.

Klättrade ut på klippan och satt för mig själv och kontemplerade en stund (läs: fotade en massa) innan jag försökte bränna det jag hade med mig. Men det blåste för mycket längst ut. Så istället tänkte jag avsluta med en liten sång, men då kom en äldre man och satte sig ca 2 m bort. Privatliv?

Gick istället en liten bit bort innan jag sjöng min sång och läste den så många gånger upprepade bönen. Sedan klättrade jag halvägs tillbaka, lyckades hitta lä och lekte pyroman en stund. Efter ytterligare lite fotande köpte jag ett halsband och gick tillbaka in till stan.

Tog vägen via havet och blev trot eller ej sugen på att bada. Var riktigt varmt och soligt idag, jag hade valt att ha långärmat på mig. Fotade lite i hamnen och sedan gick jag till en av alla restaurangerna längs hamnen och åt sen lunch. Pulpo, räkor och musslor. Tiramisú till dessert. Dyrt men gott. Färdigäten lagom till bussen hem skulle avgå.

Under hemresan bytte jag mailadress med holländarna så vi kan ordna med lite fotoutbyte. Sedan ägnade jag resterande 3 h åt åksjuka, trots mina älskade sea band. Lite lagom rund under fötterna när vi ankom Santiago. Gick åt helt fel håll när jag kom ut från busstationen. Vilse en stund. Vet inte om det är stationen eller kartan det är fel på, mitt lokalsinne är vanligtvis utmärkt.

Väl hemma vägde jag bagaget, kan inhandla ca 8 kg souvenirer, och kollade bussförbindelser. Nu bråkar jag med internetanslutningen på den lokala baren. Ska strax hem och duscha, klibbig efter 6 h i buss och 4 h i solen.

Sen ska jag sova, för i morgon ska jag bråka med RENFE. Fortfarande ont i magen by the way.

So I cry out your name, from the rooftops I proclaim: That I am yours, I am yours.
All that I am, I place into your loving hands, for I am yours, I am yours.
Here I am, I stand, with arms wide open, to the one, the son, the everlasting God, the everlasting God.

Herre visa mig Din väg, och gör mig villig att vandra den. Nu och i evighet. Amen.

Dag 39 Santiago de Compostela

Glömde ju skriva att solen sken när vi kom ut från mässan. Riktigt vackert väder på eftermiddagen, men framåt kvällen kom en skur. Jag har letat souvenirer som en tok, men fått tag i mina pussel till slut. Skulle vilja köpa några kakelplattor också, och korv. Men det får vänta till på fredag.
Träffade även på 3 irländare som jag sett under vägen. Jag gick en tur till i katedralen och kramade om en staty av Santiago, eftersom man ska göra det som pilgrim. Dansken som jag åt middag med två kvällar i rad pratar mycket om Camino mode, och han strävar efter att uppnå det igen. Förra gången han kramade statyn kände han något, och önskade att jag också skulle göra det. Jag var lite mer skeptisk, gör inte det här för att uppnå en känsla, strävar inte efter Camino mode eller vad du nu vill kalla det. Pilgrimsmässan betydde mycket för mig, men att krama en staty... Njae... Jag vet inte. Men de före mig i kön var berörda. Men så är jag ju inte katolik.
Nu sitter jag på den lokala baren och försöker reda ut hur jag ska ta mig hem. Trodde att jag hade ett tåg ca 22 på fredag kväll, men jag mindes fel. Har en buss 14.00 och ett tåg 16.47. Och jag skulle vilja hinna träffa Jennafer en gång till innan jag åker. Tar jag bussen måste jag dessutom hitta ett hotell i Barcelona. Har tittat på flyg också då Joakim rekommenderar det, men det finns inga som passar. Krångligt värre.
Köpte förresten en tändare också, så nu är pyromanen lite mera förberedd. Moahaha.

Dag 39 San Lazaro - Santiago de Compostela

Ställde klockan på 7 istället för 06.30 då dagens distans var en ganska så kort en. Det regnade när jag steg upp och regnade när jag gav mig iväg. Var blöt innan jag lämnat San Lazaro, men för första gången på veckor var i varje fall kängorna torra från start (de fick sova ovanpå elementet inatt). När jag kommit in i Santiago blev jag lite distraherad av en gammal byggnad och svängde åt fel håll. Strax skyndade en spanjor ifatt och visade mig rätt igen. Nådde så småningom den gamla delen av staden. Först fick jag syn på ett kyrktorn på håll, sedan gick jag nedför en backe och det försvann igen. Sedan fick jag syn på en byggnad som skulle kunna höra till katedralen, men det var falskt alarm. Men runt nästa gathör var den där! Kom från baksidan och det första jag mötte var nådens port, som endast är öppen under heliga år. Gick genom en portal och kom ut på Plaza de Obradorio. Härifrån ser man katedralens framsida mycket bra. Försökte fota, men regnet förhindrade bra bilder.
Bestämde mig istället för frukost. Letade mig fram utefter en av gatorna och lyckade gå förbi baren minst tre gånger. Istället hamnade jag först på turistinformationen, och sedan på pilgrimskontoret. När jag stod i kö för att få min compostela (beviset) hörde jag en bekant röst bakom mig. Där stod Hugh! Vi åt sedan frukost ihop innan vi gick mot katedralen för pilgrimsmässan klockan 12. På vägen dit mötte vi de tre äldre holländarna, och jag har även fått syn på Österrikarna.
Vi blev tipsade om att inte sitta i mittsektionen. Sitter man på sidan har man en mycket bättre utsikt om de svingar rökelsekaret. Var där ca 30 min innan mässans början och det var snart fullsatt. En nunna instruerade oss i sångerna som skulle sjungas och sedan började det. De läste upp alla nationaliteter som anlänt under dagen och det kändes i magen när jag hörde Suecia.
En av prästerna höll en bra predikan, och de flesta pilgrimerna sjöng med i sångerna. Jag valde att ta nattvarden, och det kändes som ett bra avslut på vandringen. Tyvärr svingade de inte rökelsekaret i slutet av mässan och vi gick istället ner i kryptan för att titta på relikerna av Santiago och hans två lärjungar.
Utanför kyrkan träffade jag Angelica och den äldre tyska damen, som jag träffat en hel del de första dagarna men inte sett sedan dess. Har även hört att Sueko och Eun Jin kommit fram, men de har flugit vidare idag så jag kan tyvärr inte träffa dem. Har träffat både Jorge och Joakim, mina katalanska gubbar, som kom fram igår.
Åt en god trerätters lunch på en restaurang, pulpo, merluza och tarta de queso, innan jag gick på jakt efter souvenirer. Hittat en skylt med mitt namn på så här långt. Efter blogg och glasspaus bär det nu av till katedralmuseet.

