Då jag inte hittat någon mataffär dagen innan var planen att hitta en bar på vägen ut ur staden för frukost. Det gick inget vidare. Och på ett ställe där pilarna var lite extra förvirrande blev jag upphittad av den snygge tysken istället. Vi tog ett gemensamt beslut om vilket håll pilarna pekade mot och började gå. Fick några pilgrimer som följde efter. När vi befann oss på en bra hörde vi hur folk skrek och busvisslade. I flera fönster stod det spanjorer och skrek att vi gick åt fel håll. Vi hade alltså lyckats med en genväg och var nu på väg tillbaka in mot stan längs med caminon. Bara att vända alltså.
Efter en stund hade vi två alternativ, ett vackrare, men mer kuperat och längre, och ett kortare men längs med större väg. Tysken valde det första och jag det andra. Större delen av dagen gick jag mellan väg och Río Valcarce. Vägen var inte speciellt trafikerad, så jag stördes inte så mycket av den, men det är hårt för fötterna med asfalt hela dagen. När jag stannade för lunch hann tysken ifatt mig (men valde att inte stanna och äta) och på vägen ut hittade jag en svenska.
Två gånger under dagen blev jag peppad med det franska ordet courage (mod enl google translate). De sista km gick brant uppför en lerig stig och det regnade. Jobbig bit, och jag önskade nästan att jag valt att stanna lite tidigare. Här hann tysken ifatt mig igen, och sa nåt peppande på tyska som jag inte alls förstod.
Väl uppe, blöt och eländig, insåg jag att det inte alls var långt till härbärget. När jag kom in visade det sig att det var ett tyskt härbärge och jag var minst sagt i minoritet. Hade lite svårt med språket om man säger så, men för övrigt var det helt ok.
Middag intogs tillsammans med 50-årig österikare på den lokala baren, sedan blev det sängen.
Träffade förresten Hugh på härbärget. Inte sett honom sedan innan Pamplona. Han är lite bekymrad över att han ligger före i tidsschemat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar