Fortsättning?

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den största dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening med vår färd - 

men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen fylld av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

- I rörelse, Karin Boye

Om någon frågat mig innan caminon vart jag ska vandra nästa gång hade jag nog replikerat: "nästa gång?". Tanken var en once in a lifetime. Men ju närmare Santiago jag kom, desto oftare kom jag på mig själv att undra var jag ska vandra härnäst. Vem jag ska vandra med och hur snart. Mitt sinne började göra upp planer.

Är sugen på Camino portugues och finalcaminon. Jennafer pratar om att vandra från Le Puy till St Jean Pied de Port nästa år, jag är sugen på Taizé + vandring. Och så finns ju Romboleden också. Beställde guidebok förra året och tänkte vandra som träning inför Spanien, men det blev aldrig av. Hemkommen frågade en kollega om inte vi kunde vandra delar av Romboleden tillsammans. Så kanske, kanske blir det några dagsetapper redan i sommar.


Livet är komplext och en hel del andra resor och vandringar ska avslutas, påbörjas och kanske ändra riktning. I sommar vilar jag i Nikolaikyrkans veckomässa, sedan får vi se vart gudstjänstlivet för mig. Trivdes ju bra med andakter och mässorna i Spanien. Jobbresan forsätter i redan utstakad riktning, kängorna sitter dock lite bättre nu och behöver inte snöras om varannan månad. Jag har fått fast tjänst. Äntligen!
En ny resa startar även i slutet av sommaren. Jag ska bli faster. Stort äventyr!

Herre, visa mig Din väg och gör mig villig att vandra den