Dag 38 O Pedrouzo - San Lazaro

Idag var jag inte en av de sista att lämna härbärget, jag var sist ut. Kan nog bero på att natten inte varit den bästa. Vaknade och mådde illa, troligtvis för varm, ich för mycket socker innan sänggåendet (chokladtårta). Magen var inte på humör på morgonen heller men jag tvingade ner lite frukost på cafét på andra sidan gatan i alla fall.

Det duggade när jag gav mig iväg och jag hann inte ens ut ur staden innan regnet öste ner. En bra bit innan lunch var sockorna blöta, men det fanns ingenstans att stanna för byte (om jag inte ville ställa väskan i en vattenpöl. Så jag fortsatte tappert vidare. Vädret växlade mellan duggregn och skyfall, vissa stunder blåste det ganska rejält också. Vi vandrade genom lövskog, vacker natur och efter ett tag närmade vi oss en större väg. Jag hörde ett välbekant ljud och insåg att jag nu nått Santiagos flygplats i Lavacolla. Ett plan taxade ut på startbanan, accelererade och lyfte. Och jag började längta efter hemresan. Tycker om att flyga, starten är så häftig. När jag kom in i själva byn Lavacolla bestämde jag mig för lunchpaus och sockbyte. Kom in i en bar som endast serverade mackor och förbjöd gästerna att ta av sig skorna (försvårar sockbyte). Blev en bocadillo de queso innan jag fortsatte med blöta sockor.

I Lavacolla stannade pilgrimerna förr för att tvätta sig ordentligt i bäcken innan de anlände till katedralen i Santiago, även intimhygien, därav namnet.

Fortsatte gå i regnet och efter en evighet nådde jag San Marcos och Monte de Gozo. Härifrån kan man i klart väder se tornen på katedralen, men jag såg knappt monumentet på toppen max hundra meter bort, så jag brydde mig inte om att ta mig upp för att leta efter utsikten. Utan fortsatte tappert mot dagens mål. Det gick brant nedför mot stadsgränsen och västerfoten protesterade högljudt sedan en lång stund. Blev omcyklad av två rödklädda pilgrimer, gissar att de heter Stephenson i efternamn, men jag kan ha fel.

Leden korsade först motorvägen och sedan järnvägen på träbroar och därefter kom jag in i förorten San Lazaro. Precis efter skylten som talar om att nu är jag i Santiago ligger härbärget San Lazaro på vänster sida. Jag styrde stegen mot närmsta övergångsställe och ca 14 checkade jag in. Gott om tid att gå vidare in mot stan alltså, men jag valde att stanna.

Det är ett trevligt ställe, man får stanna upp till tre nätter och den enda nackdelen är att man måste gå utomhus om man ska på toa. Men det påminner mig om barndomens somrar på Marias Camping, så det gör mig inte så mycket. Ett gäng kanariefåglar välkomnar pilgrimerna till Santiago.

Jag tog det lugnt en stund, satte skorna på torkning och tog sedan en dusch. Påklädd och torr träffade jag mor och dotter från Sydafrika och spenderade sedan eftermiddagen och kvällen med dem. De lagade mat och vi åt tillsammans.

Dag 37 Arzúa - O Pedrouzo

Tog det lugnt på morgonen, var först ur sängen, och bland de sista att lämna sovsalen. Intog en spansk frukost i den intilliggande restaurangen innan jag gav mig av. På väg ut ur staden fick jag syn på den serenadsjungande spanjoren Angél, men han kände inte igen mig tack och lov.
Första delen av vandringen var utan regn och vi gick genom lövskog och bland fält. En och annan lite by dök upp här och var. Strax före 11 började det dugga och det tog inte lång stund innan jag fick syn på första baren. Gick in och intog en empanada de atún samt en zumo. När det var dags att ge sig av igen regnade det ganska rejält. Men jag hade inte mycket val.
Vandringsleden gick genom vacker natur, men jag stannade sällan för att ta fram kameran. Vädret växlade mellan duggregn och ösregn, mer av det senare. Större delen av dagen har vi vandrat på stigar och grusvägar, men delar har varit utmed sedan vid vägar med hög hastighet.
Efter 13 hittade jag ännu en bar och gick in för en liten fika. Träffade på Rosemary från Lima (numera Montreal), en annan kanadensare och den australienare vi träffade på vid ån dag 23. Tog sällskap med Rosemary närmsta timmen och vi pratade om livet och inställningen till det. Hon är tio år äldre än mig och delade med sig av lite visdom som kommer med åren. Det som verkar vara stora problem nu, tycks nästan vara banalt om 10 år.
I A Rua gick hon och kanadensaren vidare medan jag försökte hitta fram till O Pedrouzo. Lyckades till slut och gick på magkänsla vid val av härbärge. Hamnade på Porta de Santiago. Underslafarna har högt i tak, klassisk musik spelas i högtalarna och det finns wifi. Så jag är nöjd.
Dansken Tom hamnade också här, och i samma krypin som jag sover en äldre katalansk herre som jag pratar spanska med. Han tycker att min spanska är bra. Konstaterade tillsammans att de som börjat sin vandring i Sarria inte är peregrinos, de är turigrinos. Turistas que gritas. Inte alla dock, men supersminkade pratkvarnar som sover på hotell och stressar fram utan packning.
Nu är det strax dags att ge sig ut och leta restaurang för middagen, tror Tom vill göra mig sällskap. Planen för morgondagen är att dra ut på anländandet till Santiago lite grand. Tänker stanna till i San Lazaro över natten, precis vid stasgränsen. Sedan har jag drygt 2 km att gå på onsdag morgon, utan packning dessutom. Enda nackdelen är att härbärget inte har internet... Men det finns säkert en bar i närheten. Har även kollat upp busstiderna för torsdagen, då jag tänker mig en tur ut till havet.

Bilder

Dag 35:

Åt pulpo till middag i Melide. Ett österrikiskt par frågade sig runt bland lokalbefolkningen efter det bästa stället för pulpo. Jag vandrade bakåt längs caminon, då jag vet att jag passerade flera pulperia på vägen till härbärget. Planen var att gå in på första bästa. Hamnade på Ezekiel's. Det österrikiska paret undrade hur jag kommit dit så fort... Vi träffades nämligen utanför kyrkan, och jag gick dessutom via affären.

Dag 36:

Omdömen dag 29 - 35

Dag	Stad	Härbärge	Omdöme	Kommentar
29	Villafranca del Bierzo	Municipal	+	enkelt, varmt, ej wifi, ej internet
30	La Faba	Parroquial	++	tyskt. Helt ok, ej wifi, ej internet
31	Triacastela	A Horta del Abel	++	brasa, vackert, bed bugs?
32	Sarria	Albergue Mayor	+++	små rum, trevligt, fräscht
33	Portomarín	Ultreia	++	varm dusch, wifi, trevligt
34	Palas de Rei	Buen Camino	+++	trevligt, wifi, frukost
35	Melide	O Apalapador	+	varm dusch, trevligt, ej wifi, dyrt

Statistik dag 29 - 35

Dag	Stad	km	Sammanlagt	Avklarat km	Avklarad tid
29	Villafranca del Bierzo	23,7	606,4	76%	71%
30	La Faba	26,5	632,9	80%	73%
31	Triacastela	25,5	658,4	83%	76%
32	Sarria	18,5	676,9	85%	78%
33	Portomarín	22,9	699,8	88%	80%
34	Palas de Rei	25,9	725,7	91%	83%
35	Melide	15,3	741	93%	85%

Dag 36 Melide - Arzúa

När jag vakande var någon redan i badrummet och rumsterade. Visade sig vara den äldre, halvdöva, tyska mannen. Gick på toa och lät honom rumstera i fred en stund till medan jag packade. Sedan var det min tur och när jag var klar vaknade alla andra. Nästan. Visade sig att tre olika metoder för morgonrutiner existerade. Jag ser till att vakna före alla andra, en del föredrar kaos tillsammans med alla andra, medan ett österrikiskt par stod för den tredje metoden. De vaknade så småningom, såg på medan alla andra rumsterade, och när de flesta gett sig av steg de upp och hade badrummet för sig själva. Smart!
Jag åt frukost tillsammans med internet (säkerligen fruktansvärt förbjudet) innan jag gav mig av. Innan jag hann iväg kom den förvirrade spanska tanten, som jag gick en stund med häromdagen, för att lämna sin väska för transport och jag gjorde mitt bästa för att undvika henne. Orkar inte lyssna på hennes förklaringar på hur saker och ting fungerar (vet mycket väl hur saker och ting fungerar, men då jag inte är expert på språket kan jag nog inget annat heller). Kom i varje fall iväg och dagen började uppför, ut ur staden. Det duggade till och från under förmiddagen, men ibland sken solen. Stora delar av vägen gick genom en eukalyptusskog. Eller en lövskog innehållande en stor del eukalyptus, beror på hur man ser på saken. Fåglarna hade i vilket fall som helst konsert i trädkronorna.
Framför mig gick Karen och ett tag hade hon sällskap av en hund. Han gick bredvid henne och jag lyckades nästan fånga det på bild. Nästa gång hon stannade för att röka kom jag ifatt och visade henne bilden och vi tog sedan sällskap en stund.
Stannade till på första bästa bar för förmiddagskaffe, visade sig ock vara tid för lunch (bocadillo de tortilla francesa) och jag var halvvägs. Hittade två kvinnor från Ängelholm på uteserveringen. Av någon anledning är det lätt att avslöja svenskar om de reser i par.
Efter lunch vandrade jag själv en stund, och nu började den jobbiga delen av dagen. Brant uppför, brant utför och så brant uppför igen. I någon av backarna kom en dansk ifatt mig och vi började prata. Efter ett tag tog vi en paus i en skogsglänta och läste guidebok och åt banan. När vi närmade oss Arzúa gick han i förväg för att kolla läget med härbärgerna. Han valde Apostol Santiago, så där hamnade vi. Ett av de större privata i staden, fräscht och trevligt, tvätt möjligheter, wifi och restaurang i anslutning.
Efter duschen fick jag min fot lindad av dansken Tom. Sedan gick vi över till restaurangen för lite mat. Jag åt calamares och en sallad. Sedan slängde jag i en liten maskin tvätt. Nackdelen med att inte vandra ihop med någon längre är bland annat att jag får betala 6 € för en halv tvätt. Är man fler kan man fylla en maskin och dela på konstnaden.
Strax ska vi ta av lindan från foten och kika på den. Sedan blir det ännu ett besök på restaurangen för en pilgrimsmeny. Och nu kom hospitaleron för att tända en brasa.

May the road rise up to meet you.

May the wind always be at your back.

May the sun shine warm upon your face,

and rains fall soft upon your fields.

And until we meet again,

May God hold you in the palm of His hand.

Bilder

Dag 29:

Dag 30:

Dag 31:

Dag 32:

Dag 33:

Dag 35 Palas de Rei - Melide

Var ganska seg på morgonen, och var inte färdigpackade förrens strax för 8. Flera pilgrimmer kom fram och inspekterade min fot innan jag fått på mig strumporna, och jag blev erbjuden naproxen och ett antal olika krämer. Ett stort plus med härbärget var att det serverades frukost. Café con leche, zumo natural (jag är beroende) och chokladcroissant. Denna frukost för vinnare intogs tillsammans med en man från Österrike. Han hade cyklat från sin hemstad på ca 3 veckor.
Första delen av dagen regnade det inte och jag tog min tid, stannade ofta och fotade statyer och annat. Efter ett tag kom Mary ifatt mig och vi tog följe ett tag. Pratade bebisar (kan möjligtvis bero på vem som väntar i Malmö om en vecka) och personlighetstyper. Vi hann ifatt Karen som var så överväldigad över hur vacker naturen var denna morgon att hon grät. Mary vandrade vidare, jag bytte några ord med Karen och så kom Eun Jin ifatt. Då tog vi sällskap istället.
Efter ett tag så kom regnet i alla fall, men vi befann oss i en vacker lövträdsskog och brydde oss inte så mycket. När det var uppehåll kom vi fram till en bar och jag bestämde att det var dags för 11-kaffe. Fast för min del blev det en bit empanada de atún, en bit empanade de queso y jamón och en zumo natural. El jamón visade sig vara rökt (kassler typ), så den välbekanta känslan infann sig i magen för första gången sedan jag kom hit. Attans!
Vi vandrade vidare och utgjorde bland annat väghinder för en traktor när vi försökte fota en bro (för gångare, traktorn ville tydligen köra bredvid bron). Det regnade i omgångar, men var även en hel del solsken. Saker och ting började ha Melide i namnet och vi anade att vi var nära. Plötsligt skrek Eun Jin till. Hon såg hustaken! När vi vandrade in i staden började det ösa ner. Så jag hann bli blöt idag också. Det var dessutom svårt att hitta fram till härbärget. Ska finnas mer än ett i staden, men det är dåligt skyltat, så när jag äntligen hittade ett tog jag in där trots att det saknar wifi. Hospitaleron är trevlig dock och sitter just nu mitt emot mig och knypplar. Klockan är knappt 16 och jag är duschad och klar. Skönt med kort distans idag. Precis vad jag behövde. Tack foten för det!
Då jag befinner mig i Melide vet jag precis vad jag kommer att äta ikväll. De är nämligen kända för sin Pulpo, en sorts bläckfisk, och det finns ett antal pulperia i staden. I morgon bär det av till Arzua. Enligt hospitaleron i Palas de Rei är den etappen något tuffare än dagens och han rådde mig att inte gå längre än så. Var även glad att jag kom tillbaka från akuten med båda benen i behåll, om jag inte tar det lugnt kanske de ”cortar el pierna” nästa gång.
Resan närmar sig sitt slut och jag har börjat fundera över vad jag ska ta mig till när jag kommer hem. Det här är ju det normala vakna, packa, vandra, packa upp, duscha, äta, sova… Kommer sakna vandringen (och sovsäcken). Funderar dessutom på vad jag ska tutta eld på när jag når Finisterra (med buss). Är tradition att pilgrimen bränner sina kläder, för en ny start antar jag. Men jag misstänker att varken ull eller funktionsmaterial brinner speciellt bra. Hatten är av bomull och brinner nog alldeles utmärkt, men den vill jag inte bli av med. Dessutom är jag en ganska så oförberedd pyroman, har ingen eld.

Dag 34 Portomarín - Palas de Rei

Började morgonen så som jag trivs bäst. Genom att smyga omkring i min egen takt. Vi var bara 4 personer i en ganska stor sovsal, och två av dem gav sig iväg med buller och bång innan jag vaknade (officiellt i alla fall, svårt att inte vakna när de försvann). Den kvarvarande kamraten var holländskan jag åt med igår kväll och hon sov som en stock. När jag packat hälften, klätt på mig och höll på med fötterna vaknade hon. Hade inte hört mig alls och var förvånad över hur mycket jag haft för mig.
Intog sedan en god frukost, och blev erbjuden att åka taxi med henne, men avböjde. Envis som en ko ville jag testa att gå trots dumma fötter. Gav mig av ca 9.00.
Gick ganska så bra till en början, och tack vare min guidebok hittade jag lätt ut ur staden trots avsaknad av pilar. Första kilometrarna gick uppför (överraskad?) och var torra, men ganska så snart kom regnet. Större delen av dagen har det ösregnat. Men det passar mig ganska så bra. Är precis lagom avskärmad inne i min poncho och tänke inte så mycket på dumma fötter eller hur långt jag gått. Alla andra saktar ner, jag går snabbare. När jag nådde första baren var det knökat med folk utanför så jag fortsatte gå, när andra dök upp stannade jag inte heller. Vilket jag ångrade när jag kom runt kröken och insåg att jag hade en maffig backe framför mig. Men det går ju inte att vända...
Vandrade på i regnet någon timma till och bestämde att på nästa bar ska jag stanna. När den dök upp var klockan 12 och jag bestämde mig för att kompensera för tidigare dagar denna veckan när jag slarvat med maten, och beställde en hel meny. Ett antal kända ansikten dök upp medan jag satt där inne och åt. Kyparen tyckte det var kul att prata engelska och franska med gästerna. Jag var nog lite för trevlig, för på vägen ut började han stöta på mig. Skulle kunna retas lite med syrran och säga att jag blivit uppraggad och blir kvar här. Men ärligt talat så är jag inte särskilt intresserad av kyparen Abdo.
Promenaden gick vidare i kuperad terräng full av vattenpölar, och lilltån började göra mer och mer ont. Började misströsta ganska rejält och det kändes som en evighet innan jag nådde nästa bar. Där fick jag sällskap av det danska paret. De drack kaffe och jag citronsoda. Bytte även sockor för andra gången idag. Skorna läcker inte, men ett par cm av byxorna nås av regn och de blöter i sin tur ner sockorna. Fick även veta att det är 5 km kvar till Palas de Rei. Kändes på något sätt överkomligt, så jag gick vidare.
Hela tiden följs vi av stenar ut med vägen med avståndet till Santiago. Jag är inte bra på huvudräkning, men 71-5 är inte så svårt. När jag var max 2 km ifrån Palas de Rei såg jag en pilgrim gå barfota framför mig. Innan jag gick ikapp passade jag på att fota henne. När jag kom ikapp visade det sig vara Eun Jin. Skorna var så blöta att hon tyckte det var bekvämare att gå utan. Strax var jag framme i ytterkanterna av staden. Hade en sportanläggning till vänster om mig och något jag inte såg skylten på till höger.
Strax kom jag in i staden och letad mig fram till turistinformationen. Kan inte påstå att tjejen som jobbade där förstod vad jag sa även om jag pratade spanska. Tror hon pratade gallego med mig. Fick i varje fall en karta, och information om att akutmottagningen var byggnaden till höger om mig 1 km innan staden. Suck! Kan inte påstå att jag hade energi nog att gå tillbaka, uppför dessutom.
Letade mig igenom staden en stund, och tog sedan in på Albergue Buen Camino. Trevligt ställe, och hospitaleron/barägaren förstår min spanska. Tog en dusch och konsulterade ett engelskt par angående min fot. Sedan åkte jag taxi till akuten. Helt klart värt 4 euro.
Sköterskan tittade på min blåsa och rengjorde och lade på ett nytt förband, och ung doktor tittade på min andra fot. Då den inte utsatts för något trauma gissade hon att det är en inflammation och så länge jag fortsätter gå kommer det fortsätta göra ont. Fick recept på ibuprofeno 600 mg, 3 ggr dagligen och rådet att vila (med andra ord kortare etapper). Så i morgon tar jag första halvan av den planerade etappet och knallar iväg till Melide. Deras pulpo ska visst vara godast i Galicien.
Kvällsmaten blev en hamburgare. Strax innan dess såg jag en spritt språngande naken tysk i sovsalen. Nu blir det sova av för internet har lagt av.

Bilder

Dag 28:

Har varit för trött för att redigera bilder, men ska försöka skärpa mig. Massa videos på gång också...

Dag 33 Sarria - Portomarín

Började dagen lugnt med en ordentlig frukost innan det bar av på Sarrias blöta gator. Regnade när jag vaknade, men var uppehåll när jag gav mig iväg. Första biten gick uppför genom Sarrias äldre kvarter, fin utsikt och gamla byggnader att fota. Vid stadsgränsen gick det brant nedåt. Sedan korsade vi först en lite å på en gammal stenbro, och sedan en järnväg. Därefter slingrade sig vägen uppåt genom en skog. Mysigt och vackert men jobbigt. Ganska snart fick jag stanna till och ta av mig jackan.
För att få sin Compostela måste man ha gått minst den sista 100 km av caminon, och Sarria är lite drygt det avståndet innan Santiago. Så leden var lite mer tätbefolkad idag.
Vid toppen av första stigningen började det regna, och det höll i sig ett bra tag. Gick ganska så förnöjd i min egen lilla värld innanför min poncho (fruktansvärt nöjd med den). Stannade till för en fika på en bar 11.30. Hade då inte ens kommit halvvägs. Efter stoppet regnade det inte riktigt lika mycket, men det var fortfarande ponchoväder. Kom ifatt en baskisk kvinna i en lerpöl och tog följe med henne ett tag. Hon pratar snabbt på spanska, och jag kan inte påstå att jag förstod allt hon sa. Men tror vi båda två tyckte det var kul att konversera ett tag. Det slutade regna för en stund och framåt 14-tiden var det dags för lunch för henne, och jag köpte en glass och fortsatte i solskenet. Vi hade för en stund sedan passerat märket som talar om att nu är det endast 10 mil kvar till Santiago.
Dagen har varit kuperad och slingrat sig genom odlingslandskap. Lyckades lukta mig till en grisfarm vid ett tillfälle. Senare mötte jag en skock med får och kossor på vägen, vallade av ägare och hundar. Utsikten har varit slående vacker.
Under eftermiddagen har solsken och duggregn avlöst varandra, så ponchon har åkt av och på. Började sikta en stad i fjärran men vågade inte riktigt tro att det var dagens mål. Det började gå brant nedför och snart var jag framme vid en bro över fördämningen. På andra sidan floden ligger Portomarín. Staden är gammal och har haft stor betydelse för caminon länge, men det speciella med den är att den har flyttats. Tidigare låg den längre ner i floddalen och när dammen skulle byggas beslutade man sig för att flytta de byggnader som var värda att bevaras för eftervärlden. Sten för sten. Hela kyrkan är flyttad och ett antal hus. Vid lågt vattenstånd, som idag, kan man se ruinerna efter husen som lämnats kvar sticka upp över vattenytan.
Tog in på ett härbärge som heter Ultreia (Frammåt med mod!) mest för att jag gillade namnet. Och så har de wifi... Har ätit en pilgrimsmeny, kikat på kyrkan och handlat frukost.
I morgon väntar ca 25 km. Är dock inte helt säker på att fötterna kommer att gilla det. Vänster lilltå besvärar mig fortfarande, och höger fot har nog en inflammation. Har fått mer och mer ont de senaste två veckorna. Men vi får se. Alternativet är ca 15 km, och längre etapper kommande dagar. Mår inte foten bättre i morgon eftermiddag blir det nog farbror doktor.

Dag 32 Triacastela - Sarria

Började dagen ganska lugnt. Packade och åt frukost en trappa ner. Sedan bar det av ca 8.30. Målet för dagen var Barbadelos, ca 24 km. Början av dagen bar det av uppför och det var uppehåll. Vi gick mestadels på naturlig senda, som spanjorerna kallar det, eller stigar och grusvägar. Genom skogar. Med en hel massa naturliga vattendrag, varav en del hade valt att rinna på vägen. Känns som att kullarna här är överfulla med vatten, rinner över lite varstans. Hittat naturliga fuentes under träd, bakom buskar...
Byarna låg ganska så glest, och hittade ingen bar förrän efter 12. Så morgonkaffet blev sent minst sagt, men när det väl blev av så passade jag på att även äta en macka och skriva lite vykort. Frågade även efter avståndet till Sarria. 7 km. Och jag visste att det var ca 10 km till Barbadelos. Lilltån hade gjort sig påmind hela dagen, och ju närmre Sarria jag kom desto mer säker blev jag på att det skulle bli mitt stopp för dagen.
Det har varit en vacker men jobbig vandring. Framme i Sarria började det regna och jag begav mig till turistinformationen och införskaffade en karta. Sedan hittade jag ett trevligt härbärge med wifi, duschade och passade på att tvätta kläderna. Sedan har jag umgåtts lite med den högljuda amerikanen, Aaron, och nu bär det av till apoteket med en kvinna från Schweiz.

Uppdatering:

Hittade mirakelkrämen som svenskorna rekommenderat. Så Helena här kommer ett uppdrag till dig: Ta reda på vad Radio Salil innehåller och hur den fungerar!
Hittade sedan en telebanco utan att fråga mig fram och tog ut mer pengar. Sedan gick jag till affären och köpte lite mat innan jag gick tillbaka för att äta innan mässan. Kvällens kulinariska upplevelse blev: yoghurt, müsli, och scambled eggs som Aaron bjöd på.
Börjar hänga med bättre i den liturgiska spanskan på mässan, men har fortfarande inte koll på vad jag ska svara i de olika läsningarna. För fösta gången gick jag fram för att få välsignelsen med handen på vänster axel. Men prästen hade nog inte googlat på vad det betyder, så han gav mig el pan de dios i alla fall. Hmm... Är jag katolik nu?

By the way. När jag stod och hängde över stavarna igår halvägs upp i den sista rejäla backen kom en äldre spansk herre ifatt mig. ¡Adelante! ¡Vamos campeona! (Framåt! Nu går vi kämpe!)

Dag 31 La Faba - Triacastela

Åt min halva bocadillo från gårdagen till frukost och sedan bar det av uppåt. Det blev kallare ju högre jag kom och det låg snö på marken. Efter drygt 1,5 h  passerade jag gränsen till Galicien, och ytterligare en stund senare kom jag in i O Cebreiro. Här tog jag en ganska rejäl paus och intog Santiagokaka i Hotellbaren. Sedan bar det av igen. Uppåt. Nedåt. Och uppåt igen. Planerade att stanna för lunch när jag nått den sista höga punkten för Caminon. Men stannade på orten före, då jag gick för långsamt och var för hungrig. Åt en mycket god linssoppa. Sedan bar det av igen. Fortfarande en del uppför men mer och mer nedför. Stannade på en bar utan värme för att inta en kall dryck och få vattenflaskan påfylld. Sedan gick det allt brantare nedför de sista 9 km. Duggregn till och från. Vacker natur, men för upptagen med att inte snubbla.
Anlände trött till Triacastela och hakade på två andra tjejer när de valde boende. Hittade två svenskor i samma rum. Efter duschen var klockan 19.27. Så idag har jag nog vandrat i ca 10 h. Orkade inte gå ut för middag, utan intog lite yoghurt, banan och kaka. Är väl inte helt mätt, men för trött för att bry mig. Har ont på en massa olika ställen och har en jätteblåsa på vänster lilltå.

Dag 30 Villafranca del Bierzo - La Faba

Då jag inte hittat någon mataffär dagen innan var planen att hitta en bar på vägen ut ur staden för frukost. Det gick inget vidare. Och på ett ställe där pilarna var lite extra förvirrande blev jag upphittad av den snygge tysken istället. Vi tog ett gemensamt beslut om vilket håll pilarna pekade mot och började gå. Fick några pilgrimer som följde efter. När vi befann oss på en bra hörde vi hur folk skrek och busvisslade. I flera fönster stod det spanjorer och skrek att vi gick åt fel håll. Vi hade alltså lyckats med en genväg och var nu på väg tillbaka in mot stan längs med caminon. Bara att vända alltså.
Efter en stund hade vi två alternativ, ett vackrare, men mer kuperat och längre, och ett kortare men längs med större väg. Tysken valde det första och jag det andra. Större delen av dagen gick jag mellan väg och Río Valcarce. Vägen var inte speciellt trafikerad, så jag stördes inte så mycket av den, men det är hårt för fötterna med asfalt hela dagen. När jag stannade för lunch hann tysken ifatt mig (men valde att inte stanna och äta) och på vägen ut hittade jag en svenska.
Två gånger under dagen blev jag peppad med det franska ordet courage (mod enl google translate). De sista km gick brant uppför en lerig stig och det regnade. Jobbig bit, och jag önskade nästan att jag valt att stanna lite tidigare. Här hann tysken ifatt mig igen, och sa nåt peppande på tyska som jag inte alls förstod.
Väl uppe, blöt och eländig, insåg jag att det inte alls var långt till härbärget. När jag kom in visade det sig att det var ett tyskt härbärge och jag var minst sagt i minoritet. Hade lite svårt med språket om man säger så, men för övrigt var det helt ok.
Middag intogs tillsammans med 50-årig österikare på den lokala baren, sedan blev det sängen.
Träffade förresten Hugh på härbärget. Inte sett honom sedan innan Pamplona. Han är lite bekymrad över att han ligger före i tidsschemat.

Dag 29 Ponferrada - Villafranca del Bierzo

Fick en ganska så tidig start från härbärget, men stannade till för frukost på ett café. Sedan blev det även lite sightseeing. Borgen var tyvärr stängd när jag kom förbi, men jag kunde titta lite från utsidan. Det tog en stund att ta sig ut ur staden, och de gula pilarna var inte alltför många. men jag hade en grupp pilgrimer framför mig som gjorde det mesta jobbet. I utkanten av staden passerade vi förbi Röda korsets lokaler och jag spanade så klart efter reklam för blodgivning, hittade dock ingen. Skulle gissa att det tidigare legat ett kloster eller sjukhus här. Passerade även ett litet kapell med väggmålnigar hämtade från taket i San Isidoro. Stannade för att fota lite och insåg att jag hörde psalmsång inifrån. Mässa på gång. Men jag fortsatte.
Utgången ur staden övergick i landsväg och jag passerade flera mindre byar. Vid ett ställe kom en lite katt fram och ville absolut hälsa. Började prata med mig redan på avstånd och var väldig kjelen. Fick även syn på ett fält fullt med vallmo, som taget ur en målning av Monet. När det var dags för lunch var jag lite vilsen ett tag och fick gå tillbaka en liten bit för att hitta en öppen bar. Intog en macka och tittade på amerikansk dokumentär dubbad till spanska. När det var dags att betala insåg jag att Carmen suttit vid bordet bakom mig utan att inse att det var jag. Så vi tog sällskap resten av dagen.
På det hela taget var det en ganska så plan dag, i varje fall om man jämför med dagarna runtomkring. Men det är inte Spanien om det inte går lite upp och ner, även mesetan har sina dalar. Sista kilometrarna gick i odlingslandskap och åkrar och vinfält avlöste varandra. Det började mörkna i söder och vi hörde åskan mullra på avstånd. Det första härbärget vi kom till i Villafranca del Bierzo var det kommunala, här skulle Carmen stanna eftersom hennes pojkvän, som har problem med ett knä och åker buss några dagar, redan checkat in. Jag var dels för lat för att kolla in alternativen, och dels ville jag inte bli blöt så jag bestämde mig också för att stanna. Vi hann inte mer än in förrän regnet kom. Härbärget var helt ok men saknade internet helt tyvärr.
Lite senare på kvällen bestämde jag mig för att kombinera lite sightseeing med matletning. Sökandet efter en mataffär gick inget vidare, och eftersom jag gett mig ut utan karta hittade jag knappt mig själv efter en stund. Däremot sprang jag på Jorgi. Sedan använde jag mig av spanskan och frågade mig fram till Plaza Major där jag intog en mycket god menú del día på Bar Sevilla. Galicisk soppa till förrätt och marinerad röding med sallad som huvudrätt.

Omdömen dag 22 - 28

Dag	Stad	Härbärge	Omdöme	Kommentar
22	Calzadilla de la Cueza	Camino Real	++	wifi, trevligt
23	Sahagún	Municipal Cluny	+	annorlunda, toaletten ej ok
24	León - tåg	Benedictinas	+++	trevligt, fräscht, andakt
25	León	Hostal San Martín	++	badkar, bred säng, wifi
26	Santa Catalina de Somoza	El Caminante	++	brasa, trädgård, lite mögel
27	Foncebadón	Monte Irago	++	mysigt, reiki, yoga, ej wifi
28	Ponferrada	San Nicolas	++	stort, bra personal, små rum

Statistik dag 22 - 28

Dag	Stad	km	Sammanlagt	Avklarat km	Avklarad tid
22	Calzadilla de la Cueza	17,1	394,2	50%	54%
23	Sahagún	22,4	416,6	52%	56%
24	León - tåg	56,9	473,5	59%	59%
25	León	0	473,5	59%	61%
26	Astorga - Santa Catalina de Somoza	62,6	536,1	67%	63%
27	Foncebadón	17,8	553,9	70%	66%
28	Ponferrada	28,8	582,7	73%	68%

Dag 28 Foncebadón - Ponferrada

Middagen igår intogs med två katalanska män, varav den ena var 72 och den andra hette Jorgi. En äldre fransman, en tysk kvinna jag inte minns namnet på men sett en flertal gånger utmed vägen, samt en tysk, snygg man, något äldre än mig. Trevlig kväll. Bjöds på hemgjord getyoghurt som dessert. Den var mycket god.

Då jag var ganska så trött blev det ett tidigt sänggående, men jag vaknade givetvis före klockan ringde och dessutom var det uppstigningsförbud före 06.45 (vilket jag i normala fall tycker är bra). Så man kan säga att jag fick en tidig start. Var först påklädd och bland de första att packa färdigt och få på sig skorna. Sen åt jag en bra frukost (ännu mer getyoghurt med müsli och rostat bröd) innan jag gav mig iväg strax efter 8. Första delen av dagen gick det uppför och det hade snöat under natten. Här och var var det en del lera att ta sig igenom, för att inte tala om vattenpölar. Men strax var jag ändå framme vid Cruz de Ferro. Lämnade av min sten som jag förberett kvällen innan och sedan satte jag av igen. Mötte strax koreanskan Eun Jin som tyckte jag såg varm ut. Det hade hon helt rätt i. Så efter en stund stannade jag och tog av det yttre lagret (regnponchon). Någonstans här passerade jag även caminons högsta punkt, 1504 möh. Efter ytterligare ett par km var jag i Manjarín och passade givertvis på att få en stämpel av caminons galnaste hospitalero (Tomás – den siste tempelriddaren). Stannade dock inte många minuter. Han rekommenderade oss att förtsätta längs med landsvägen på grund av väglaget på stigen, och vi lydde råd. Det bar fortfarande av uppåt ibland, men allteftersom blev det mer och mer nedåt. En strecka kändes som väldigt brant utför, men det såg plant ut då hela omgivningen lutade mer. Från att ha befunnit oss ovan molnen, med ganska dålig utsikt vandrade vi nu ner i dimman. Jag och Eun Jin kom ifatt varandra en hel massa gånger, och någonstans utmed vägen lovade hon att laga middag till mig. Lagom när dimman lättade något kom vi in i El Acebo, 1145 möh, där jag passade på att ta en liten lunch. En skylt upplyste om att vi nu är i El Bierzo-regionen. Har sedan Astorga befunnit mig i Maragatos, men inte smakat någon lokal mat tyvärr.

Efter att ha följt landsvägen några kilometer bar det av på stigar igen. Efter en stund kom jag fram till Riego de Ambrós, en mycket söt liten by där många av husen är nyrenoverade. Vägen ut ur byn gick på en stig som sedan övergick i klippklättring. Här fick jag och holländarna syn på varandra. I botten av dalen fanns en vacker liten bäck. Vi kunde välja mellan att klafsa i lera, eller balansera på stockar för att ta oss över. Jag valde givetvis balansgång. Inte svårt alls trots tung packning (använde bara stavarna till stöd 80% av tiden). Stigen försatte sedan att vindla sig något uppför men mest nedör längs bergssidorna. Flera delar bestod av klippklättring, eller försök att balansera på lösa stenar. Någonstans här började baksidan av mitt högra knä att göra mer och mer ont.

Tog mig i vilket fall in i Molinaseca, en mycket vacker liten stad. Och bestämde att här var det dags för en paus. Hade redan stannat en stund på vägen ner för intag av müslibar och smörjelse av ben (avtagbara byxben är mycket praktiskt), så inne i staden intogs en citrondryck och en glass (samt ett par vita små pastiller). Sedan bar det av igen. I utkanten av staden fotade jag en staty och den snygga tysken kom ifatt mig. Vi tog sällskap en bit men snart fick han syn på en kaffeservering och försvann. Ungefär här tappade jag bort pilarna. Fortsatte en bit rakt fram i alla fall, men blev osäker och vände om. Mötte en spanjorska, Carmen 25, som snabbt halade upp kartan och kom fram till att vi var på rätt väg. Tog sällskap med henne ända fram till härbärget i Ponferrada. Pratade spanska stora delar av vägen, även om jag var tvungen att ta till engelskan en hel del. De sista 8 km gick fortare än jag trott att de skulle (och min bok sa att det var 3 km), kändes i varje fall så. Var framme vid härbärget strax efter 17. Konstaterade då att jag, Carmen och Eun Jin haft sängarna bredvid varandra i León. Carmen började sin vandring i sin hemstad utanför Burgos, Eun Jin i Madrid. Var det meningen att vi skulle vandra tillsammans?

Härbärget är stort, men personalen är bra. Skilda sovrum, 4 sängar, för killar och tjejer. Finns ett badrum för enbart tjejer. Ganska så skönt som omväxling. Efter duschen så blev jag bjuden på middag. Hemlagad. Kryddstark asiatisk och helt ok. Trots att Eun Jin tyckte att hon misslyckats.

Dag 27 Santa Catalina de Somoza - Foncebadón

Åt middag igår med killen från Singapore (inte Hong Kong, oops). God mat och trevligt sällskap. 21.30 upptäckte vi att vi var de enda som fortfarande var vakna. March i säng alltså.

Vaknade trots min sena sänggång först av alla. Påklädning, packning och sedan kaffe och croissant till frukost. Även lite morgonnyheter innan det bar av för dagen. Idag har det gått uppför i princip hela dagen. Först via sendan, sedan stigar. Vissa delar längs lite landsväg. Efter ca 5 km stannade jag i El Ganso för en ananasjuice på Cowboy bar. Här träffade jag på de tre holländarna som jag delade rum med i natt. Ju högre upp jag kom destu vackrare utsikt. Idag har stora delar av vägen kantats av ljung i olika storlek och nyanser. Ginstbuskar och någon blå blomma jag inte känner igen. Stora delar har de enda ljud jag hört varit lite sus från träden, fågelsång och knarrandet från mina kängor. Försökte spela in tystnaden, vet dock inte om jag lyckades.

När jag nådde Rabanal de Camino bestämde jag att det var dags för lunch. Gick in på El Tesin och träffade holländarna igen. De rekommenderade spagetti bolognese, så jag bröt min vana att äta bocadillo till lunch. Efter att jag fyllt magen bar det av igen. Det gick mer och mer uppför och ungefär halvvägs började det hagla. Sedan regnade det en stund innan det blev snöblandat regn. Började längta efter min kaffepaus. Var nämligen väldigt säker på att jag skulle passera minst en by till innan jag kom fram till dagens mål. Istället hittade jag en liten rastplats med en beskrivning över utsikten, om det varit klart väder skulle jag kunna se Leóns högsta berg. Var dum nog att kolla vad som fanns bakom vindskyddet.

Klättrade vidare uppför mellan ljungbuskarna och fann snart att stigen var översvämmad på sina ställen, men det var inga svårigheter att ta sig förbi i gräset vid sidan om. Hur som helst kom jag så småningom fram till nästa samhälle, som visade sig vara Foncebadón. Dagens mål alltså. Måste bli bättre på att läsa kartan.

På 1980-talet var byn så gott som övergiven och befolkades av ett gäng fientliga hundar. Sedan dess har flera härbärgen öppnat och byn börjar att återuppbyggas. Jag gick på rekommendation och checkade in på Monte Irago. Det är mysigt och inga större fel på det. Här praktiseras både reiki, yoga och läsning av händer. Sitter i det allmäna utrymmet på bottenvåningen, här finns brasa, datorer med internet (ingen wifi), och en 35-årig amerikan som försöker beskriva sin intelligens för en tysk och en italienare. Det har intagits en del alkohol. Så det är något svårt att koncentrera sig på något annat.

By the way. Brukar jag skämta om att om någon kommer in när jag byter om, och svimmar så får de skylla sig själva… Och med det menar jag att jag inte bryr mig så mycket. Numera vet jag att min teori stämmer. Stod i duschen (inget lås, enbart draperi) och en man 50+ kom in. Jag tror att handuken täckte det mesta så jag sa bara: ”Well hello”. Han däremot såg väldigt besvärad ut, gick och lade sig i sängen och försöker att inte titta åt mitt håll. Stackarn.

I morgon är målet Ponferrada. Första delen av dagen går uppför och jag kommer att passera Cruz de Ferro, samt tempelriddaren Tomás. Sedan bär det av brant nerför resten av dagen. Vid Cruz de Ferro är det meningen att man ska lämna en sten man haft med sig hemmifrån för att symbolicera all skit som man inte vill ta med sig tillbaka hem efter målet i Santiago. Jag glömde ta med mig en sten, men hittade en på väg ner från Alto del Perdón, om jag burtit sedan dess. Så ikväll ska jag fundera över vad stenen ska symbolicera, och skriva ner det så att jag inte glömmer att jag lämnat det.